Alla är inte linslusar

För mig hör domherren julen till och jag dekorerar med de små fåglarna lite här och där. Jag gillar den året om, och den är väldigt välkommen på frökaféet. För tillfället är det tre domherrar med fruar som besöker oss. Jag vill så gärna fotografera alla fåglar som kommer hit, men det är inte det enklaste.

Det blir lite som Kalle Ankas försök att fotografera den där långnäbbade och långbenta fågeln. Jag zoomar in och tänker att nu ska jag knäppa årets bild. Just då flyger den retfulla pippin sin kos och när jag tittar på vad som fastnat på bilden så är det antingen tomt eller så sitter det en annan fågel där och plirar mot mig.

Ibland kan man nästan tro att de leker kurragömma.

De senaste dagarna har det varit väldigt gott om bergfinkar här, och jag läste i tidningen att det är bergfinkståget som är på gång nu. För sex år sedan var det något liknande. När jag satt vid köksbordet såg jag helt plötsligt en massa små svarta prickar fara fram över himlen. Först trodde jag att mina ögon blivit sämre, för ibland ser jag små svarta prickar framför ögonen. Men detta var något annat. Vi har en stor bokdunge en bit från mitt hus och det var dit de begav sig. Jag gav mig iväg för att titta lite närmare och det var smockfullt med bergfinkar på marken. Det riktigt kryllade av dem. Jag hoppas jag ska kunna se det i år med för det är verkligen en annorlunda upplevelse.