Ord och inga visor

Rasmus föräldrar har alltid läst sagor för honom innan han skulle sova och annars också. Det har de fortsatt med i alla år och han tycker fortfarande det är roligt när man läser för honom. Ofta hör man att barn idag inte läser böcker...det är bara iPhone, iPad och dataspel som gäller. Jag tror faktiskt inte det är så illa, men det blir tyvärr ofta en generalisering. De barn jag träffat på när jag jobbade i skolan har visst varit intresserade av den senaste tekniken, och tur är det, men de älskade när hela klassen gick till biblioteket och lånade böcker. I Rasmus klass har de en bok som deras lärare läser ett kapitel ur varje dag. Det får barnen att varva ner lite.

Att läsa böcker ger inte bara ett stort ordförråd, utan man får användning för sin fantasi också. I stället för att få allt serverat som när man tittar på en film, så får hjärnan i stället jobba fritt. Jag tror absolut att det sätter igång kreativiteten och gör att man tänker på ett annat sätt i vardagen. Allt blir inte så inrutat utan man kan improvisera lite.

Jag är så imponerad av stå-upp-komiker som är så snabbtänkta och kan hitta rätt repliker på nolltid. De är mästare på att vränga till ord och komma på så många olika betydelser och sammansättningar så man blir alldeles matt. Jag gillar sjuk humor och det gör Rasmus också. Han kommer med så dräpande kommentarer ibland och jag som alltid haft lätt för att skratta är klart tacksam att ha som publik. Han kommer fort upp i varv och jag skrattar så tårarna rinner. Det konstiga är att ingen annan fattar i regel vad vi har så roligt åt.

Några som jag också beundrar är författare. Tänk att ha förmågan att skriva en hel bok! Jag tycker det kan vara svårt ibland att bara få till ett blogginlägg, men det finns författare som skriver tegelstensromaner. Nu har min författarbloggkompis Lotta kommit ut med ännu en bok. Den gav lite extra stoff till mitt ena tema här på bloggen. Tack för det, Lotta! Nu väntar jag bara på att författarbloggkompisen Bosse också ska ge ut en ny bok.