Rasmus och mitt rum

I mitt datarum har jag en bäddsoffa. Det är väldigt praktiskt när vi har övernattande gäster här. För det mesta är det så klart Rasmus som använder den. Mellan gångerna har jag alltid haft den uppställd som en vanlig soffa, men konstigt nog har jag nästan aldrig använt den att sitta där och läsa eller görat något annat. Lite synd kan tyckas, men det har bara blivit så.

Rasmus har ju pratat sig varm för att soffan alltid skulle vara utbäddad så han kunde lägga sig där och titta på sin iPad eller mobil. Jag la ett överkast över "sängen" och la prydnadskuddarna ovanpå plus två plädar, så nu liknar det mer en mindre dubbelsäng. Faktum är att jag trivs jättebra med att ha den så och Rasmus tycker det är toppen. Det är inte bara han som använder den, för nu kan jag ibland lägga mig och titta i tidningar eller t.o.m. sova en stund på eftermiddagen om jag är extra trött. Efter en liten "kattanick" känner jag mig som en helt annan människa, så det kan jag rekommendera.

När nu julgardinerna var borttagna så plockade jag i stället fram mina Kajsa Varg-gardiner. Det var hon som egentligen inte sa: "Man tager vad man haver." Trots att det förnekats att hon skulle ha yttrat det, så hänger ändå uttrycket kvar tätt förknippat med henne. I samma anda handlade jag när jag skulle sy de här gardinerna. Det måste vara något som passade till den vinröda väsklampan och skon med ballerinan. Båda damerna i fönstret är klädda i vinrött. När jag då satte dit en svart sko till och ett läppstift med svart hylsa (det är egentligen en sparbössa) så var färgerna givna...antingen svart eller vinrött. Jag visste att jag hade vinröd plysch i syrummet, men det räckte tyvärr bara till en gardin. Då fick det helt enkelt bli en gardin av var färg. Gardinerna blev aningen för långa såg jag när jag hängt upp dem. Det blev inte som jag tänkt mig. Någon större lust att ta ner och sy om hade jag inte så jag slog en knut på varje gardin. På så sätt slapp jag ifrån omtag. Man tager vad man haver och gör vad man kan.