Glädjebesked

För exakt en vecka sedan var jag på mammografiundersökning. Sköterskan sa att jag kunde räkna med att få besked från dem om ca 2 veckor, och så har det varit de andra gångerna med. När jag hämtade in posten på fredagen låg det ett brev i lådan från Unilab. Hjärtat gjorde ett extraskutt, för jag visste att det var ett meddelande angående min undersökning. Men det var ju bara fyra dagar sen! På den korta tid det tog mig att gå från postlådan och in hade jag hunnit tänka många dystra tankar. Eftersom svaret kommit så snabbt var jag helt övertygad om att jag skulle kallas till ännu en kompletterande undersökning. Jag slet upp kuvertet och där lyste mot mig i stora röda bokstäver: Inga tecken på cancer den här gången. Jag blev så glad att jag nästan skulle kunnat rama in beskedet.

Nu är det upp till mig själv att i fortsättningen se till att jag kommer iväg på den här sortens undersökning. Jag har skrivit upp i min kalender att om två år ska jag be om en remiss för att få komma dit. Den sträcker sig bara året ut, men jag skrev på bakersta pärmen och när det är dags att byta till ny kalender för jag över den påminnelsen dit.

Mitt liv skulle aldrig fungerat utan en kalender. Jag måste skriva upp allt som jag absolut inte får glömma bort. Läkartider, fotvårdstider och klipp-och färgtider måste hållas. Sen skriver jag in allt kul jag planerar att göra också. Det är nog egentligen inget som jag glömmer bort, men det är så roligt
när jag bläddrar i kalendern och det dyker upp en sådan anteckning. Jag vill alltid ha något att längta till. Då blir inte vardagen så enahanda.