Räkna med bråk

I Betlehem har det varit städbråk. Ett antal präster både armeniska och grekisk-ortodoxa har städat Födelsekyrkan i Betlehem. Då upptäckte helt plötsligt en armenisk arbetsledare att en kvast som en grekisk-ortodox präst höll i inkräktade på armeniernas område. Ve och fasa! Det blev vild kvastfäktning så polisen blev tvungen att ingripa.

Så vilt går det ALDRIG till hemma hos mig. Jag tycker inte det gör så mycket om någon skulle börja städa precis där jag tänkt vara. Det är ju bara att lugnt och sansat gå till ett annat rum och börja städa. Men jag är kanske lite fridsammare och mer överseende än prästerna i Betlehem.

Jag hoppas alla haft en fridfull jul och nu önskar jag alla ett

GOTT NYTT ÅR !

Utvärdering av nyårslöften för 2011.

I fjor skrev jag det här inlägget när det var dags att avlägga nyårslöften.

"Varför avger man i regel så tråkiga nyårslöften? Jag tror att det är det som är orsaken till att de är så svåra att hålla. De populäraste löftena är säkert att banta, sluta röka, motionera mera osv. Sådana löften är inte precis så kul så man hoppar högt. Att börja banta direkt efter årets största frossarhelg är kanske inte så enkelt som man inbillar sig. I över en vecka har man ätit i stort sett hela sin vakna tid, och nu ska man helt plötsligt bli någon slags matfanatiker och följa all världens dieter i tur och ordning. Jag röker inte så jag har lite svårt att föreställa mig hur svårt det känns att sluta med den vanan. Antagligen minst lika svårt som det är att banta. Har man aldrig varit någon större motionsfantast tidigare, förstår jag inte varför man tror att man ska bli det den 1 januari på det nya året. Nyårslöften är bara till för att ge människor dåligt samvete. Vill man förändra sin livsstil kan man göra det när som helst på året och utan att avlägga något högtidligt löfte inför någon annan. Det räcker att man gör det inför sig själv.

Då vet jag många andra löften som är mycket roligare och mycket lättare att hålla. För det första lovar jag att bara fylla min kalender med positiva påminnelser. Det innebär bl.a. att jag ska försöka hinna med så många biobesök och teaterföreställningar som möjligt under året. Så fort jag hör talas om en ny kul affär som har öppnats så lovar jag att jag ska åka dit och kolla upp den. Jag ska besöka så många mässor jag hinner både i Sverige och utlandet. Vad jag däremot lovar att jag INTE ska göra är att banta, motionera och tro att jag är en Superkvinna som orkar allt. Jag är helt övertygad om att jag kommer att kunna hålla mina nyårslöften nästa år."

Nu är det dags att se hur pass ståndaktig jag har varit. Jag har fyllt min kalender med mycket kul "måsten"......teaterbesök, småresor, utställningar m.m. så det löftet var inga problem att uppfylla. Jag har inte gått ner ett hekto, men jag har ju faktiskt börjat gå i skogen nästan varje dag, så där blir det ett litet minus. Bäst av allt är ändå att jag äntligen fattat att det finns andra som kan göra saker och ting lika bra som jag. Tror jag kopierar fjolårets löften och slänger in en Brasklapp att motion är tillåten vid speciella tillfällen.

Mormors köttbullar är inte alltid godast

När Rasmus började sitt jullov ville han var ledig från Fritids också, så han har tillbringat ett par dagar här hos oss före julafton. Jag har alltid stått ganska högt upp på hans favoritlista....inbillar jag mig i varje fall. Men nu har jag blivit degraderad. Morfar har gått om mig med hästlängder. Först och främst så är han intresserad av all slags sport, vilket inte jag är. Han vet namnen på de flesta fotbollsspelarna och i vilket lag de spelar. Dessutom tittar han gärna på sport på TV varje dag. Rasmus är väldigt noga med att ringa morfar och tala om när det är match på TV, så han inte missar den.

Nu har ännu en grej gjort att jag hamnat längre ner på favoritlistan. Köttbullarna! Till lunch provsmakade vi köttbullarna som Göran stekt och efter några tuggor tittade Rasmus på mig och sa: "Mormor, jag vill inte vara taskig. Dina köttbullar är ganska goda men morfars är jättegoda." Han försökte åtminstone linda in kritiken lite fint.

Jag har hållit på ett bra tag nu att sy, sticka och virka till mitt kommande barnbarn. Att göra babykläder är den absolut roligaste sysselsättning man kan ha. Rasmus kollade in vad jag hade gjort för något och fastnade för en pälsfodrad åkpåse som ska ligga i barnvagnen. "Har du själv sytt den?" undrade han. När jag svarade att det hade jag, så tittade han beundrande på mig: "Då måste man verkligen säga att du kan sy." Det var kanske den upptäckten som gjorde att jag fick hedersuppdraget att fixa till tomteklädseln. I skolan skulle Rasmus spela tomte i pjäsen på avslutningsdagen. Den enda tomtedräkt som fanns i hans storlek ute i affärerna liknade mest en pyjamas, och kostade runt hundralappen. Ganska dyrt för att användas kanske bara en gång. Pappa Bos gamla tomtejacka letades fram, men den var aningen för stor. Efter lite ändringar passade den en 134 cm:s tomte perfekt.

HURRA! HURRA! HURRA!

Jag vann första pris i Julfrågan, en kalender som Ingrid haft på sin blogg. Det första jag gjort på morgonen i ett antal veckor är att jag satt mig framför datorn och klickat mig fram till dagens fråga. Ämnena har varierat väldigt och jag måste erkänna att hade jag inte haft hjälp av Google så hade jag inte haft många rätt. Vi var fyra stycken kvar till slut med lika många poäng, och efter lottdragning så vann jag 3 Trisslotter.  En perfekt avslutning på juldagarna.

GOD JUL

Nu är julmaten klar, julpyntet på plats och jag tar jullov. En riktigt GOD JUL till alla bloggkompisar.

Vad tänkte jag på?

Idag har jag verkligen utmanat ödet. Jag köpte inte bara en utan TVÅ cyklamen idag när jag var ute och shoppade. Egentligen vet jag inte vad som fick mig på sådana tankar, för normalt brukar jag bara svischa förbi blomsterhyllan. Men det stod så många där som tittade och valde bland blommorna och helt plötsligt var jag en av dem. Cyklamen, är efter vad jag hört, inte världens lättaste blomma att hålla liv i, men ibland måste man chansa. Det kunde varit värre. Jag kunde ha köpt en orkidé.

Änglar, visst finns dom

Jag har alltid varit förtjust i änglar. Det är något visst med dem. Under årens lopp har jag köpt en del eller fått i present. De finns i alla storlekar och utseenden. Mesta tiden av året tillbringar de i dvala nere i källaren, men när det börjar dra sig mot jul, prasslar det till i lådorna. Nu har alla flaxat på plats och mitt hus är rena Himmelriket.

Den här lilla kvartetten håller uppsikt i köket.

I mitt datahörn flyger änglarna uppe under taket.

Jag har en gammal skänk som ger plats åt merparten av de vingförsedda. Men, hallå! Det har visst smugit in en katt bland hermelinerna. En snögubbe! Det får jag fixa till nästa jul.

Jag gillar gamla möbler och när jag fick möjlighet att överta en stor golvspegel från en gästgivaregård, tackade jag inte nej. Det är alltid bra att kunna se sig själv i helfigur, även om man ibland önskar att det var ett sånt spegelglas som visade en retuscherad bild. Det behövdes en del förbättringar på själva ramen, men för att dölja några hopplösa skavanker, limmade jag fast en änglabård på den.........

...och här syns en annan liten ängel i dubbel upplaga.

4:de advent

Idag är det 4:de advent och sista söndagen före julafton. Ännu är det några vardagar kvar tills allt ska vara fixat och färdigt. Jag har märkt att december är den månad på året som jag tillbringar mest tid i köket. Det betyder inte att jag kedjat fast mig vid spisen, men av någon underlig anledning tycker jag det är ganska kul att laga mat och baka just då. Kanske beror det på att vi då är lite fler som ska hugga in på maten och dessutom är det skönt att ha så mycket som möjligt förberett, så tiden kan utnyttjas till att umgås.

Att julpynta gillar jag. Granen ser nästan likadan ut varje år, men annars försöker jag ändra om på pyntandet så det blir lite nytt varje år. Men det är ett rum som alltid får samma julpynt, nämligen köket.

När mina barn var små pysslade vi alltid inför julen, och ett år gjorde jag de här två tomtarna. Jag köpte halvfabrikat, så det enda jag behövde göra var att måla och limma ihop dem. De har hängt med varje år sen dess och jag skulle inte kunna tänka mig en jul utan dem.

En julprydnad som också uppskattades mycket av barnen var den här lille sömnige nissen.

Alla de här sakerna sätter jag fram i mitt köksfönster tillsammans med adventsljusstaken. Då är det jul.

Grattis!

Idag fyller Santos, min dotters hund, 11 år. Han firar det med att åka till Sverige för att fira jul. Vi ser fram emot att träffa hela hans familj så klart, men för Rasmus är det mest viktigt att Santos kommer. Han räknar Santos som "sin" hund, och hade nog helst sett att Katarina och Karl Gustav hade behövt hundpassning hela jullovet. Rasmus berättade om Santos på sin blogg, och när den började strula så gjorde jag ett album av hans inlägg för säkerhets skull.

Santos vaktade alltid Rasmus när han låg i barnvagnen och har fortsatt med att vara lite livvakt hela tiden. När han nu ska bli "storebror" kommer ju den här Kevin Costner-talangen verkligen till nytta.

Snart ska granen kläs

Jag har ännu inte skaffat nån gran, men det börjar bli dags för det nu. Jag tycker om när kranen kläs i bara ett fåtal färger, så min gran ståtar alltid i rött och guld. De flesta dekorationerna har hängt med i många år, och jag köper endast nytt om det är något alldeles utöver det vanliga. Det är inte alltid det passar in i granens övriga klädsel, så jag brukar ha en minigran för lite annorlunda julprydnader. 

Armemuseét säljer silverfärgade julkulor som liknar handgranater och har fått mycket kritik för det. Det kunde de väl ha räknat ut alldeles på egen hand? Vem vill dekorera sin gran med handgranater?????? Även om intäkterna går till välgörande ändamål, så tycker jag ändå det är lite osmakligt. Om det nu måste vara nåt som har anknytning till att det smäller så hade det gått lika bra med en smällkaramell. Eller varför inte en ........

PANGBRUD

För att undvika missförstånd

...är det bäst att vara tydlig.

Till Salu

Svensk Fastighetsförmedling har ett stort antal lite annorlunda hus till försäljning. Dessa husen kan i stort sett alla ha en chans att bjuda på, även om en del objekt är kyrkor och historiska byggnader. Beskrivningen av husen är ganska lika.

Grund: Bomull och socker
Stomme: Bränd deg
Bjälklag: Pepparkaksdeg
Fasad: Sockerglasyr
Takbeklädnad: Marsipan eller mini nonstop
Hängrännor: Kristyr
Fönster. Enkelglas av gelatin
Ventilation: Självdrag
Uppvärmning: Stearinljus

 Ett av husen hade visst fått lite fuktskador, men säljaren lovade att leverera ett helt nybyggt hus vid köp. Här behöver inte TV jaga några fuskbyggare, och arga snickaren kan stanna hemma med sitt dåliga humör och amatörpsykologsnack. Alla intäkter går till BRIS. Ett kul och bra inslag i julkommersen.

3:dje advent

Idag är det tredje advent och om bara två dagar är det dags för Luciafirande. De sista åren har jag firat det framför TV:n. Så länge jag jobbade var det Luciatåget i skolan som gällde. När jag sorterade bland lite gamla saker i källaren hittade jag det första lucialinnet som jag sydde till min äldsta flicka. Hon hade inte fyllt året när det var dags att "lussa" och hon kunde inte ens gå själv, så jag agerade stöd medan hon var fullt upptagen med att smaka på tärnljuset. Nån sång blev det inte även om kvinnor normalt klarar av att göra mer än en sak samtidigt.

I sovrummet står ännu en "änglalik" adventsljusstake. 

Sniff, sniff

Tänk att något som är så gott kan lukta så förbenat illa. Jag menar inte att det luktar apa under tiden det tillagas, utan efteråt. Lukten, inte doften, sätter sig i hår och kläder och man får leva med tvärdrag i flera dar för att inte skrämma bort gästerna på julafton. Jag pratar givetvis om brunkålen! Visst går det att köpa färdiglagad brunkål, men den smakar inte lika gott. Jag är inte kräsen, men vissa maträtter blir faktiskt godare hemmalagade.

Nu hörde jag nyss fanfaren från Nobelfestligheterna. På den middagen serveras det nog allt annat än brunkål, gissar jag. Får kanske sätta mig framför TV:n och spana in vad som händer. Vilken tur att jag inte är bjuden. Hur skulle det se ut om det anlände en brunkålsdoftande Pantertant med håret på ända klädd i joggingbrallor och T-shirt? Hade antagligen utlöst ett stort polispådrag.

En skitsuccé

Jag tycker det är helt naturligt att om man har hund och rastar den så tar man bajspåsar med sig. Det hade jag alltid när jag själv hade hund och likadant gör jag när jag passar Santos. Undantag är givetvis om man går i skogen, men i tättbebyggt område finns knappast någon ursäkt. Finns det något äckligare än att trampa i hundskit? Myndigheterna i Taiwan har kommit på en finurlig idé för att få folk att plocka upp efter sina hundar. De har startat ett lotteri och varje påse med skit blir en lott. Över 14 000 påsar har lämnats in. Högsta vinsten är en guldtacka värd 15 000 kr. Fast jag undrar om detta ska vara nödvändigt. Vart tog vanligt sunt bondförnuft vägen?

Vi sjunger i kör

Nästa år ska Österrikes nationalsång få ny text. I stället för att sjunga "Du hembygds stora söner" ska det nu ändras till "Stora döttrars och söners hembygd". Jag förutsätter att det ska passa in i melodin utan större svårigheter. Den här texten speglar kanske nutiden lite bättre, nämligen att kvinnor är att räkna med. Två extrem-högerpartier motsätter sig emellertid ändringen. De menar att det är helt onödigt och förklarar att de kommer att sjunga som de vill. Det kan inte vara lätt och vara körledare i Österrike.

En vanlig mangelkorg

Den här mangelkorgen har jag hjälpt mor att bära tvätt i många gånger. Vi hade tvättstuga i källaren i det hyreshuset vi bodde i, och det var inte alltid mor kunde få mangeltid direkt efter hon tvättat, så det blev ett fasligt släpande upp och ner. Mor köpte korgen när hon väntade mig. Hon bäddade i den med många dynor som madrass, så jag skulle ligga riktigt mjukt och skönt. Jag har alltså startat mitt liv som nåt i stil med prinsessan på ärten. Min syster har också sovit i den som bebis. Sen var det en lång väntan på nästa lilla sjusovare. När min kusin fick barn sydde mor en klädsel till den här korgen och lånade ut den. Några år senare fick min syster sitt första barn och mor tyckte då att vi inom familjen skulle ha en egen klädsel. Sagt och gjort. Hon sydde en ny i vitt tyg med små gula rosor på. Min systers andra barn använde också korgen och alla mina barn har sovit i den.

 För att ha lite koll på vem som legat i den så brände jag in namn och årtal på alla barnen i botten på mangelkorgen. 

När Rasmus skulle födas sydde jag en ny klädsel och monterade en sänghimmel också på den. 

För att morfar också skulle få vara med på ett hörn, så bäddade jag med det örngott och lakan som min svärmor använt till honom när han var nyfödd.

 Nu ska allt åka iväg till Luxemburg. Det är dags för en helt vanlig mangelkorg att tjänstgöra som babysäng igen. Det blir den 10:de bebisen som ska sova i den. Jag ska bli mormor igen för andra gången och jag ser så fram emot det.

Ett filosofiskt inlägg

Det börjar redan annonseras om viktminskningskurser som startar efter jul. Är det tro, för att man ska kunna frossa hej vilt under helgerna och veta att allt kommer att fixa sig sen. Gustav har väldigt kloka tankar om vikt. Han säger:

Att vi blir tyngre med åren betyder inte att vi blir feta, utan att huvudet fylls med en massa information. Så jag är inte fet, jag är bara väldigt intelligent, och det får inte plats mer i mitt huvud så jag fyller ut kroppen.

Det är nästan som om han pratar om mig.

Nej, se det snöar

Just nu vräker snön ner hos mig. Jag var bara tvungen att gå ut och ta ett foto, för visst är det vackert. Vinterns första snö är alltid lite speciell, sen kvittar det om man gillar vintern eller inte. Julafton får gärna vara snöig.

TV-kväll

Hur tänker de programansvariga på TV egentligen när man lägger in en paus på ca en kvart mitt i en spännande deckare? Ja det hade varit precis lika dumt vilken film det än gällde. I verkligheten hade det däremot inte varit så dumt. Ibland skulle man väl vilja stanna upp livet ett tag och hämta andan, men det går ju tyvärr inte. TV 4 är helt makalösa med sina reklamavbrott. Jag kunde väl accepterat några små avbrott om reklamen varit värd att se på, men de flesta reklamsnuttar är så idiotiska så man slutar titta och går och gör något annat under tiden. Igår satt jag kvar och stickade och då såg jag först en reklamsnutt från ÖochB. När den var slut visades en reklamsnutt från ÖochB. Samma reklam!!!!! Tror de på TV att alla tittare är senildementa eller vad är förklaringen? Lite variation kan man väl ändå begära. I och för sig tror jag inte att TV cheferna bryr sig så mycket om tittarna. Det är nog bara reklamintäkterna som är intressanta.

Igår var det också premiär för Slaget om Sverige. I alla år har jag följt PÅ spåret med Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg, så jag tänkte att det skulle säkert bli ett intressant program denna gången med. Idén med att bara ha frågor om Sverige är inte alls dum, men det går nog att hitta lite svårare frågor. Det ska gärna var så att man känner sig extra intelligent när man svarar rätt. Programmet kommer säkert att ta sig i fortsättningen,men.................alla dessa reklamavbrott! De fördärvar hela programmet. Jag undrar hur många program mitt tålamod varar.

Vilken tur att På spåret inte hackas itu likadant. De nya programledarna är superbra och jag gillar de finurliga frågorna. Risken att jag ska svara rätt på så många frågor här är inte så stor, det beror nämligen helt på resmålet. Däremot gillade jag när det var nästan bara kändisar som tävlade. Det är kul att se en berömd person i en annan situation än man är van vid. Tänk bara så imponerad man blev av Stefan Holms kunnande. Jag är inte alls förtjust i valet av tävlande den här gången. Än så länge har det varit för många för mig helt okända personer. Då kan man lika gärna ta han som bor nedanför backen eller de i huset på nästa tvärgata. Man ska känna att man "nästan" är bekant med den tävlande, även om det bara är jag som har läst om henne eller honom i tidningen och personen i fråga inte har en susning om vem jag är.

2:a advent

Idag är det andra advent. Nu går dagarna med raketfart, känns det som. Inte för att jag stressar mer än nödvändigt, men det är dagsljus så kort tid, så jag tror det är det som gör att det känns så. Jag gillar att sitta inne och hålla på med mina hobbies om kvällarna, så egentligen är jag inte så missnöjd. Jag har inte en massa saker jag absolut måste göra innan jul, utan gör det jag tycker känns kul just för tillfället. Att ha en massa MÅSTEN att göra har jag skippat för länge sen. Det är inget jag mår bra av. Nu har jag ju den fördelen att jag är Passionista och bestämmer själv över min tid. Något jag varmt rekommenderar.

Till mitt datarum köpte jag en silverfärgad lite modernare adventsstake. Lamporna är pyttesmå, men eftersom man sätter glasstjärnor utanpå dem, blir det ett ganska bra sken ändå. Änglar är en av mina passioner, så jag fäste en tygängel framtill på ljusstaken för att piffa upp den lite.

Novellstafett

Man kan hitta mycket matnyttigt på nätet. Ibland sitter jag bara och klickar runt på måfå och alltid dyker det upp nåt intressant. Jag kan inte förstå hur jag klarade mig utan dator tidigare. Inte bara det att man lär sig en massa nytt, jag har blivit bekant med en hel massa härliga människor som jag aldrig annars hade stött på. Bloggare är ett trevligt släkte. De sista veckorna har jag följt en Novellstafett. Det är många författare inblandade. Ett antal bloggare har skrivit var sitt avsnitt. De utgick från ett bestämt tema som var: De sju dödssynderna. Bara titeln gör ju att man blir intresserad. Jag älskar spännande och lite mordiska böcker och filmer. Redan första avsnittet fick mig att fastna, och sen var det ett nervöst väntande tills jag fick läsa fortsättningen nästa dag. Även om det var olika som skrev varje dag, så var övergången så smidig att det inte märktes. Fantasin flödade och Henning Mankell får nog se upp. Jag hoppas att de börjar på en sån här stafett efter jul med. Jag ska definitivt följa den.

Man tager vad man haver

När Rasmus är hos mig brukar han alltid leta i mina hobbyrum efter saker han kan pyssla med. Eftersom det snart är jul, ville han göra nåt med grankottar. Jag kom då på att i kylskåpet hade jag en burk med jordnötssmör, som stått där ett tag. Jag hade fått en burk med jordnötsbitar i och det gillar jag inte. Det ska var den släta sorten som är lätt att bre ut. Vi plockade fram den, lite hushållssnöre och en skål med fågelfrö. Här skulle pysslas!

Jag band en bit snöre runt kotten och sen bredde Rasmus jordnötssmör runt omkring den. 

När det var klart hällde han några deciliter fågelfrö i en plastpåse. Sen doppade han ner kotten där och snurrade den runt så den blev helt täckt med frön.

Så här såg den ut när den var klar.

Vi fäste den i häcken bakom fågelbordet, och till en början var de väldigt ointresserade av det här nya matstället. Men efter en liten stund dök det upp en modig talgoxe som inte var rädd för att testa något nytt.

O, vilken ickeunderbar morgon

Jag är och har aldrig varit en morgonmänniska, och idag kändes det jobbigare än vanligt att stiga upp. Det var halvskumt när jag vaknade i morse och det har inte ändrat sig på hela dan. Det är omöjligt att avgöra vad klockan är bara genom att titta ut genom fönstret. Av dagsljusstyrkan att döma har det varit kväll hela dan. Sådana här dagar önskar man att man bara kunde krypa ner under täcket igen.

Jag tänder samtliga lampor och elljusstakar i huset. Det finns inget värre än att gå i halvskumma rum. Då behöver man ju nästan pannlampa för att orientera sig och jag är ingen tunneljobbare. På tal om tunnlar. Idag läste jag att polisen hittat en 600 m lång knarktunnel under gränsen mellan Mexico och USA. Det var visst den andra tunneln på kort tid som upptäckts. Här fanns t.o.m. en liten järnväg. Det är bara att konstatera att det kan inte ha varit de ansvariga för Hallandsåstunneln som haft hand om det bygget, för då hade det inte blivit någon tunnel.

Eftersom jag inte varit så där väldigt effektiv tidigare idag, fortsätter jag med det. Varför ändra på nåt som fungerar bra? Nu ska jag läsa en massa bloggar.

Ett stressigt inlägg

Jag tror många gånger att det är den här idylliska bilden av julfirandet som kan få många att känna ångest. Så behöver absolut inte ett julbord se ut. Det är helt individuellt vad man vill bjuda på. När jag var barn firade vi alla jular hos mina farföräldrar på deras lantgård. Det var en sån där riktigt gammaldags jul, ungefär som på bilden. Vi var väldigt många som samlades, men aldrig nånsin märkte jag att farmor var stressad eller irriterad. Hon lagade mat för hon tyckte det var roligt och hon såg fram emot julafton lika mycket som vi barn. Hon hade inte den pressen på sig att allt skulle vara nyputsat och städat inför julen. Det städades som vanligt och sen hängdes pyntet upp. Alla stortrivdes och hjälpte till med det man kunde. Jag har alltid tyckt det varit så konstigt att man skulle vända ut och in på hela huset bara för att man skulle kunna fira jul. Det måste vara mer befogat att göra det efter jul när en barrande gran och vissna julgrupper och annat ska bort. 

När mina farföräldrar inte fanns längre tog min mor över julfirandet. Vi var fortfarande många som samlades, nu i mina föräldrars sommarstuga. Mor var superduktig på att både laga mat och baka, och det såg vi prov på varje jul. Men tyvärr tyckte hon att ALLT skulle vara perfekt, så hon var i regel helt utslagen när det var julafton. Hon hade så otroligt höga krav på sig själv. Vi övertalade henne att dra ner lite på alla förberedelser, och det gjorde hon motvilligt. Hon berättade förståss vad hon INTE hade gjort, men jag garanterar att hade hon inte nämnt det så hade ingen saknat de rätterna, för bordet dignade av mat. 

Vi firade i alla år varannan jul med mina föräldrar och varannan jul med min svärmor. På så vis behövde det aldrig bli några diskussioner vem man skulle fira jul ihop med. Ett stressmoment mindre. Efter hand som våra barn blev äldre så började vi fira jul hos oss i stället. Min son och hans fru kommer sällan hem över julen, utan väljer i stället att besöka oss under sommaren. Mina båda döttrar med familjer firar däremot alltid jul i Sverige. 

Jag är tacksam att jag inte har ärvt mors perfektionstänkande. Det skapar bara en massa onödig stress. Jag har mer farmors avslappnade inställning till julfirandet, och därför njuter jag också av det. Jag städar så där lagom, lagar mat i lagom mängd och bakar lagom antal kakor. Det blir julafton hos oss varje år även om mitt julbord inte liknar de som visas upp i veckopresssen.  

Nu är jag ju inte ensam om förberedelserna. Jag har proffsig hjälp med

städning

matlagning

och bakning.

Dagen efter

Vi har just varit och kontrollerat hur det såg ut inne i skogen. Det såg inte så hemskt ut, åtminstone inte på den vägen vi gick. Visserligen hade ett gammalt träd lagt sig tvärs över en stig, så vi var tvungna att ta en annan väg, men det hade inte hänt på så många ställen. Berit har nog inte varit så våldsam som tidigare stormar. Det verkar som det har varit värre på de platser som låg nära vatten. När Gudrun for fram som ett jehu över Skåne så såg det ut som rena plockepinn i skogen. Det tog flera månader innan det gick att ta sig fram till motionsslingorna. 

En liten domherre med fruar hade satt sig i det nerfallna trädet, och jag smög så tyst jag kunde för att få en bra bild. Att smyga på tå bland nerfallna grenar är inte det lättaste. Även om jag zoomade så blev det ingen närbild. 

Jag skyller på Berit

Göran och jag bestämde ju oss för att de dagar vi inte gick en längre runda i skogen, skulle vi få böta 10 kr. Det känns inte så besvärligt eftersom vi själv ska använda upp pengarna sen nästa sommar. Vi har varit ganska flitiga måste jag säga. Det är alltid bra att ha någon som puffar på när det känns lite motigt. Men igår stack vi inte näsan utanför dörren alls. Det stormade och regnade hela eftermiddagen och till kvällen ökade det på rejält. Att ge sig in i skogen en sån dag är inte särskilt förnuftigt. Visserligen gillar jag spänning, men bara på film och i böcker. Verkligheten får gärna vara lugn och trygg. Det känns inte riktigt rättvist att vi ska behöva betala för att vi skippade promenaden igår. Jag tycker det kan räknas som force majeure. Det finns inte ett försäkringsbolag i hela världen som skulle betala ut en krona vid ett sånt här tillfälle, så det finns ju ingen anledning att vi skulle göra det heller.

1:a advent

Idag är det första advent och nu startar julfirandet på riktigt, tycker jag. I köket plockar jag fram allt pynt som ska vara där över julen. Julgardiner, tomtar i massor och naturligtvis adventsstaken i fönstret. De övriga rummen pyntas efter hand, men jag vill gärna ha julsakerna framme så länge som möjligt. Då är det bättte att sätta fram dem tidigt, för efter jul vill jag bli av med dem fortare än kvickt. Då har ju dagarna börjat bli längre och våren hägrar. Men än så länge njuter jag av allt juligt.

Den här adventsstaken är den äldsta jag har. Jag gav den till mina föräldrar för 44 år sen och mor hade den i sitt vardagsrum varje jul. Den är av smide och ganska tung. Nu står den i vårt fönster och jag förvånas varje år över att den fortfarande fungerar. Ljusmanschetterna är väl inte direkt i min smak, men det är de manschetter som följde med när jag köpte staken, och det känns fel att byta ut dem. Vi tyckte det var lite kul, för när mor fick en present skrev hon alltid på en lapp vem hon fått den av och årtalet. Sen tejpade hon fast lappen under presenten. Nu uppskattar jag det verkligen. Inte hade jag annars kommit ihåg något om den här ljusstaken. Hoppas den kommer att lysa många jular än.

Fotbollsreportage

I förmiddags kollade jag på en fotbollsmatch. Det var Barcelona och Real Madrid som möttes.........uppe på fotbollsplanen här på Björnås. Det förvånar mig att det inte var mer publik. Alla kända spelare var ju här. Mest Messi, så klart. Han var överallt och sköt stolpe in, stolpe ut och i ribban och fintade sina motspelare och jag vet inte allt. Sportkommentatorn rapporterade väldigt ingående allt vad som hände på plan. Jag är inte så kunnig i reglerna men det var inga problem här, för helt plötsligt sa reportern: "Nu blir det gult kort, mormor." Då såg jag hur "Messi" sprang med bollen och helt plötsligt tog ett skutt över den och rullade runt några varv.........Han hade blivit tacklad av en motspelare! T.o.m. jag såg att det var en ful tackling, för han grimaserade rejält. Naturligtvis skulle motståndaren då ha gult kort.

Tänk så härligt att ha en sådan fantasi! 

En köpfri dag

I morgon ska vi "fira" att det är  en Köpfri dag. Detta började i Canada för ca 10 år sen och Sverige har hakat på trenden. En enda dag är naturligtvis ingen patentmedicin, men det är i varje fall en början. Den här dagen ska få oss att tänka efter lite mer vad, var och hur vi handlar, så det blir så miljövänligt som möjligt. Däremot tror jag det är svårt att få nån större genomslagskraft när man har det på en lördag så här nära jul. Dessutom har lönen just kommit. Det är inga problem för de som är lediga, som jag t.ex. Men tänk på alla de som jobbar måndag till fredag. När jag jobbade var lördagen alltid min"handledag" för jag ville ha söndagen till att bara göra sånt jag kände för just då. Varför inte flytta den här dagen till efter Trettonhelgen i stället? Då är man så less på att handla så man stannar mer än gärna hemma, och dessutom kan nog både plånbok och VISA-kort behöva en köpfri dag efter att ha jobbat för högtryck.

Kvicka fötter

Jag är precis hemkommen och det känns som om jag skulle kunna dansa på bordet. Med de här små skorna kan det knappast vara nån risk för bordskivan. Jag har varit och fått mina fötter fixade. Vilken lyxig känsla! Jag tycker det är helt självklart att jag ska unna mig att bli ompysslad. Jag sätter ju inte saxen i mitt eget hår, utan där låter jag frissan stå för det. Då är det inte konstigare att fotvårdaren tar hand om mina fötter. Min fotvårdare är mycket duktig och dessutom väldigt trevlig. Under tiden jag satt och väntade blev jag bjuden på en kopp cappuccino och det är sådana småsaker som också hjälper till att man känner sig ompysslad och betydelsefull. Nu har jag världens energi att ta itu med julpynt och städning. Men det är nog minst riskabelt att välja lågklackat när jag ska klättra på stegar och hänga upp julgardiner.

Det är inte bara MacGyver som använder tejp.

I ett av alla de nyhetsbrev jag får stod det skrivet om tejp. Det är inte klokt vilken nytta man kan ha av den här klistriga remsan när man vill bli vacker. Om man kände för att måla kattögon behövdes 2 tapebitar. Man satte en bit på ögonlocken längs med franskanten och snett uppåt. Nästa bit satte man längs underfransarna (heter det så) och rakt ut. Då bildades en trekant av bar hud precis i ytterkanten av ögat. Sen var det bara att måla för kung och fosterland med mascara. När det var klart, drog man bort tapebitarna och VIPS! hade man världens tjusigaste kattögon. Men jag klarar mig inte med två tapebitar. Jag måste ha tre. Ögonlocken har ju en tendens att växa när man blir äldre, så jag måste börja med att tejpa upp en bit så där blir nåt att måla på. Att operera ögonlocken för att se yngre ut känner jag inte alls för. Det finns så många misslyckade ingrepp där damerna efteråt ser ut som de är jätteförvånade över allting.

Baka, baka liten kaka

Nu fylls brevlådan med reklam om allt vad man måste ha till jul. Idag kom ett ganska tjockt häfte från Maxi. Det var inte bara annonser om olika julklappar utan även en del recept. Normalt bakar jag inte så mycket kakor, eftersom jag inte behöver de extra kalorierna, men till jul struntar jag totalt i det. Det både doftar så gott och smakar så gott med nybakat.

Maxi säljer en ny sorts bakmaskin, en helautomatisk. Den både knådar och gräddar brödet. Fast jag tycker att ska den kallas helautomatisk då ska den själv hälla i ingredienserna med, annars är den bara halvautomatisk. Julrimmet löd: "Trött på klet och kladd i köket, denna pryl räddar dig från stöket." Det stämmer ju inte riktigt, för eftersom man själv måste plocka fram och hälla i alla ingredienser finns ju risken att man spiller lite mjöl och stökar till det. Hu så hemskt! För att slippa ifrån stöket helt är det bättre att köpa  färdigbakat bröd. Det blir nog billigare också, för den här maskinen kostade nästan 700kr. Det kan jag få många färdiga limpor för.

En ännu knasigare bakmaskin var Muffinmakern. Eftersom den har ett engelskt namn så antar jag att den bara bakar engelska muffins eller cupcakes. Den bakade 6 st muffins på 6 min. När jag rör ihop en muffinsmet så brukar det bli 20 st av den, och det tar ca 15 min i en helt vanlig ugn. Tidsvinsten kan inte bli så stor med den här maskinen, för ska jag ladda den 3 gånger och låta den baka 6 min varje gång så blir det 18 min+ den tid det tar att plocka upp kakorna och lägga i ny smet. Jag sparar in de 300 kr den kostar och slänger in muffinsen i min gamla vanliga ugn.

Nu ska jag sätta mig med mina receptböcker och välja ut vilka kakor jag vill baka. Nu på söndag är det första advent och då måste jag bara baka den gamla vanliga adventskakan med saffran. Då börjar julen.

Ett ögonblick

Igår när jag satt vid datorn tyckte jag att det var ovanligt många svarta prickar på skärmen. Jag torkade av den, men de fanns fortfarande kvar, så jag gav mig på glasögonen i stället. Inte ens det hjälpte. När jag sen gick ut en stund var de där prickarna fortfarande kvar. De var inte större än flugskitar, men väldigt irriterande. Jag kände paniken komma. Tänk om det är något fel på mina ögon? Jag tänkte på min bloggvän som väntar på ögonoperation. Nu förstår jag hur hon känner sig. I dag sökte jag på nätet efter lite information för de här symtomen. Vad jag kunde läsa ut, så var det helt ofarligt. Puh! Det var nåt med glaskroppen och det drabbade visst de flesta när man kom upp i medelåldern eller däröver. Så bra! Jag sparade in 300 kr på ett läkarbesök och oron är borta. Men det skadar kanske inte ändå att bli undersökt. Varför är det så enkelt att rekommendera någon annan att uppsöka läkare? Ibland önskar jag att jag var någon annan, och kunde få mig själv att följa råden jag är så bra på att ge.