Styrelsemöte i vägföreningen

Jag är medlem i en liten vägförening. Den är riktigt liten, vill jag lova. Föreningen har två medlemmar, nämligen jag och min grannfru. Anledningen till att vi startade den är att hennes man sågade ner en buske i vår gemensamma spireahäck, när Göran låg på lasarettet. Det gjordes enbart för att jag lätt skulle kunna gå in till dem om jag behövde hjälp med något. För att jag eller min grannfru inte skulle snubbla på rötterna slängde hennes man på en bunke grus. Det blev en perfekt gångstig. Vi tyckte att den här öppningen var så smart, så vi har behållit den. Öppningen är precis rakt framför min ytterdörr och sen behöver jag bara promenera över grannens gräsmatta så är jag framme vid deras köksdörr.

Resten av häcken sågades ner i våras och den har skjutit upp nya skott och växt sig ganska hög och tät redan. Att det är ett litet mellanrum i den syns inte från gatan så det är inget som ser konstigt ut. Alla vägar ska ha ett namn, men så långt har vi inte kommit än. Eftersom det är en privat väg får vi själv ansvara för underhållet av den. Därför är det bra med en vägförening, för då kan man ta upp problem som dyker upp. Min grannfru och jag beslöt oss för att hålla styrelsemöte på fiket nere i centrum.

Förra tisdagen åkte vi ner strax efter två och satte oss vid ett fönsterbord efter att ha beställt kaffe och var sin bakelse. Några vilda diskussioner var det inte tal om, utan vi pratade lugnt och sansat om lite av varje. Efteråt kom vi på att vi glömt prata om vår gemensamma lilla vägstump. Strax före tre började servitrisen gå runt och sopa bland borden, och vi blev aningen fundersamma. Ett par minuter i tre sa hon:"Jaha, nu stänger vi." Klockan tre?!?!?! Det är väl mitt i fikatiden? Hur tänker man som kondisinnehavare då? Vi fick klart gå därifrån, men bestämde snabbt att nästa styrelsemöte ska hållas på ett fik som har öppet längre.

Nästa mötes dagordning tar upp hur vi ska dela upp snöskottningen i vinter och hur mycket vägsalt som behövs köpas in. Det kan mycket väl bli en snörik och hal vinter i år. Vi får nog själva stå för inköpen för jag antar att kommunen inte är så intresserade av att ge oss ett bidrag....inte ens några kaffepengar.