Lucka 1

Oskuldens färg

Färgsymbolik är användningen av färger för att beskriva sinnestillstånd, egenskaper och kulturella uppfattningar. Vitt ger nästan bara positiva associationer. Det signalerar bl.a. godhet, renhet, oskuld, sanning, frihet och glädje. Den här färgen används ofta vid glädjehögtider som dop, konfirmation, student och bröllop.

Dopklänningen som jag sydde till Ulrikas dop har använts ytterligare 6 gånger och förhoppningsvis kommer det att bli många fler gånger i framtiden. Första gången den användes var i mars 1969 och sen blev den framplockad även 1972 och 1974. Därefter fick den vila fram till 2003 då det var dags för Rasmus att bli döpt. Ytterligare 9 år senare bar Zoé den här klänningen. Dopklänningen har även gjort två resor över Atlanten; först samma år som Zoés dop och nu senast i mars när Hanna döptes. Båda gångerna i USA har prästen varit väldigt intresserad av själva klänningen. Vid dopceremonin pratade han om just dopklädseln och vilken anknytning föräldrarna hade till den.

När jag konfirmerades så hade alla flickor vita klänningar och pojkarna mörk kostym. För oss flickor var det inte några problem, för vi kunde alltid färga klänningen och använda den senare, men för pojkarna blev det oftast en dyr engångsutgift. Då är det bra när konfirmanderna idag använder kåpa. Alla är lika fina oberoende av vad de har för kläder under kåpan.

Till studenten har nog fortfarande de flesta tjejer något vitt på sig och det passar i och för sig mycket bra till den annalkande sommaren. När jag gick i skolan fanns det även en examen före studenten, som hette realexamen, där flickorna klädde sig i vita kläder och killarna i kostym. På huvudet hade vi grå mössor i samma modell som studentmössorna. Det påminde väldigt mycket om studentfirandet för efter det muntliga förhöret fick de som blivit godkända då springa ut till anhöriga och vänner som stod och väntade med blomsterbuketter att hänga runt halsen.

Brudklädseln varierar i modell efter tidens mode, men den vita färgen kommer säkerligen att överleva alla modeskiftningar. Jag har haft den stora glädjen att få sy Ulrikas och Katarinas brudklänningar. Till mitt eget bröllop var jag tvungen att köpa en klänning eftersom både min mor och min farmor var väldigt vidskepliga. Enligt dem skulle jag annars få fälla lika många tårar i mitt äktenskap som stygn jag sytt i brudklänningen. Jag har väldigt svårt för och tänka mig att det skulle ha någon inverkan, men naturligtvis ville jag inte göra dem oroliga.