Att hamna i klistret

Jag har flugit ganska många gånger, men jag anser mig för den skull inte vara någon van resenär. Det är lite bökigare med flyg än andra transportmedel. Bökigare på det viset att det är inte bara att ta sin väska och knalla upp i planet och sätta sig tillrätta. När det gäller bil, buss, båt eller tåg är det bara att öppna dörren och klampa in utan en massa konstigheter. Det spelar nog ingen roll hur många gånger jag flyger, det känns alltid lite speciellt. När jag åker ensam har jag bara mig själv att lita till och det känns inte alltid så tryggt. Även om personen jag reser tillsammans med är lika nervös eller villrådig, så har jag ändå någon att dela min nervositet med.

De flesta gångerna flyger jag naturligtvis till Luxemburg, eftersom det är enklast och billigast. Planet flyger direkt från Kastrup, så något flygbyte med extra väntetid slipper jag ifrån. Tidigare gick jag till en incheckningsdisk och personen där tog hand om min väska och märkte den och jag fick mitt boardingpass. Med tiden så installerades incheckningspulpeter i terminalen, så man själv skulle knappa in sin bokningskod och fick då ut boardingkort och bagageremsa. Det kommer nu alltid ett meddelande både i mobil och på mail att man kan checka in hemifrån. Jag har aldrig testat att göra det, men det måste jag antagligen göra någon gång. Allt ändras så att man ska själv ta hand om det mesta innan man sätter sig på planet.....men det finns i varje fall en pilot ombord som tar hand om flygningen.

Personal finns att tillgå ifall man känner sig osäker när man ska checka in, och de är alltid väldigt hjälpsamma. De första gångerna fick jag alltid be någon hjälpa mig, och de stod då vid sidan om och berättade hur jag skulle göra. Det är absolut det bästa sättet att lära sig något på...att själv försöka. Nu känner jag att jag klarar av det där "knappandet" galant, men det har hela tiden varit ett krux med bagageremsan. Att dra av den lilla klisterlappen som ska sitta på väskan och den jag själv ska behålla är inga problem, men sen börjar eländet. Den där långa remsan som ska runt handtaget på väskan har en förmåga att klistra ihop sig på eget bevåg. Det är nästan som med silvertejp. Det räcker att remsan bara nuddar vid något så sitter den som berget sen....nästan som det finns nån slags inbyggda magneter. Jag fick alltid be någon snäll människa rädda mig.

På Youtube finns instruktionsvideos om i stort sett allt från stickning och virkning till moonwalk. Jag fattar inte varför det aldrig gjorts en video om hur man enkelt får en klisterremsa runt ett väskhandtag utan att den snor sig och fäster på allt den inte ska. Det kan väl ändå inte vara så illa att det bara är jag som alltid hamnar i klistret?