En ovälkommen gäst

Den här gynnaren är varken Göran eller jag intresserade av att ha i vår trädgård. Sparvhökshonan är ganska stor och snabb. Näbben är skräckinjagande och blicken är inte speciellt mild. I förra veckan slog en sådan här rovfågel ner på en vildduva i Rasmus trädgård. Bo var snabb med kameran och lyckades få många bra bilder på den. Fastän han gick ut på altanen som är bara en liten bit från där höken satt och käkade, så brydde den sig inte det minsta. Den smaskade glatt vidare.

Inte förrän det såg ut så här på gräsmattan flög den iväg mätt och belåten.

Det händer ofta när Göran släpper ut brevduvorna för att flygträna att höken kommer farande. Duvorna blir livrädda och flyger kors och tvärs. Lyckligtvis brukar de klara sig men en dag i förra veckan satte höken klorna i en av duvorna och flög ner med den i källartrappan. Där tänkte den säkert sitta och smörja kråset, men Göran rusade efter och då var den inte så tuff längre utan flög iväg. Kvar satt duvan helt chockad. Den var inte så skadad utan att den klarade sig och kan nog vara med på tävlingarna i sommar. En av duvorna hade gömt sig bakom garaget och där satt den som en staty, så Göran fick ta den och lyfte in i slaget. Det dröjde ganska många timmar innan de övriga vågade sig hem. 

För en del år sedan hände samma sak och då var jag ensam hemma så det föll på min lott att agera räddande ängel. Jag, precis som duvorna, tycker att höken är lite skrämmande, men nu hade jag inget val. Jag slog armarna runt huvudet för att skydda ögonen ifall den skulle flaxa för nära mig, sen stegade jag nerför källartrappan. Jag kände bara ett sus tätt intill öronen när den flög upp.  

Den försöker även ta "mina" småfåglar och det gillar jag inte. Jag vet att det är naturens gång och att den måste ha mat för att överleva, men jag tycker den kan köra med en annan diet.