Lite färg behövs alltid

För en tid sedan grävde jag upp två buskar i rabatten närmast huset. Vi har haft fem buskar där från början, men två av dem tog vi bort för en del år sen och planterade två nästan likadana cypresser. Jag har även haft en perukbuske där, men grenarna la sig långt ut i inkörseln och det var inte alls praktiskt när jag kom körande med bilen, så den flyttades i höstas. De två buskar som stod kvar såg väldigt trista ut. Ytterst var ett tunt skal av gröna grenar, men kikade man in i busken så var den helt brun. Trädgårdstunnan ska tömmas på fredag, och därför passade jag på att såga ner dem. Det gick väldigt snabbt. Lika snabbt gick det tyvärr inte med rötterna, men skam den som ger sig. Till sist kunde jag slänga allt i tunnan.

Meningen är att vi ska plantera tre nya buskar som inte blir så höga att de täcker blomsterlådorna vi har under våra fönster. Vilken sort vi ska köpa har vi inte bestämt än. Det enda vi vet är att det ska vara något vintergrönt som inte blir för yvigt. Innan det blir dags för plantering ska grunden på huset målas i grått. Det gäller att passa på när det är lätt att komma till med pensel och roller.

Allt ser så mycket snyggare ut med lite färg, och när vi nu ändå ska förnya så mycket i ingången, tyckte jag att blomsterlådorna också behövde en uppfräschning. Jag har under årens lopp målat i lite skavanker, men nu behövdes en rejäl ommålning såg jag. Det är svarta smideslådor och de var mer gråspräckliga nu. Jag lyfte upp själva planeringslådan, men lät smidesställningen sitta kavar på väggen. Det var enkelt att måla den då och till sist målades själva lådan. Det borde räcka med att måla på tre sidor. Den sidan som skulle vara in emot väggen syntes ju inte, så det var onödigt att ödsla färg på den.

Dagen efter, när allt var torrt, var det dags att sätta dit lådorna igen. Den ena gick hur lätt som helst, men den andra kärvade hur jag än bar mig åt. Göran fick komma och hjälpa mig, men inte ens han klarade av det. Jag blev så vansinnigt irriterad, för ju längre vi höll på desto mer skavdes färgen av på vissa ställen. Jag var nästan i upplösningstillstånd när Göran sa."Du har kanske målat fel långsida." Så förvirrad kunde jag väl ändå inte ha varit? Göran vände på lådan och den gled så elegant på plats. Attans också! Det var bara till att ta upp lådan igen och måla den sidan jag skulle målat från början.

Så fort det blir uppehållsväder ska jag sätta lådan på plats....helt på egen hand. För skulle det nu vara så att det inte fungerar så är det bättre att jag är ensam. Göran är alltid lugn även om det krisar, medan jag tappar fattningen helt. Hans lugn smittar definitivt inte av sig på mig.