Ett stressigt inlägg

Jag tror många gånger att det är den här idylliska bilden av julfirandet som kan få många att känna ångest. Så behöver absolut inte ett julbord se ut. Det är helt individuellt vad man vill bjuda på. När jag var barn firade vi alla jular hos mina farföräldrar på deras lantgård. Det var en sån där riktigt gammaldags jul, ungefär som på bilden. Vi var väldigt många som samlades, men aldrig nånsin märkte jag att farmor var stressad eller irriterad. Hon lagade mat för hon tyckte det var roligt och hon såg fram emot julafton lika mycket som vi barn. Hon hade inte den pressen på sig att allt skulle vara nyputsat och städat inför julen. Det städades som vanligt och sen hängdes pyntet upp. Alla stortrivdes och hjälpte till med det man kunde. Jag har alltid tyckt det varit så konstigt att man skulle vända ut och in på hela huset bara för att man skulle kunna fira jul. Det måste vara mer befogat att göra det efter jul när en barrande gran och vissna julgrupper och annat ska bort. 

När mina farföräldrar inte fanns längre tog min mor över julfirandet. Vi var fortfarande många som samlades, nu i mina föräldrars sommarstuga. Mor var superduktig på att både laga mat och baka, och det såg vi prov på varje jul. Men tyvärr tyckte hon att ALLT skulle vara perfekt, så hon var i regel helt utslagen när det var julafton. Hon hade så otroligt höga krav på sig själv. Vi övertalade henne att dra ner lite på alla förberedelser, och det gjorde hon motvilligt. Hon berättade förståss vad hon INTE hade gjort, men jag garanterar att hade hon inte nämnt det så hade ingen saknat de rätterna, för bordet dignade av mat. 

Vi firade i alla år varannan jul med mina föräldrar och varannan jul med min svärmor. På så vis behövde det aldrig bli några diskussioner vem man skulle fira jul ihop med. Ett stressmoment mindre. Efter hand som våra barn blev äldre så började vi fira jul hos oss i stället. Min son och hans fru kommer sällan hem över julen, utan väljer i stället att besöka oss under sommaren. Mina båda döttrar med familjer firar däremot alltid jul i Sverige. 

Jag är tacksam att jag inte har ärvt mors perfektionstänkande. Det skapar bara en massa onödig stress. Jag har mer farmors avslappnade inställning till julfirandet, och därför njuter jag också av det. Jag städar så där lagom, lagar mat i lagom mängd och bakar lagom antal kakor. Det blir julafton hos oss varje år även om mitt julbord inte liknar de som visas upp i veckopresssen.  

Nu är jag ju inte ensam om förberedelserna. Jag har proffsig hjälp med

städning

matlagning

och bakning.