På hemmaplan igen

Idag känner jag mig ärligt talat en aning seg. Jag var hemma vid halv ett i natt och även om inte själva flygturen är så dryg, så ska man ta sig både till och från flygplatsen, och det är det som tar den längsta tiden. Katarina checkade in mig på nätet. Det tar bara en halvtimme att åka till flygplatsen, och vi gav oss av vid halvsju tiden. Planet gick halv nio. Det var medvind hem så vi landade en kvart innan beräknad tid och tur var det. Bagageväntandet kan ibland vara en dryg historia, men igår flöt allt perfekt. Jag hann med ett tåg till Helsingör och kunde ta båten som gick 00.00 hem, annars hade jag fått sitta på färjeterminalen en timme och väntat. Normalt går färjorna var 20:e minut förutom under natten när det under helgen bara är avgång en gång i timmen. Det kändes skönt att få sätta sig i bilen och åka hem, men det surrade så mycket i huvudet, så att bara hoppa direkt i säng och sova var inte att tänka på.

Jag har haft en jättehärlig helg med Zoé och Santos och deras föräldrar. Jag kom ner ganska tidigt på fredagkvällen och det var så roligt att återse de små godingarna. Jag pratar ofta med Zoé via Skype och det hjälper säkerligen till att hon inte glömmer bort mig mellan gångerna. Hon var så kramig och pussig hela tiden. När hon är i Luxemburg hör hon naturligtvis mest franska. Det blir bara när hon är hemma på kvällen som hon hör svenska. Hon pratade mest franska nu, så det gällde att kvickt lära sig vad orden betydde. Vi pratade svenska och det förstår hon utan problem, men det blev en salig blandning för min hjärna. Ett ord som jag snabbt lärde mig var bisou=puss, för det sa hon åtskilliga gånger och så fick man en kram och en bisou på kinden.

På lördagen gick vi en tur in till centrum. Vädret var det bästa tänkbara och det var marknader lite varstans och massor av folk ute och promenerade. Det är en mycket vacker stad att strosa runt i. Innan vi gick hemåt igen ville Zoé göra ett besök på en stor lekplats inne i parken. Där finns bl.a. ett stort piratskepp som är väldigt kul att klättra upp i. Över lag så är de lekplatser jag varit på där nere väldigt fina. Varje plats har ett slags tema antingen pirater, riddare eller prinsessor eller nåt annat. Mycket fantasifullt.

På söndagförmiddagen var det då dags för Tygmässa. Vi åkte dit så vi var där nästan när de öppnade. Utanför satt ett gäng bastanta motorcyklister klädda i lädervästar med nitar och kedjor både på längden och tvären. Katarina och jag misstänkte att de inte skulle gå på tygmässan, och vi hade rätt. Det pågick även en tatueringsmässa i en av utställningshallarna och det var nog mer i deras smak. LuxExpo där Tygmässan hölls är ett megabygge med flera hallar så det är oftast flera mässor igång samtidigt. Det fanns ingen tvekan om att vi gått in i rätt mässhall för det vimlade av tyg. Jag har aldrig sett så mycket tyg på en och samma gång. Man blev nästan yr.

Det fanns alla material man kunde önska sig och i alla färger och mönster. Priserna varierade väldigt, men de flesta höll samma pris som hemma i Sverige. Jag fick syn på ett väldigt tjusigt tyg som Armani designat. Jag var bara tvungen att känna på det. Att köpa var inte att tänka på...det kostade 1000 kr metern. Då får man verkligen veta exakt på millimetern hur mycket man ska köpa. Det går inte att ta bara sådär på en höft som jag annars gör. Det som blir över gör jag då dockkläder av, men detta var lite väl lyxigt för Skrållan.

Jag är väldigt stolt över mig själv, för jag gjorde något som jag aldrig gjort tidigare...gick ut ur en tygbutik utan att ha köpt en centimeter. Det var ett eldprov. Kanske har jag blivit smartare med åren och förstått att jag måste sy upp det lager jag har hemma först innan jag fyller på mer. Däremot köpte jag italienska mönster och idétidningar som jag inte hittar här hemma. Nästa symässa är den 13 september och tills dess har jag kanske hunnit sy upp en del av mitt tyglager.