Vips är det vispat

Min farmor var inte mycket för nymodigheter och när det gällde hushållsredskap så använde hon saker som hennes mamma använt före henne. Det viktigaste var att redskapet fungerade för det som det var tänkt. Jag minns hennes gamla trävisp som hon vispade sockerkaksmeten jättesnabbt med.

När jag flyttade till min första lägenhet var det så kul att leta runt efter vad som behövdes i köket. För det mesta var det saker som man måste använda handkraft för att använda. Det var inte så mycket elektriska prylar som idag. Min första visp t.ex. var en helt vanlig, gammaldags visp.

Efter en tid köpte jag en sån där som hade ett handtag på sidan så man vevade den. Lyxigt värre. 

När elvispen kom in i mitt kök var det ännu bättre. Enda kruxet var att det stänkte så infernaliskt när den gick på högvarv. Det spelade ingen roll hur hög och smal skål jag än använde....det var vita prickar både här och där i köket ändå när jag vispade grädde. Kanske höll jag den i fel vinkel eller nåt sånt. Vi ska ju inte tala om hur köket såg ut när det hände att man lyfte upp vispen innan den var avstängd. Det har jag faktiskt råkat ut för ett par gånger.

Det senaste på vispfronten hos mig är en liten manick där man häller grädden i en liten behållare, sen skruvar man fast locket och trycker ner det. Då sätter vispningen igång. Så länge jag håller locket nertryckt så vispar apparaten. Visserligen går det inte att vispa för mycket åt gången, men det är helt tillräckligt för mina behov. Jag såg att det fanns en påse rabarber kvar i frysen. Rabarberpaj skulle smaka gott. Dessutom har jag ett paket vaniljvisp i kylskåpet. En perfekt kombination till fredagsmyset. Nu måste jag plocka fram min superba vispmaskin igen. Toppen!