Nu får jag skynda mig

Jag var så nöjd när jag tittade på mitt lilla apelträd för ett tag sen. Det var smockfullt med små frukter. Meningen var att jag skulle plocka en del och ha till juldekorationer. Idag när jag tittade ut genom fönstret blev jag aningen förvånad. Det var inte så mycket kvar för mig att plocka. Visserligen har jag sett att koltrastarna hållit till i trädet, men att de var så glupska trodde jag inte. Jag får ge mig ut och ta det jag behöver nu.

Småfåglarna är flitiga besökare i vår trädgård och det uppskattar jag. Vi har även satt upp fågelbordet som vi brukar ha vid ingången. Det såg lite konstigt ut till en början, för det var bara pilfinkar som samlades där. Alla andra sorter som talgoxe, blåmes, grönfink osv. höll sig till matkorgen på framsidan. Där är det lite mer lummigt och ombonat och syns inte från gatan. Enda chansen att få en glimt av dem är om man tittar ut genom vårt köksfönster.

En dag såg det ut som om det låg en pälsmössa i korgen, men det var bara Kurre som var lite hungrig. Eftersom fåglarna är lika förtjusta i solrosfrön och jordnötter som han, så tänkte vi att det kanske var bättre om han fick en egen matstation. Göran letade på nätet och hittade en bild som han gjorde en ritning efter. Nu hänger en jättefin matstation till Kurre på en stor buske, men än har vi inte sett honom där. Talgoxarna däremot är väldigt nyfikna och är och hackar på glaset dagligen. Det ser klart väldigt frestande ut med så mycket frön och nötter i skyltfönstret. Nästan som att stå utanför en godisbutik och spana in på allt gott de skyltar med.