Snurra min jord

Det finns ingen som har så mycket att göra som en pensionär. Jag sa väl själv så lite skämtsamt många gånger under tiden jag jobbade. Nu vet jag bättre. Det stämmer ju!!!!! Jag har aldrig varit så upptagen eller haft så ont om tid som jag har nu. Det är faktiskt mer än jag som undrar över hur vi över huvud taget hann med att jobba förr. Naturligtvis gick det ut över fritiden, och det är inte riktigt rätt. Det fanns så mycket måsten förr. Man måste jobba, man måste hinna handla mat, man måste hinna med hushållsarbetet, man måste hinna träffa barn och barnbarn, man måste hinna motionera, man måste hinna...ja, i stort sett allt. Nu åker jag och handlar när jag känner för det. Hushållsarbetet....ja vi är ju två som är hemma på dagarna och det står inte skrivet :"Får endast öppnas av Pantertanten" på köksluckorna. Göran lagar god mat, och enligt Rasmus så är morfars köttbullar snäppet bättre än mormors.

Barn och barnbarn träffar jag så ofta jag har en chans till det, även om jag måste åka i många timmar. Motionerar gör jag som jag sagt tidigare INTE. Santos och jag strosar runt i skogen. Han är också pensionär så vi håller samma takt. Även om jag inte har några tider att passa så känns det ändå som om tiden inte vill räcka till. Kan det vara så illa att en pensionärstimme inte är lika lång som en normal timme? Det skulle inte förvåna mig det minsta om någon har dragit in på minuterna där. Det dras in på så mycket för pensionärerna.

Men nu har jag hittat lösningen på det hela. Den sista timmen den sista dagen i juni 2015 får vi EN HEL MINUT extra. Ja, inte bara vi pensionärer utan alla människor. Då ska jag skynda mig att göra så mycket jag bara kan. Anledningen till den här extra tiden är att jorden snurrar allt långsammare. Den kanske sätter sprutt igen, vem vet, men jag vill då inte att den ska stanna. Musikaltiteln Stoppa världen - jag vill kliva av låter inte alls lockande. Det var förresten i den här musikalen som Jan Malmsjö fick sitt stora genombrott när han spelade clownen Lilleman.