Så trist

 Min älsklingsväska sjunger på sista versen. Den är nu inne på sitt sextonde år och den har använts  flitigt. Det är en väska av ryggsäckstyp och jag köpte den när jag var på besök i Skagen. Jag minns att jag tyckte då att den kanske var i dyraste laget, men så här i efterhand inser jag att jag gjorde ett bra köp. Om jag ska räkna ut vad kostnaden blir per år så är det mer än överkomligt.

I skämtserier läser man ofta att kvinnor har så otroligt mycket saker i sina väskor. Jag har bara det nödvändigaste som plånbok, nycklar, mobil, anteckningsblock, penna, måttband och sax. Plånboken är helt nödvändig när jag åker iväg både för Visakortet och körkortets skull. Nycklarna likaså, för jag måste använda en gammaldags nyckel för att starta min bil och dessutom för att låsa ytterdörren när jag åker hemifrån. Mobilen är idag en absolut "nödvändighet". Det är konstigt att man över huvud taget vågade sig iväg hemifrån förr när man inte hade mobil, för visst hände det oförutsedda saker då med, så man var tvungen att få hjälp utifrån. Mobilen är en pryl som vi själva gjort oss helt beroende av på gott och ont.

Anteckningsblock och penna är för mig väldigt nödvändigt. Nu kanske någon tänker att man kan skriva in påminnelser i mobilen, men det är inte det jag har sakerna till. När jag ser nåt snyggt eller en kul idé så skissar jag av den för att jag ska komma ihåg det när jag kommer hem. Det kan bli många skisser om jag har tur. Till det är mobilen värdelös.

Måttband hör lite till det jag skrev om innan. Jag har väldigt dåligt ögonmått, och måste ofta hala fram måttbandet för att ha lite hum om ifall den där roliga idéen passar hemma hos mig storleksmässigt. En sax kan alltid vara bra att ha när man provar skor. De är i regel hopfästa med en plasttråd som är det starkaste jag träffat på. Naturligtvis vill jag prova båda skorna och känna ifall de är sköna att gå med. Man kan inte ta några långa kliv med den tråden slingrad runt skorna. I stället för att be en expedit om hjälp så klipper jag resolut av tråden och provar i lugn och ro.  Alltså har jag inte en massa onödigt krafs i väskan och det tror jag inte någon annan kvinna har heller. Man plockar givetvis ner det man anser man har nytta av.

Nu blir det till att ut och leta efter en likvärdig väska. Men det känns lite hårt att bara kassera den gamla sådär. I sitt rum har Rasmus hängt sina första fotbollsskor på en krok i taket som ett minne. Jag borde kanske göra samma med min väska?