Världen är uppochner

Så tyckte med all säkerhet de flesta i fredags när vi fick höra om attentatet i Stockholm. Även om det kanske i viss mån var väntat eftersom redan så många andra stora städer drabbats, så kom det ändå som en chock. Det spelar ingen roll vem som ligger bakom eller vad syftet med handlingen var. I sådana här sammanhang är det alltid oskyldiga människor som drabbas.

Även om Sverige varit befriat från krig i många år, så har vi ändå fått vår beskärda del av elände. Jag minns när tyska ambassaden bombades. Det kändes underligt att sådant kunde hända i vårt land. Två kända politiker har mördats och det var också något som inte riktigt hörde till bilden av Sverige. Alla dödsskjutningar i Malmö har fått oss att inse att våldet kryper närmare och närmare. Vi är inget isolerat, skyddat land som bara kan titta på ondskan på avstånd.

Det är för mig helt obegripligt hur någon kan bli terrorist. Bara tanken på att skada en annan människa är för de flesta av oss helt bisarr och att döda en annan människa är helt otänkbart. Men de här personerna har absolut ingen respekt för människoliv. Egentligen är det mycket konstigt. Vi är alla människor som fötts med samma förutsättningar för förnuft och känslor. Något måste ha gått väldigt fel hos många.

Det sägs att svårigheter och elände svetsar samman människor, och det märktes i helgen. Det startades grupper som erbjöd skjuts hem för de som inte kunde åka kollektivt och en del erbjöd en sovplats för de som behövde. Om alla alltid haft den inställningen att vi skulle var omtänksamma och hjälpa våra medmänniskor så hade jorden varit en himmelsk plats att leva på. Tyvärr är det nog en utopi.