Och häcken växte kämpahög

 

Ja, kanske inte häcken direkt, men ogräset. Under tiden jag befunnit mig i ett Törnrosaliknande tillstånd har allt frodats i trädgården...mest ogräset så klart. De sista åren har jag försökt att förenkla så mycket som möjligt i trädgården, så att jag inte ska behöva lägga så mycket tid på ogräsrensning och liknande trista saker. 

Gräsmattan är ganska stor, och den ska bli större. Det kommer att underlätta väldigt mycket för mig eftersom det är Rasmus som tar hand om gräsklippningen. 

Tidigare hade jag stora planer på att ha väldigt mycket rabatter fyllda med perenner, och visst är det vackert, men de sköter sig inte på egen hand. Jag började att gräva upp en av rabatterna och när Katarina kom hit så fortsatte hon. Den ska ersättas med gräs.

Vi har många andra planer på gång här hemma nu. För en del år sen hjälpte Rasmus mig att måla om i snickarrummet i källaren. Vi passade på en gång när Göran låg på sjukhuset. Det blev en glad överraskning för honom när han kom hem. 

Det är ett rum som Göran alltid använt flitigt.

Tyvärr är han sen mer än ett år tillbaka beroende av rullstol så rummet kan inte utnyttjas. I stället har jag fått hämta upp material han behövt för att sitta och snickra i sitt datarum. Jag är inte så kunnig i vad alla verktyg heter så det blev en del fel i början. Hammare och såg är inga konstigheter men när det kom till dyrk, papegojtång, torsk och andra märkliga benämningar var jag helt borta. Skulle jag hämta det i snickarrummet eller i djurbutiken? Till sist kom Göran på att han kunde plocka fram en bild på datorn på det han ville använda och sen fick jag leta fram det i källaren. Det blev förstås problem när större saker skulle sågas men det löste sig genom att Rasmus gav mig några lektioner i hur maskinerna fungerade. Jag är väldigt stolt över att jag kan hantera dem, men det var ändå ingen bra lösning.

Vi har ett litet rum som mest står oanvänt. Där finns bara en dubbelsäng för övernattande gäster och det har inte använts så ofta sista tiden. En morgon när vi satt och åt frukost kom världens bästa ide´ inflygande i mitt huvud.....gästrummet kunde bli ett bra snickarrum! Det är nog första gången under alla år vi varit gifta som Göran köpt min idé rakt av. I regel brukar han komma med invändningar som att jag har för livlig fantasi, och det går inte att genomföra det jag planerat. Jag måste erkänna att jag blev lite chockad. Rummet blir bara en fjärdedel så stort som det i källaren men det blir i varje fall ett rum som Göran kan använda. Jag började plocka ut sängbord och annat småkrafs och sen ringde jag återvinningen som kom och hämtade sängen nästföljande dag. Längre tillbaka har vi haft rummet som vårt sovrum och då tjatade jag mig till att få uppsatt en änglabård högst upp eftersom jag är tokig i änglar. Nu tyckte jag inte det passade lika bra med de bevingade varelserna ibland alla snickeriprylar, så jag åkte iväg och köpte en hink färg. Rummet målades i nästan samma nyans som tidigare och färgen täckte bården helt. 

De stora snickerimaskinerna ska säljas och Göran har inhandlat mindre modeller som går att använda i det nya snickarrummet. Nu kommer allt "spring" i trappan för min del vara ett minne blott. Det sägs att det är nyttigt att gå i trappor, men det får faktiskt vara nån måtta på nyttigheterna, tycker jag.