Rättvist

Om någon kastar en sten mot dig, så släng tillbaka en blomma. Kom bara ihåg att den ska var planterad i en kruka.

Att vända andra kinden till är det nog faktiskt inte många som tänker när de blir påhoppade av någon. Jag tror det känns mer naturligt att försvara sig. Nu menar jag inte när det gäller fysisk misshandel utan när någon säger något dumt. Ord kan såra och göra minst lika ont som slag. Jag försöker svara tillbaka med ironi och då blir det ofta som om man slänger tillbaka en blomma planterad i en kruka. Det får åtminstone den andra personen att tänka efter. 

Jag vill måla om Skåne

För två veckor sedan var Skåne blått och förra veckan var det grönt. Därför trodde jag i min enfald att den här veckan skulle det vara gult. Men icke!!! Om man blandar blått och grönt blir det förstås inte gult, det vet jag, men jag tänkte att undantag finns alltid. Nej, i stället blev det till en brun sörja. Vi har barmark varannan dag och snö varannan dag. Det blåser ostliga vindar så vinterjackan får hänga med ännu.

Trots allt känns det inte helt hopplöst. Idag kommer nämligen min son och hans familj från Dallas och ska stanna i två veckor. När de lämnade Dallas hade de sol och runt 20 grader. Det är inget vi kan erbjuda i Åstorp. Jag hoppas verkligen de har packat ner lite varmare kläder att ha i reserv. Peter känner ju till hur vädret brukar vara här, så han har nog varit förutseende.

Hjältedåd eller bragder?

Det är egentligen konstigt hur ord används och förändras. Ta ordet hjälte t.ex. I ordböckerna står det att hjälte betyder en person som gör stordåd och vinner ära och berömmelse. Stordåd tycker jag är när någon räddar livet på en annan människa eller ett djur eller visar civilcurage och står upp för någon annan. Med andra ord en människa som inte i första hand tänker på sig själv. Det finns många vardagshjältar som aldrig blir uppmärksammade. Jag tycker inte man behöver göra några stordåd för att få lite "hjältestatus", men i vardagslag så tänker man nog mer på dessa personer som snälla, rättvisa och omtänksamma människor. Sådana som man träffar på lite då och då, och som gör att vardagen blir lite ljusare. Det är inte så viktigt att dela in människor i fack, tycker jag. I så fall skulle man nog sorteras in i många olika fack. Finns ingen människa som är enbart bra eller dålig.

Sporten är nog det "fack" som har mest hjältar, men där känns ordet ganska urvattnat. Några stordåd behöver det inte alls vara tal om. Det räcker med att sparka undan en boll för motståndarna så är man en hjälte. Som de flesta vet så är jag ingen sportfantast. Jag kan mycket väl titta på en fotbollsmatch eller följa en tävling i vilken sport som helst, men livet fortsätter som vanligt även om det är sport på TV. Lagom är bäst. Idrottsutövarnas bragder ska visst uppmärksammas. Men det är just det som det är: bragder och inte hjältedåd. Varför heter det annars Bragdguld?

Sportjournalistiken är nog det område där svenska språket urholkats mest. Där kör de med hälften engelska och hälften svenska. Det mest idiotiska exemplet på detta är kommentatorn som sa i en paus att nu skulle de visa några höjdpunkter från matchen. Sen la han snabbt till :HIGHLIGHTS. Ja, vi svenskar är kanske inte så bra på vårt modersmål så det är kanske svårt att veta vad höjdpunkter är. Det kan vara höjdpunkten på en ås....Söderåsen t.ex. Där bor jag. En höjdpunkt skulle kunna vara ett hemma-hos-reportage hos mig uppe på Söderåsen.

Populära Poppy

På 60-talet var det väldigt populärt med virkade dräkter. Det modet börjar dyka upp så smått igen, och det kliar lite i fingrarna på mig att börja på en dräkt till mig själv. Jag virkade en grön och en rosa dräkt som jag använde mycket. Till min systedotter gjorde jag en blå kappa med silverfärgade kanter, och vi var väldigt stiliga när hennes lillasyster döptes.

Med åren så ändrades modet givetvis och de där dräkterna bara hängde i garderoben och tog plats. Det hade gått åt en hel del garn till dem och jag nändes inte slänga dem, utan jag sprättade itu delarna och repade upp garnet. Jag var van vid det hemifrån, för min mor var väldigt noga med att ta vara på allt så mycket det gick. Hon sydde om gamla kläder till mig och min syster och repade upp slitna tröjor och stickade nya. Då virade hon först garnet i härvor som tvättades och när de var torra nystades garnet hårt så det blev så slätt som möjligt. Jag tyckte det var så kul när jag fick hjälpa mor med det.

Av det gröna garnet stickade jag koftor till mina döttrar, men det rosa har blivit liggande år efter år. Men så helt plötsligt fanns det ett mönster som fodrade just den här rosa nyansen. Genom filmen Trolls blev Poppy väldigt omtyckt. Zoé älskar den här figuren och det gör jag med. På nätet beställde jag ett mönster och det har hållit mig sysselsatt ett bra tag. Först hade jag planerat att det skulle bli en julklapp, men det hann jag inte och jag missade även födelsedagen.

 Nu är Poppy äntligen klar och till påsk ska hon överlämnas. Det fanns mönster på Poppys kompis Branch också, och visserligen har jag garn som passar, men jag tror nog att det får räcka med Poppy. Själva dockan var inte så besvärlig att göra, men håret var ett elände. Tack och lov att jag klippte mig förra veckan. Min frisyr är betydligt lättare att fixa till än Poppys.

Ingen trevlig framtidsvision

Det går att läsa nästan dagligen en massa negativa saker kopplat till äldrevården. Någon nyhet är det knappast att det är brist på personal. Allt detta går naturligtvis ut över de boende som inte får den vård och den sysselsättning som de är berättigade till. Man ser knappast fram emot att bo på ett sådant ställe, där man betraktas som en sak och inte som en levande människa. Hur gammal man än är så kan det väl vara kul med lite omväxling och lite nöjen. Många äldre är pigga och friska långt upp i åldrarna, men har kanske svårigheter att fixa allt praktiskt på egen hand. 

Det är inget ovanligt att många höjdare inom politiken fifflar för att ge sig själv förmåner. Hade de i stället agerat ärligt och verkligen jobbat för att det de lovade blev uppfyllt, så hade mycket varit annorlunda. Medmänsklighet och omtanke är begrepp som är okända för många som bestämmer om hur våra äldreboenden ska vara. 

Jag läste för en del år sen att i Japan hade det uppfunnits en slags behållare som det gick att stoppa in människor i där de blev duschade. Det sprutade tunna strålar av tvål och vatten över personen inne i behållaren.....precis som i en biltvätt. Jag vet inte om de var utrustade med de här stora rullande borstarna också. De kanske bara kopplades till om personen i fråga var extremt skitig. Något äldreboende i Danmark hade nappat på detta och testat det på sina pensionärer. Enligt föreståndaren var det väldigt uppskattat. Nu minns jag inte om det var de boende eller personalen som var mest förtjust. Den duschade torkades för hand, var man noga med att berätta. Jag tror inte det dröjer länge innan någon uppfinner en torktumlare för människor också.

Jag vågar inte tänka på hur äldreboenden kommer att se ut i framtiden. Ska det inte finnas några människor kvar som jobbar där? Säkerligen kommer måltiderna att ersättas av en tablett som innehåller alla näringsämnen. Ska kanske vårdpersonalen ersättas av syster R2D2 och CP3O?

Vacker

I fredags åkte jag till Väla för att bli vacker. Jag stegade iväg till frisörsalong Vacker. Det hörs redan på namnet vad man kan förvänta sig för resultat. Det var första besöket för min del, men anledningen var givetvis att min favoritfrissa nu jobbar där. Efter en sejour i Australien och på Mallorca tog hon sitt förnuft till fånga och landade på nytt i Sverige. Jag hoppas hon stannar kvar mycket länge.

Det är rena lyxen att sjunka ner i fåtöljen och lämna över åt någon annan att tänka ut vilken färg och frisyr som blir bäst. Hon vet att jag är väldigt svag för rött hår, så hon föreslog mörkt mahogny med slingor av ljusare rött och som grädde på moset lite guldiga slingor här och där. Jag tyckte det lät som en bra plan, så hon fick klartecken.

När all färg var ikletad var det dags med lite värme för att färgen skulle ta ordentligt. Jag kom att tänka på de gammaldags torkhuvar som drogs ner över huvudet vid frisörbesöken förr. Man såg nästan ut som en astronaut. Idag liknar huven mer en slags tentakler som närmar sig ens huvud.

När färgen fått verka klart fick jag sätta mig vid tvättfatet. Stolen där har en massagefunktion i ryggen och det var väldigt behagligt. Tillbaka på min vanliga plats tittade jag i spegeln för att se hur färgen blivit, men eftersom håret var blött såg allt bara mörkt ut. Efter hand som hon klippte fram en ny frisyr på mig, så torkade håret och jag fick se resultatet. Det var JÄTTESNYGGT! Jag hade fått precis de färger jag gillar bäst och skiftningarna gjorde att det blev extra liv i frisyren. Det var väl använda pengar.

Att leka kurragömma är inte lätt

Jag är inte tjock, men det är lätt att få syn på mig.

Det finns förklaringar på allt och denna är så god som någon.

Jag kan snart starta en kamerabutik

Det har varit ganska lugnt på erbjudandefronten ett tag, men nu har det tagit fart igen. Ett tag var det mobiler och hushållsmaskiner av allehanda slag som jag antingen hade vunnit (även om jag mig veterligt inte deltagit i någon tävling) eller kunde få helt gratis. Misstänksam som jag är så raderade jag alltid de mailen. Efter ett tag fick jag ett ganska syrligt mail, att de fattade inte varför jag inte ville ha varorna.

De sista veckorna har jag fått massvis av erbjudanden om att få hemskickat kameror...helt gratis naturligtvis. Igår kom två mail till. Det ena var så fullt med stavfel så jag höll på att få ett mindre nervsammanbrott. Alla datorer har väl ett stavningsprogram, som man kan ta hjälp av? Det är kanske inte hela världen det här med stavning och grammatik. Det kanske bara är jag som är arbetsskadad? Hur som helst så hamnade mailet i papperskorgen. 

Ett nytt försök att luras upptäckte jag idag. Enligt mailskrivaren så hade de fått en kamera i retur från mig. Den hade jag vunnit i måndags! Vilken tur jag tycks ha haft!!!!!!  Jag fick förståss vara så snäll att betala portot om jag ville att de skulle skicka kameran till mig igen.

 Men jag vill inte vara så snäll.

Värdefulla saker

Min svärmor var medlem i Åstorps Husmodersförening och de hade speciella dräkter som de använde vid festligare tillfällen.

Den här tjusiga bahytten, eller vad den kallas för, ingick i munderingen. 

Jag minns inte vad hon hade för klänning, men hon hade ett vitt midjeförkläde med spetsbårder.....

..och en sjal över axlarna.....också den med spetsbårder på. Hon fäste ihop den med en lövformad brosch.

Påfågelsbroschen var nog hennes favorit, för den användes ofta. Jag har inget minne av att ha sett henne klädd i örhängen, men det här paret fanns i hennes gömmor.Den modellen har jag också haft en gång i tiden. Man skulle skruva fast dem i örsnibben ungefär som en tving. Det var innan jag blev så modig att jag fick gjort hål i öronen. När man hade sådana skruvörhängen eller clips, som också var väldigt populärt, gick man runt med ständig huvudvärk....åtminstone gjorde jag det. Känslan var exakt som om någon nöp en i örat hela tiden. Tacka vet jag de här man bara sticker genom örsnibben.

Min mor arbetade som hembiträde några år i sin ungdom. Då hade hon svart klänning och vitt midjeförkläde med spets och ett litet band att knyta om håret.

De här kläderna kom naturligtvis bara på när hon skulle servera middagen åt herrskapet.

Mors gamla nipperask har sett sina bästa dagar. Locket gick i två bitar, men hon limmade ihop det igen och jag tycker inte det spelar så stor roll att skarven syns. Hon ärvde en silverkedja efter en gammal faster och den har jag till prydnad nu, liksom clipsen hon alltid använde tillsammans med halskedjan. Det är riktiga "huvudvärksclips". Jag har ställt allt på hennes konfirmationsnäsduk. Minkbroschen minns jag sen jag var barn. Jag har sett att det säljs liknande modeller nu också. Allt går igen.

Jag vet inte om mor använde den här locktången för att göra sig själv fin, men jag kommer aldrig att glömma de gånger hon skulle locka håret på mig. Då la hon locktången på spisplattan så den blev varm, och sen klämde hon fast den runt en hårslinga och började rulla. Ibland rullade hon för långt in så tången nuddade vid örat. Du milde, så ont det gjorde! Det gällde att inte hålla kvar tången för länge, för då osade det bränt.

I morgon har jag en tid hos min frissa. Jag ska bli klippt och få lite ny färg på toppen. Hos henne är det i varje fall ingen risk för några "svedda öron".

Pengastrul

Det är nog inte många som använder kontanter som betalningsmedel idag. Jag tycker själv det är väldigt bekvämt att använda betalkort. De mynt som finns idag får jag titta väldigt noga på, för jag känner inte igen dem så där direkt. Det är nästan som när man växlar till danska pengar och åker över sundet. Fast de mynten har jag lärt mig att känna igen nu efter alla år. Att betala med swish är också praktiskt. Ofta när jag köper något på loppisar eller marknader så fungerar det väldigt bra, för mobilen har jag alltid med mig. Det är ju inte alla försäljare som har en kortläsare.

Jag läste om en person som swishat iväg pengar till fel nummer. Det var en ganska hög summa....över 900 kr. Den som sänt iväg beloppet ringde upp mottagaren, som struntade i att svara på både samtal och sms. Följden blev en polisanmälan. Flickan blev dömd att förutom att betala tillbaka pengarna med ränta även betala 30 dagsböter à 50 kr och 800 kr till brottsofferfonden.

Jag råkade ut för något liknande för något år sen. Någon skickade en summa pengar till mitt konto. När jag såg meddelandet att jag fått en swishöverföring, tänkte jag att det var nog något av mina barn som sänt mig pengar. Jag kollade inte så noga vem de kommit från. Vi brukar föra över pengar till varandra ibland. Jag kunde bara inte komma på att jag pratat med någon av dem om att vi skulle göra så. Det löser sig nog, tänkte jag. Jag sysslade med annat resten av förmiddagen och funderade inte mer på saken.

När jag öppnade min mobil senare såg jag att någon försökt nå mig och även skickat sms. Det var en kille som skickat pengar till fel kontonummer och bad mig skicka tillbaka dem. Naturligtvis gjorde jag det och nästan direkt fick jag ett sms där han tackade så mycket och önskade mig en trevlig helg. Ärlighet vara längst.

Fotriktigt

 För några månader sedan var jag hos sjukgymnasten på min läkarcentral, för han talade vitt och brett om hur bra han var på att göra inlägg. Eftersom mina gamla inlägg var uttjänta, så tycket jag det var bekvämt att få gjort nya på hemmaplan. Tyvärr hade han lite för höga tankar om sin förmåga, för ganska snart märkte jag att de här inläggen gjorde absolut ingen nytta. Jag tog åter igen kontakt med min husläkare som skickade en remiss till en ortoped.

Där var jag i fredags och blev undersökt. Jag har så långt tillbaka jag kan minnas haft besvär med mina fötter. De viker sig inåt och nu senaste tiden har jag haft ont när jag gått. Att jag belastar fel påverkar givetvis både höfter och rygg, så det drar mycket annat med sig.

Utvecklingen har verkligen gått framåt när det gäller utprovningen av inlägg. Första gången jag fick gjort det är nog för närmare 20 år sedan. Då fick jag ligga på mage på en brits och läkaren kletade gips på mina fotsulor. Sen har jag även varit med om att stoppa ner fötterna i en kletig massa medan läkaren fixerade min fot som den borde se ut. Nu senast fick jag sätta fotsulan mot en scanner och foten scannades av och jag kunde sen se på datorskärmen hur det såg ut.

Det tar lite tid innan inläggen blir klara, men jag har haltat runt nu så länge, så några veckor till ska jag säkert klara av.

Jag ser fram emot att kunna gå lite längre rundor i skogen framöver. Då är förhoppningsvis både snön och det onda i mina fötter borta.

Färgskiftning

Skåne har precis som en kameleont skiftat färg. På en vecka har det ändrats från isande blått till ljuvligt grönt. Det är givetvis färgväderkartan jag syftar på, för i verkligheten ser det inte alls ut så. Där är det fortfarande vitt. Vi har haft snöfall tre dagar på rad och även om regnet idag gjort vad det kunnat, så finns det fortfarande en del smådrivor kvar i trädgården.

Det sämsta med detta vädret är att här i kommunen är de otroligt dåliga på att hålla vägarna framkomliga. Vi skottar själv vår infart, så det är inga problem att komma ut till brevlådan, som tur är. Tittar man däremot på gatan utanför tomtgränsen blir man nästan mörkrädd. Plogbilarna kör aldrig här och eftersom då alla personbilar kör ihop snön så det bildas en massa modd blir det direkt livsfarligt när det sen fryser.

Med tanke på så lite som plogbilarna behöver användas i kommunen tycker jag personalen skulle bli helt till sig när de äntligen fick köra ut dem och testa ifall de fortfarande fungerar. Det måste vara avsatt en viss summa för snöröjning och den är garanterat inte använd. Skulle jag använt min bil lika lite som plogbilarna används här i kommunen skulle inte min bensinräkning vara särskilt hög.

Mystiskt

Varför finns det en lampa i kylskåpet om det inte var meningen att man skulle äta på natten?

Ja, det kan man verkligen undra. Jag sitter gärna uppe sent om kvällarna och antingen handarbetar eller ser på TV. Sena kvällar är den absolut bästa tiden på dygnet. Tidiga morgnar kan vi skrota. Det finns ett problem med det att sitta uppe så sent. Ibland blir jag så sugen på något att äta. Det är inte det att jag är hungrig...jag är bara sugen på något gott. Det är så enkelt att öppna kylskåpsdörren och leta efter något där, och det hade inte spelat någon roll ifall det inte fanns en lampa i kylskåpet. Det finns ju ficklampor.

Alla är inte linslusar

För mig hör domherren julen till och jag dekorerar med de små fåglarna lite här och där. Jag gillar den året om, och den är väldigt välkommen på frökaféet. För tillfället är det tre domherrar med fruar som besöker oss. Jag vill så gärna fotografera alla fåglar som kommer hit, men det är inte det enklaste.

Det blir lite som Kalle Ankas försök att fotografera den där långnäbbade och långbenta fågeln. Jag zoomar in och tänker att nu ska jag knäppa årets bild. Just då flyger den retfulla pippin sin kos och när jag tittar på vad som fastnat på bilden så är det antingen tomt eller så sitter det en annan fågel där och plirar mot mig.

Ibland kan man nästan tro att de leker kurragömma.

De senaste dagarna har det varit väldigt gott om bergfinkar här, och jag läste i tidningen att det är bergfinkståget som är på gång nu. För sex år sedan var det något liknande. När jag satt vid köksbordet såg jag helt plötsligt en massa små svarta prickar fara fram över himlen. Först trodde jag att mina ögon blivit sämre, för ibland ser jag små svarta prickar framför ögonen. Men detta var något annat. Vi har en stor bokdunge en bit från mitt hus och det var dit de begav sig. Jag gav mig iväg för att titta lite närmare och det var smockfullt med bergfinkar på marken. Det riktigt kryllade av dem. Jag hoppas jag ska kunna se det i år med för det är verkligen en annorlunda upplevelse.

Minnesvärt

Professor Balthazar är en tecknad figur som alltid visades på TV när mina barn var små. Han hade så många kluriga idéer och lösningar på det mesta. Jag undrar om han hade haft något förslag på hur jag ska få rätsida på mitt problem.

Jag är väldigt noga med att skriva in alla tider och allt jag ska göra i min kalender. Det är många år sen jag slutade lita på mitt minne, för det spelar mig spratt stup i kvarten. Även om jag tycker att jag är väldigt ordentlig så blir det ändå lite fadäser titt som tätt. När jag kollade framåt i kalendern vad som skulle ske såg jag att jag hade skrivit upp en tid nästa måndag. Vad jag skulle göra den tiden hade jag glömt att skriva in, eller antagligen trott att jag skulle komma ihåg. Jag vände ut och in på min hjärna, men lyckades inte komma på något. Ett par timmar senare slog det mig att jag hade en tid hos sjukgymnasten, men om det var just den dagen var jag inte helt säker på. Jag fick ringa och höra om det möjligtvis kunde vara den tiden och dagen som jag var inbokad på. Mycket riktigt var det så. Lite pinsamt kändes det allt.

När jag åker och handlar har jag alltid uppskrivit på en lapp vad jag ska köpa. Oftast glömmer jag tyvärr att ta den med till affären. Jag vet inte hur många gånger det hänt att jag stått i butiken och försökt frammana något av det jag skrev på lappen där hemma. Ibland vet jag ungefär hur många varor det gäller, och då har jag ändå lite att gå på. Även om varuantalet jag kommer hem med stämmer med lappens antal, så är det inte säkert att det är samma varor. Man kan inte lyckas med allt.

I planeringstagen

Just nu är det mycket som ska fixas innan påsk. Det är ett par veckor dit, men jag tycker inte om att stressa. Vi får storbesök under påskhelgen och det är en del saker som måste ordnas innan Hanna och Daniel kommer. Först och främst har vi köpt en spjälsäng. Bo hittade en annons om en säng till salu och han körde och hämtade den. Dessutom lyckades han få kontakt med en familj som gratis lånar ut sin sittvagn i två veckor. Det finns snälla och givmilda människor även om de inte växer på trä´n. Idag har jag ringt och bokat en bilbarnstol, som ska hämtas dagen innan de anländer. Vilken tur att det går och hyra eller köpa begagnat. Jag har ingenting kvar från mina egna barn och de övriga kusinerna är "stora" så de behöver inga sådana grejer. Det hade varit bra med en matstol också, men kan vi inte fixa det så löser det sig ändå. Jag vill inte ha en massa barnsaker stående här, för nästa gång Hanna kommer hit är hon minst ett år äldre och då behöver hon ingen vagn. Hon går lite stapplande nu, men nästa gång tror jag inte hon går....då springer hon säkerligen för barn har alltid bråttom.

I garaget står en "trillevagn" som jag köpte när Rasmus var liten och den är väl använd. Alla de tre större kusinerna har åkt i den och det kan Hanna också göra. I mellantiden har jag använt den som en mobil drivbänk. Den är perfekt att flytta runt växter och annat i. Det går att lasta en hel del i den, och jag använder den ibland i trädgården i stället för en skottkärra.

När Hanna och Daniel med föräldrar varit här en vecka kommer även Zoé och hennes föräldrar på besök. Rasmus har påsklov så han kommer att vara här hela tiden. Det är bara Ulrika och Bo som inte har semester, men de kommer naturligtvis hit efter jobb. Det är så sällan vi får till några gemensamma träffar med alla barn och barnbarn så tiden måste utnyttjas maximalt.

Vanligt sunt förnuft är ovanligt

Man kan läsa mycket tokigt i tidningen, men det som stod där igår slår alla rekord. En man som åtalats misstänkt för misshandel av sin fru blev frikänd. Det är kanske inte så konstigt, för det har jag läst om andra gånger också. Nu vet jag inte hur det stod till med bevisen i fallet och om det hade nån inverkan. Men det som rätten skrev i sitt uttalande i den friande domen är så förståndsbefriat så man tror nästan inte att det är sant. Deras förklaring var att mannens familj verkade vara en bra familj. Vad har det med saken att göra? Det var väl inte hela hans familj som stod åtalade för misshandeln, som jag fattade det.

Rätten var oenig, så det fanns alltså en del förnuftiga människor med i församlingen. Det ansågs att det gick inte att lita på kvinnans uppgifter eftersom kvinnans familj inte verkade vara en bra familj till skillnad från mannens. Nu undrar jag bara vem som avgör vilken familj som är bra eller dålig och vilka kriterier man går efter då.

Bara för att någon kommer från en "finare" familj betyder inte det att det är en perfekt människa. Vi har väl så många gånger sett att det finns gott om rötägg bland det högre samhällsskiktet. Jag hoppas verkligen att domen överklagas och att man då ser till att det är vettiga människor som ska vara med och avgöra skuldfrågan. Annars blir uttrycket "vi är alla lika inför lagen" väldigt missvisande.

Is i magen

Ja, inte bara i magen, utan det känns som jag har is i hela kroppen. Det är svinkallt ute. För ett tag sedan läste jag i tidningen att den meterologiska våren hade kommit till Skåne, men den glädjen varade inte länge, för ganska snart kom det isiga vindar och snö hit. Tack och lov så har snön tagit en omväg runt Åstorp med omnejd, men isvindarna har vi inte sluppit ifrån.

Väderlekskartan i tidningen är numera helt blå...isblå. Det betyder att temperaturen håller sig runt 10-15 minusgrader i hela landskapet. Skillnaderna från dag till dag är inte så stora. De sista dagarna har det försiktigt dalat ner lite snöflingor. Vad det ska vara bra för förstår jag inte. Det gör varken från eller till på snömängden hos oss. Det är bara oerhört irriterande.

Nu längtar jag efter orange..... i varje fall en orange väderkarta. Jag kan nöja mig med att färgerna gradvis närmar sig min älsklingsfärg, och jag kan t.o.m. godta att inte hela Skåne blir orange så länge som trakten runt Åstorp hamnar inom den väderfärgzonen.

 Visst blir allting vackrare i orange t.o.m. en väderlekskarta över Skåne.

Ont om tid

Säg inte:"Det är gott om tid" eller "Kanske nästa gång." Det finns något som heter "Det är för sent". 

Det finns en del saker som jag ångrar att jag sköt upp bara för att jag trodde det jag höll på med just då var viktigare. Nu i efterhand inser jag att så var inte fallet.