Skruttbilen
Min far köpte sin sista bil 1987. Som vanligt så var det en Volvo och den här gången valde han en vit. När han köpte bilen höll han på att avveckla sin firma, så det blev inte så mycket han körde med den i jobbet. Han var redan lite krasslig då och bilturerna blev kortare och sällsyntare. När han gick bort år 2000 bestämdes att vi skulle sälja den.
Dagen efter far gått bort blev Göran påkörd i vår bil. Han klarade sig utan större skador, men bilen blev helt demolerad. Den andre föraren körde rakt in i sidan på vår bil och den såg ut som ett kommatecken. Att köra rakt fram med den var totalt omöjligt.....det gick bara att köra i rondeller för hjulen stod på sned. Det blev till att skrota den och sen övertog jag fars gamla bil.
Jag kan inte påstå att jag är så förtjust i den bilen, för den är väldigt tungstyrd. Göran däremot tycker det är världens bästa bil. Vi köpte ganska snart en mindre bil till mig och Göran övertog Volvon. När Rasmus var liten kallade han den för Skruttbilen. Varför vet jag inte. Det var nog mycket för att retas lite med morfar. Med åren blev han mer och mer förtjust i den vite Volvon, och hans kompisar är så imponerade när morfar ibland hämtar honom vid skolan. Det verkar som om yngre killar är väldigt förtjusta i den här modellen, för vi har blivit tillfrågade några gånger om vi ville sälja. Det kommer aldrig att bli aktuellt, för Rasmus har redan tingat den. När inte Göran vill köra med den längre, så ska Rasmus få överta den.
I år är sista året som vi betalat bilskatt på den och numera behövs den bara besiktigas vartannat år. Den vite Volvon räknas nu som en veteranbil.
Vilken pärla! Underbar berättelse om den gamla vita bilen :) Klart Rasmus älskar den bilen!
SvaraRaderaHa en bra dag!
Kram
Det är ganska bekvämt med var sin bil, även om vi inte behöver det för jobbets skull.
RaderaVilken trotjänare! Vi hade en röd Volvo som rullade och rullade. Den är inte i vår ägo längre men den rullar fortfarande. Numera är det en vit Toyota. Klart att er pärla ska stanna inom familjen!
SvaraRaderaKunds varit kul om Rasmus övertog inte bara morfars utan även gamlemorfars bil.
RaderaVi köpte en volvo 940 till Sofie, hon gillade inte alls bilen, men den var jätte skön att köra, och så var det en turbo. Då Sofie flyttade hemifrån, och inte behövde bilen så sålde vi den, fast Stefan har ångrat att vi sålde den.
SvaraRaderaHa en bra dag! Kram
Jag gillar min lille Renault Clio. Lagom stor och väldigt lättkörd.
RaderaVilken intressant story du bjuder på i kombination med fotona. Läste texten sakta för att få full valuta. Fantiserade ibland som jag ofta gör när en text fångar mig. Jag undrade vad din pappa hade för firma. Vilken tur att Göran klarade sig. Volvo är en "bra" bil att krocka med. Vi brukade tänka oss det när vi rullade med Vit Volvo. Jag gillade att läsa att Rasmus ska ta över den och att bilen har kultstatus i hans gäng.
SvaraRaderaLördagskram Bosse
Min far sålde lantbruksmaskiner...han kom ju från ett lantbrukarhem. Göran hade verkligen skyddsänglarna på sin sida den dagen, för den andre föraren körde in i bilen på Görans sida. Som tur var hade den bilen inte så hög hastighet.
RaderaTack för extra information. :)
RaderaHärliga foton och härlig text. Slitstark, må jag säga. Å andra sidan sägs det att motorn på bilar håller nästan hur länge som helst. Lycka till för Rasmus och hans ägande så småningom! Kanske kommer den att rulla på vägarna igen, som veteranbil :-)
SvaraRaderaReparationerna har inte varit så många på Volvon så förhoppningsvis ska den kunna rulla många mil ännu.
RaderaVilken härlig berättelse om den vita volvon. Måtte ni få glädjas över den många år till.
SvaraRaderaKram och trevlig första advent!
Ingrid
Jag hoppas den håller åtminstone så många år att Rasmus hinner köra den.
RaderaKlokt av Göran att behålla den fina vita Volvon. Åh, dessa gamla älskade trotjänare! Om man bara pysslar om dem så rullar de på i flera generationer. Åren går ju fort och snart är det Rasmus tur att ratta den.
SvaraRaderaFortsatt god helg!
Ja det är inte länge till förrän Rasmus får börja övningsköra.
RaderaKlokt att behålla den gamla Volvon.
SvaraRaderaS...Jag har inga problem med att förstå skånskan :-)
kram!
Så länge den startar när vi vrider om nyckeln får den bo kvar hos oss.
RaderaTänker mig att du hade det rätt jobbigt de där dagarna. Din far går bort och din man blir påkörd dagen efter. Härligt ändå att tänka på en bil som bara kan köra i en rondell och att den dessutom såg ut som ett frågetecken. Det kallar jag att ta vara på guldkornen i livet.
SvaraRaderaDet var en tuff tid, men med lite humor går det lättare att klara av jobbiga saker.
RaderaDet är så mycket livshistoria här hos dig, du flätar i hop det så fint och det mänskliga med humor och kärlek kring händelserna :-)
SvaraRaderaKram
Det händer både stora och små saker i ens liv. Det positiva är alltid lätt att hantera och det negativa blir i varje fall mer hanterbart med lite humor inblandad.
Radera