måndag 30 juni 2014
Garageväder
Det har inte varit något trädgårdsväder nu några dagar, så jag har hunnit med en del inomhusjobb i stället. Sånt behövs också ibland. Något som varit åsidosatt länge är garaget. Här behövdes ett rejält "rantafej". Vi släpade ut alla pinaler vi hade där inne och det var en hel del. Mycket av det som placerats i garaget hörde inte hemma där över huvud taget. Jag undrar varför de sakerna hamnat där egentligen. Nu var det sortering som gällde. Oj, så mycket vi kunde kassera! Men jag hittade också många saker som fick igång min fantasi. Det kändes nästan som att gå på loppis...fast här slapp jag betala nåt. Det kommer att dyka upp mycket smått och gott fram över som legat gömt inne i garaget. Både altanen och trädgården kommer att få ett helt annat utseende med hjälp av de här sakerna.
Nu är det ordning och reda bland trädgårdsredskapen och annat som ska användas ute i trädgården som grill och lite leksaker. Längs med ena väggen har Göran alla attiraljer som behövs till duvorna, och maten till dem är sorterad i olika fack. På den motsatta väggen har vi en del hyllor och de ska jag nu fylla med inte bra-och-ha grejer utan absolut-nödvändiga-grejer. Den största utmaningen är att behålla den här ordningen i fortsättningen. Det är så lätt att lägga en liten sak på fel plats, även om man inbillar sig att man ska göra det rätt om ett litet tag. Efter några sådana här felläggningar så är man illa ute.
Tyvärr är jag en sådan person som har svårt att slänga saker. Jag vänder och vrider på dem och hjärnan jobbar febrilt på att komma på en bra idé så jag med gott samvete kan behålla dem. Med åren har jag faktiskt blivit lite bättre och igår var jag riktigt på hugget. Halva carporten är full med sånt vi inte behöver mer. Göran får köra i skytteltrafik till tippen idag.
Nu skiner garaget som den värsta balsal och det är jättestor plats där inne. Det kommer nästan att se lite fjuttigt ut när jag kör in min Renault. Jag måste nog skaffa mig en lite större och lyxigare bil, eller också plockar jag in fler bra-och-ha-grejer i garaget.
fredag 27 juni 2014
Dåligt samvete
Så fort alla koltrastungarna flyttat från vår altan, tog vi bort boet. Hur kul det än är att studera dem, så vill vi gärna själv också kunna använda vår altan. Precis utanför staketet har jag en del kryddor planterade och det är även tänkt att jag ska ha en slags hängande kryddträdgård i ett av altanfönstren. Då blir det besvärligt att ha hyresgäster som sicksackar mellan myntor och timjan. Dessutom kommer Zoé hit om några veckor, och då är det så praktiskt att kunna vara där ute och leka.
De sista dagarna jag varit i trädgården och jobbat, så har koltrasthonan följt mig i hälarna. Ungarna har jag inte alls sett till. Det är möjligt att hon ville diskutera en förlängning av hyreskontraktet, men jag har bestämt mig för att inte hyra ut altanen mer. I går kväll kom hanen och satte sig på staketet igen och tittade upp mot taket. Han satt där en lång stund innan han flög iväg. Han blev kanske helt chockad när han upptäckte att boet var borta. Jag kände mig som en stor skurk.
torsdag 26 juni 2014
Träna dig i form
Med posten kom ett erbjudande om att prenumerera på en tidning som handlar mycket om träning och hälsa. Jag har läst den här tidningen några gånger, men tröttnade ganska snabbt på att läsa om alla möjliga och omöjliga tips. Det är så enkelt att skriva om dem och de som gör testerna är i regel unga och friska personer som har all energi och motivation i världen. Varför används aldrig en trött, äldre och överviktig person också i samma tester så man kan jämföra resultaten. Nu tycker jag enbart de blir missvisande.
Det fanns en liten broschyr med där jag kunde läsa lite om kommande artiklar. Jag undrar om någon på redaktionen har läst mitt inlägg om djuriskt utseende, för det fanns många tips med som anknöt lite till det.
För att bli av med gäddhänget var det mycket bra att träna med hantlar. Jag ska fråga Rasmus om jag kan låna hans en dag.
För att få bort humlekroppen och i stället kunna ståta med en getingmidja borde man träna med rockring. Det har jag faktiskt en som står nere i källaren och samlar damm. Som tonåring var jag jättebra på att få ringen att snurra både runt midja (som jag hade på den tiden), hals, armar och ben. Rena cirkusartisten!
Det är åtskilliga år sen jag var så vig, så jag antar att efter att ha testat de här två momenten är jag helt slut. Då orkar jag inte ens läsa en tidning. Inte ens om den handlar om att komma i form.
onsdag 25 juni 2014
Vad ska jag nu klippa till?
Ryktet om mina färdigheter spred sig snabbt. I förra veckan klippte jag till ormhasseln och igår gav jag mig på en duva. Kan undra vem som står på tur härnäst. Ormhasseln är jag väldigt nöjd med. Det var ungefär som att leka damfrisör. Först kapades det på både höjden och bredden. Då tog jag hjälp av Göran, för det var högt och det fodrades en stege för att nå upp. Jag tycker det känns lite läskigt att vara så högt uppe, så jag höll mig på marken och använde ett krattskaft som pekpinne, för att visa vilka grenar som skulle bort. Det är lättare när man står på marken att se vad som inte passar in . När grovjobbet var gjort tog jag över finslipningen. Själv har jag så tunt och fint hår så det behöver aldrig tunnas ut, men här var det verkligen nödvändigt. Jag fick ge mig in i ormdjungeln med seckatören och till sist hade jag fått fram en mycket tjusig ormhasselfrisyr.
Idag kom Göran med en duva och bad om min hjälp. Den här duvans klor hade växt något enormt, så det var pedikyr som gällde. Egentligen hade det varit bättre att vänta tills i morgon. Då har jag en tid hos min fotvårdare. Duvan kunde följt med mig dit och fått proffsig behandling. Dessutom får man fotmassage efteråt när allt är klart.
Jag väntar med spänning på vad jag ska klippa till härnäst. Jag tippar på att det blir en sommarklänning till Zoé. Det är så länge sedan jag sydde något till henne nu, och jag har hittat ett väldigt sött mönster. Skrållan måste klart få en likadan klänning.
tisdag 24 juni 2014
Nattsvart
Mörkret sänkte sig över Åstorp förra veckan. Det var inte ett annalkande åskväder som var anledningen till detta utan det faktum att Rasmus åkt på semester med sina föräldrar. De hyrde en stuga i Västergötland en vecka. I helgen kom han hem igen och nu är ordningen återställd. Hans föräldrar jobbar och Rasmus och jag är lediga. Precis som det ska vara. Igår var vi hemma hos mig, eftersom det inte är många kompisar hemma under lovet. De åker på semester lite pö om pö och ibland kan det kanske vara kul att vara ifrån varandra ett tag. Då finns det något att berätta sen när de träffas igen.
Vi gick upp till fotbollsplanen en stund. Det är länge sedan vi spelade fotboll. Mycket p.g.a. att jag haft besvär med min fot. Den är fortfarande inte helt ok, men jag trodde nog att det skulle gå bra att stå målvakt. Jag hade glömt att ta med mig handskar, men jag chansade ändå. Rasmus var väldigt hänsynsfull och sköt inga kanonskott. Tyvärr missade jag en hel del ändå...till Rasmus förtjusning. Helt plötsligt slog han en kullerbytta på planen. Han hade blivit utsatt för en ful "tackling" av en osynlig motspelare. Naturligtvis blev det straff.
Rasmus stegade upp avståndet och la bollen tillrätta och jag stod beredd i målet. Och mål blev det så klart. Rasmus storskrattade:" Du ser ut som en ishockeymålvakt. Det är bara hjälm och klubba som fattas." Jag hade antagligen stått lite kobent med knäna ihop som en riktig NHL-målvakt, och bollen bara rullade in mellan mina fötter. Jag är inte så bevandrad i fotbollsspråket men jag tror det kallas för "tunnel in" eller nåt sånt.
måndag 23 juni 2014
Sommardryck
Nu är det flädertid igen. Jag har så långt tillbaka jag kan minnas gjort fläderblomssaft. Ett glas fläderblomssaft och en bit paj med jordgubbar och rabarber är nog det mest somriga jag kan tänka mig. För många år sedan ville jag plantera en fläderbuske i vår trädgård, men då la Göran in sitt veto, vilket jag idag är väldigt tacksam över. Bara 5 minuters promenadväg från vårt hus står fläderbuskarna på rad. Blomklasarna hänger ut över stigen och det är en tung söt doft. Det är nästan som att komma in i en parfymaffär. Allt detta hade jag gått miste om ifall jag envisats med att ha en fläderbuske i trädgården.
I fjor lade jag kanelstänger i saften, och det blev mycket gott. Alltså blev det samma recept i år. Dessutom hittade jag recept på fläderblomschampagne. Det låter väl festligt? Givetvis måste jag prova på att göra det. Tillverkningsproceduren är väldigt enkel. Det enda man behöver vara uppmärksam på är att man efter att ha hällt upp champagnen på flaskor placerar dem i en låda eller skyddade på nåt annat vis. Risken finns nämligen att flaskorna kan explodera, så rådet är att inte fylla dem helt.
I kväll ska jag ta mig en tur till skogen och plocka blommor till min champagne, och sen ska det bli så spännande att se om det lyckas. I ett av recepten läste jag att man måste dricka upp champagnen inom tre veckor efter tillverkningsdatum. Det kan bli tre intressanta veckor. Men som tur var läste jag också att en person som gjort den här drycken tidigare hade låtit en flaska stå kvar betydligt längre och den smakade alldeles utmärkt. Jag väljer att lita på det. Jag vill ju gärna kunna öppna en flaska och skåla på min födelsedag och det dröjer betydligt mer än tre veckor innan det är dags.
Nu funderar jag på vilken slags etikett jag ska ha på flaskorna och vad jag ska döpa champagnen till.
söndag 22 juni 2014
Sportextra
Rasmus ringde mig en dag och berättade att "de orangefärgade" (Holland) skulle spela och eftersom orange är min älsklingsfärg, så tänkte han väl att det skulle locka mig. Nu blev det inte den matchen utan i stället den mellan Chile och Spanien som jag såg. Jag måste säga att jag undrade många gånger om det verkligen var fotboll som spelades. För mig såg det mer ut som bowling. Spelarna ramlade som käglor åt höger och vänster. Det blev strike stup i kvarten. De behövde inte ens komma nära en annan spelare förrän de ramlade. Jag har banne mig bättre balans än de här proffsspelarna.
En annan sak som slog mig var hur jätteont de fick varje gång de ramlade. De ålade sig och grimaserade samtidigt som de höll om det onda benet eller näsan eller vad det nu var de trodde de hade ont i. Det borde finnas anställda "blåsare" som kunde komma in på planen och blåsa bort det onda. Precis som man gör på småbarn när de har slagit sig. Det hjälper nästan alltid.
Inte katten ser det ut så på en damfotbollsmatch. Det kan vara tuffa tag där med, men inte ligger de kvar och jämrar sig efter en tackling. Nej, upp snabbt och iväg efter bollen. Visst är det väl så som fotboll ska spelas? När började allt det här barnsliga beteendet egentligen? Många lag består av ett stort antal divor. När man förr pratade om divor menade man alltid en kvinnlig artist eller stjärna, men nu är det synonymt med en "tuff" fotbollsspelare. Är inte världen lite upp och ner?
torsdag 19 juni 2014
Ett djuriskt utseende
Att ha rådjursögon är nog något som många önskar sig. Jag tänker alltid på Audrey Hepburn varje gång jag ser en bild av Bambi. Hon är den kändis som mest blivit förknippad med rådjursögon.
Har man sen getingmidja också, så är man perfekt som fotomodell.
Så ser jag definitivt inte ut. Mina ögon är helt normala, men jag ser bra med hjälp av glasögon och det är huvudsaken.
Jag har varken kanintänder, örnnäsa eller elefantöron, utan ser ut som folk i allmänhet.
Håret varierar. Någon lejonman har jag aldrig haft, utan jag har fått hålla till godo med de antal hårstrån som jag blivit tilldelad, och de har färgats i alla tänkbara och otänkbara färger.
Även om inte halsen är lika slät som tidigare, så liknar den ingen kalkonhals.
Gäddhäng????? Ja, det måste jag nog erkänna.
Getingmidja har jag definitivt inte. Jag liknar mer en humla.
Kycklingben vill jag inte påstå att jag har. Det är två helt vanliga promenadben som avslutas med fötter i storlek 40. Det var hela Pantertanten från topp till tå. Nu vet ni precis hur jag ser ut.
Jag påminner alltså inte på något vis om den här lilla skönheten.
GLAD MIDSOMMAR
onsdag 18 juni 2014
Gör om mig
Det är inte teamet från Gokväll eller Trinny och Susannah som varit här och försökt göra om mig. Tvärtom. Det är jag som har stått för jobbet, och ormhasseln som var offret. För ca 20 år sedan planterade vi ett litet ormhasselträd, som nu inte är så litet längre. I början hade vi även en trollhassel och en pyramidthuja på var sida om trädet. Trollhasseln blommade så tjusigt med spindellika blommor. Det dröjde några år, men sen började den tappa livslusten. Det var inte så konstigt, för ormhasseln bredde ut sig åt alla håll och kanter. Thujan blev omslingrad som om det var en boaorm som var i farten. Vi fick gräva upp båda växterna och försöka lirka ut dem ur ormhasselns grepp. Sen har den bara fortsatt att växa och växa.
Jag har varje år klippt av massvis med grenar på den. De är väldigt tjusiga att ha i blomsteruppsättningar och perfekta till all slags pyssel. Det har tyvärr blivit så mycket så jag kunde inte själv ta hand om allt, utan jag har fått skänka bort en del och mycket har jag slängt. Det känns förståss lite onödigt, när man ser vad några kvistar kostar i blomsteraffären.
Jag har för det mesta klippt av grenar undertill så att vi skulle ha en chans att få se lite av scillan som kommer på våren. Sidogrenarna har tuktats likväl som lite på toppen. Men vi har nog inte varit tillräckligt tuffa, för nu var trädet jättehögt. Vi har sågat ner ungefär en tredjedel av höjden och det ser genast mycket bättre ut. Naturligtvis hade det varit enkelt att vänta till hösten när löven var borta, men jag är i skövlartagen just nu och då har jag inte tid att vänta. Idag har jag sorterat bort alla grenar som jag tror jag kommer att använda och resten har åkt i trädgårdstunnan.
Nu återstår bara en sista sortering av de sparade grenarna. De delas in i tre grupper efter längd, tjocklek och slingrighet. Sen får de stå nere i hobbyrummet och vänta tills det blir höst och pysselkvällarna startar.
tisdag 17 juni 2014
Sjukt förr och nu
Det klagas mycket över att det är så svårt att få tag på läkare idag. Skillnaden mot när jag var barn är enorm. Då hade vi några läkare i staden jag bodde i som även gjorde hembesök när det behövdes. Man behövde inte lista sig hos en speciell läkare utan det gick bra att skifta när man ville. Det gjordes mycket sällan eftersom man alltid blev väl bemött hos vilken av läkarna man än anlitade.
I jämförelse med hur det är idag, så verkar detta som enbart önsketänkande, men så har det varit en gång i tiden. Det är inte bara möjligheten att få träffa en läkare som har ändrats, en del sjukdomar som var vanliga förr finns knappast nu. I stället är det andra krämpor som är mer vanliga idag. De flesta infektioner behandlades med penicillin förr, men tack och lov så är det mer restriktivt nu. Däremot så minns jag som barn inte att jag hörde så mycket talas om virus. Idag är de flesta infektioner orsakade av virus och då får man ingen medicin, utan det rättar till sig helt på egen hand, enligt läkarexpertisen.
Jag förstår inte detta riktigt. T.o.m. datorn kan ju drabbas av virus. Det är kanske en annan slags virus, men det finns ju en enkel bot mot det. Skulle man inte kunna testa nåt liknande på människor? Man vet aldrig om något fungerar förrän man har provat.
måndag 16 juni 2014
En sorglig dag
Idag är jag både ledsen och arg. I ungefär en månads tid har jag agerat livvakt i riktig Kevin Kostner-stil. Jag har verkligen tagit min uppgift på största allvar. Länge väntade jag på att få se några koltrastungar och en kväll när jag satt och stickade hörde jag en duns på altanen. Det var precis som om något ramlat ner från taket. Mycket riktigt! Det hade ramlat ner en liten koltrastunge. Efter några dagar damp det ner ännu en.
De höll sig på golvet och föräldrarna turades om att komma och mata dem. Efter några dagar flög den störste ungen iväg och ytterligare några dagar senare ramlade det ner en tredje unge. Den var mycket mindre än de två andra....som en pytteliten kyckling.
Nu var de åter två och de höll sig gärna i närheten av varandra. Mellanbarnet flög iväg en dag och nu var det bara minstingen kvar. Det är otroligt så fort de växer.
Föräldrarna kom dagligen och matade och försökte få ungen att börja flyga. Det är klart lättare om man kommer upp en bit och får lite luft under vingarna.
Trots intensiv övertalning vågade inte ungen lämna altanen, och det visade sig vara ett klokt beslut.
Igår när jag jobbade ute i trädgården sprang koltrasthonan runt fötterna på mig som vanligt, men hon var mer närgången än tidigare. Dessutom förde hon ett fasligt oväsen. När jag kom på andra sidan huset förstod jag orsaken. Mitt på gräsmattan låg den äldsta ungen.....ihjälhackad. Skatorna hade synts till tidigare på dagen, så misstankarna föll genast på dem. Jag har viss förståelse för djur som dödar för att få sig ett skrovmål, men att hacka ihjäl en liten unge bara för dödandets skull är så grymt. Det spelar ingen roll att det är naturens gång och att jag antagligen får acceptera att det är så. Jag behöver inte gilla det.
Igår kväll försvann även "Lillen" ut i den stora farliga världen och nu kan vi åter börja använda vår altan. Först kommer det att bli en rejäl storstädning, för efter drygt en månads fågelbesök är det helt nödvändigt. Idag åker högtryckstvätten fram, och är det så att skatorna skymtar förbi, så vet jag precis vart jag skulle vilja rikta strålen.
lördag 14 juni 2014
Jag känner för att sjunga
Det är väl underligt det där med att man kan få en melodi på hjärnan utan att veta varför, och sen är det lögn att bli av med den. Det har hänt mig nu. Flera dagar på rad har jag gått och sjungit samma melodi om och om igen. Melodin är en barnvisa som jag inte hört sen jag jobbade på dagis så varför den har smugit sig in i mitt huvud just nu är för mig en stor gåta. Som den oerhört hänsynsfulla person jag är, så har jag inte lagt in en ljudfil med min sång, utan i stället väljer jag att visa med foton vilken melodi det är som hemsöker mig.
Fem fina fåglar satt på en gren. En flög iväg. Sen var det bara......
.....en.....
....två....
....tre....
...fyra fåglar kvar.
torsdag 12 juni 2014
Jag fattar inte trögt
Jag är helt överbevisad om att fotbolls-VM börjar idag....även om jag har försökt förtränga det. På TV har det visats gamla program om bronsguld och jag vet inte allt. Förr hörde man ständigt skämtet att en del tittade så mycket på TV att deras ögon blev fyrkantiga. Är inte risken lika stor för TV:n att efter allt fotbollande så kommer rutan att bli rund? Man kan inte gå in i en affär utan att mötas av reklam för fotbollspizzor, fotbollsglass och fotbollsgodis som man måste smaska på när det är fotbollsfest. Pizza, glass och godis är precis lika onödigt som fotboll, men om jag måste välja så blir det de tre första.
Dagstidningen har blivit tunnare och tunnare p.g.a. ekonomisk kris sägs det. Idag var den krisen över för tidningen var tjock som en katalog. Den innehöll 5 bilagor. En med reportage från världen och lokala nyheter, en jättetunn kulturdel, en del som var enbart reklam för sportkläder (läs fotbollsskor), en sportbilaga, som det är varje dag och naturligtvis en VM-bilaga. Betyder det att fotboll inte är sport? För annars tycker jag det kunde stått en liten notis i sportdelen att idag börjar fotbolls-VM för de som är intresserade.
Droppen som fick bägaren att rinna över för mig idag var när jag öppnade min dator. T.o.m. Google har hoppat på tåget. Det rullar in en boll även där. Jag känner för att sparka på något.....om jag bara inte haft så förbenat ont i min fot.
onsdag 11 juni 2014
På parkeringsplatsen
Vi åkte iväg tidigt i morse till köpcentrat för att köpa lite mer barkmull som jag lägger ut i rabatterna när jag planterat klart. De sista åren har vi gjort så, och det tänker jag fortsätta med. De ogräs som kom upp i fjor genom det här barkmullstäcket är lätt räknade. När rabatterna är klara vill jag helst bara sitta och njuta av trädgården. Det blir ändå alltid något småplock, men ogräsrensning är så själsdödande.
Göran hade ett ärende in på Jula först och då satt jag kvar i bilen på parkeringen och väntade. Det är ganska intressant att sitta och studera människor. Jag undrar hur många som har suttit och studerat mig när jag varit på väg in i affärerna. Det är alltid ett dilemma med stora parkeringsplatser...i varje fall för mig. Jag har så lätt för att glömma bort var jag parkerat min bil. På en del parkeringar står uppställt skyltar med olika frukter eller bokstäver, så man ska ha en liten susning om var man ställt bilen. Nu gäller det klart att komma ihåg den där frukten eller bokstaven när man kommer ut ur affären också. Jag vet inte hur många gånger jag vimsat runt på olika parkeringar.
Idag såg jag en man som kom ut från Jula. Han hade fyndat en hel del för han hade famnen full av varor, men han såg lite vilsen ut. Han vände sig om och tittade och sen gick han en bit innan han vände och gick på andra hållet. O, vad jag kände igen mig! Han visste inte var han ställt sin bil, och kände sig klart lika förvirrad som jag brukar göra. Helt plötsligt såg jag att han sken upp. En dam kom gående emot honom med en chokladkaka i handen. Hon öppnade den och stoppade några bitar i munnen på mannen. Han såg så nöjd ut. Tänk att få både choklad och ledsagning till sin bil! Så vill jag också ha det i fortsättningen.
tisdag 10 juni 2014
Min store Rasmus
Rasmus är snart 11 år och det märks att han inte är så liten längre. För några år sedan ringde han många fredagkvällar och undrade ifall han kunde sova över hos mig under helgen. Givetvis såg jag fram emot de samtalen. Tiden gick så otroligt fort när han var här, för vi hade så mycket att göra. Han har alltid varit väldigt idérik och mycket frågvis om allt han inte kände till. Då blev det automatiskt att vi var tvungna att ta reda på hur det egentligen låg till. Jag fick lära mig mycket som jag inte hade en aning om genom detta, t.ex moonwalk. Under loven när hans föräldrar har jobbat så har vi alltid försökt hitta på något kul, och det har i regel inte varit så svårt.
Med åren har det blivit lite mindre sova-över-helger eftersom det var fotboll och kompisar som lockade. Det är givetvis en helt naturlig utveckling och jag är otroligt glad att han har så många kompisar. Numera ringer han mig när skolan slutar och talar om ifall han följer med en kompis hem eller de ska var hemma hos Rasmus. Då är jag hjärtligt välkommen att åka dit och laga pannkakor eller nåt annat smaskigt. Jag slänger mig så klart i bilen och kör med en gång. Sådana tillfällen får man inte missa.
Nu har det varit ganska varmt ett tag och då har han och kompisarna gått direkt till friluftsbadet efter skolan. Häromdagen blev det lite väl kallt ganska snabbt så han gick hem från badet. Sen ringde han mig och undrade om jag ville komma en stund innan hans föräldrar kom hem. Naturligtvis ville jag det. Jag hade ju inte träffat honom på några dagar. När jag skulle åka hem fick jag en stor kram. Mormor har tydligen fortfarande VIP-status.
måndag 9 juni 2014
Allt eller inget
Vissa dagar visas inget program på TV som jag har nån lust att titta på över huvud taget och så ibland, som igår så blir det dubbelt upp. Så onödigt! Klockan 22.00 i går kväll visades Miss Marple på TV 4 film och Poirot på kanal 7. Hur ska man kunna välja? Jag har sett de flesta filmerna, men en del är faktiskt värda att se igen även om jag vet vem mördaren är. Jag tänkte att jag får väl börja titta på en av dem och sen snabbt slå över till nästa, så jag har lite hum om vad jag har att välja mellan. Med två TV-apparater hade jag sluppit ifrån det problemet. Då hade jag kunnat titta med ett öga på vardera TV:n. Nu hade jag en sådan makalös tur att jag sett Miss Marple-filmen för inte så länge sedan, så valet blev lätt.
Miss Marple och Poirot är både väldigt lika och väldigt olika varandra. De är båda två ogifta, men medan Poirot är en klädsnobb ut i fingerspetsarna, så är Miss Marple mer en liten rar tant i hatt och kofta och alltid med handarbetsväskan på armen. Hon bor i en liten by och han bor i London. Båda två har en enorm slutledningsförmåga och kommer alltid fram till vem som är den skyldige långt innan polisen gör det.
Agatha Christie, som är författaren, är en av mina favoriter när det gäller deckare. Hon har skrivit många böcker om de här två figurerna och även böcker med andra huvudpersoner. Noveller, radiopjäser och teaterstycken är också något av det hon sysslat med. Pjäsen Råttfällan spelades första gången 1952 och ges fortfarande på St. Martin´s Theatre i London. I ett kontrakt står att det får inte göras någon film av den här berättelsen förrän tidigast 6 månader efter att pjäsen slutat spelas. Man kan undra hur länge till det kommer att dröja. Den har redan gått 62 år.
söndag 8 juni 2014
Glädje av olika slag
I går körde jag iväg för att uträtta en del ärenden. Det var många som precis som jag körde påfarten för att komma in på den större vägen. Det hör till saken att den här stora vägen delar sig lite längre fram och en väg går mot Helsingborg och en mot Ängelholm. Den mot Ängelholm är enfilig en ganska lång bit innan det går att göra några omkörningar. När jag höll på att köra in på den här Ängelholmsvägen såg jag i backspegeln en dåre som slängde sig ut från kön och susade förbi alla oss bilister i raketfart.......men sen tog det stopp. En lastbil låg först i den långa kön och eftersom det inte gick att köra om fick fartdåren snällt stanna där han hamnat. Då kände jag faktiskt lite glädje....skadeglädje. Jag kan föreställa mig hur frustrerad den här föraren måste ha blivit. Nu blev det till att snällt hålla samma hastighet som övriga bilister i drygt 2 km. Ibland är livet rättvist.
En annan sorts glädje kände jag när jag nådde målet för min biltur. Jag åkte till ett trädgårdsmästeri i Farhult och här känner man äkta glädje....växtglädje. Här finns perenner av alla de slag, kryddväxter, grönsaksplantor, sommarblommor och småplantor till balkonglådor. Plantorna är rejält stora och inte bara några förskrämda kvistar som man ser på vissa ställen. Jag har aldrig blivit missbelåten med något jag köpt här. Det är ett så enkelt ställe att handla på. Alla perenner kostar lika mycket, precis som att alla sommarblommor har samma pris. Allt slutar på antingen 5 eller 0 så det går snabbt att räkna ut i huvudet vad man ska betala. Ingen personal finns i kassan utan det är ett brevinkast där man stoppar in sina pengar. Det verkar lite vågat att göra så, men det har varit samma system i alla år jag kan minnas. Det måste betyda att människor är ärliga.
Jag köpte en hel del nya perenner som jag ska plantera i rabatten vid fågelbadet. Dessutom blev det fler kryddväxter som fick åka med i köpet. Senaste projektet hos oss är en hängande kryddträdgård. Göran har varit och köpt material till den och jag överlåter med varm hand jobbet åt honom. Jag blir inte inblandad förrän det är dags att hänga kryddorna på plats. Sen ska jag sitta på altanen och känna hur gott det doftar.....så fort koltrastarna har flyttat.
torsdag 5 juni 2014
Äldst
Vi flyttade in i vårt nybyggda hus 1973 och året efter började vi anlägga trädgården. På baksidan planterade vi fyra rhodedendronbuskar eftersom vi hört att de skulle trivas på norrsidan. De var inte särskilt stora så jag satte lökväxter mellan varje buske. Det blommade så fint med narcisser i många år. Bakom buskarna in emot väggen satte vi två klätterhortensia som också var sådana växter som inte tvunget behövde ha sol. De växte väldigt snabbt och snart var hela väggen täckt. Det bästa med hortensian var att den hade egna klåtterfötter så det behövdes ingen spalje. Åren gick och buskarna växte mer och mer. Till sist hade de växt ihop så narcisserna hade inte en chans att sticka upp. Efter ytterligare några år kunde vi inte skymta klätterhortensian heller. Rhodedendronbuskarna som nu är 40 år gamla täcker hela väggen och blommar rikligt varje år. Göran brukar klippa dem lite på höjden, för annars samlas det så mycket drössel från blommorna i takrännan.
Alla andra växter i trädgården har byts ut en eller två gånger p.g.a. att de blivit för stora och inte särskilt snygga längre. Nu har vi inte riktigt den energin att gräva upp och plantera nytt som vi haft tidigare. Det blir mest att buskarna tuktas och en del grävs upp, men vi sätter inte dit något nytt. Det är så tätt med växtlighet ändå, så det märks knappast om man plockar bort något. Ibland ser det klart inte så vackert ut på den växt som stått precis intill en som farit sin kos. Men då går det att lappa och laga.
Vid ena sidan av huset grävde vi upp allt utom två höga cypresser. De såg lite skamfilade ut på sidan, men för övrigt var de fina. Då skaffade vi rutat armeringsjärn och klätterhortensia och satte framför. I år har hortensian växt ganska mycket och redan nu täcker den en del av rutnätet. Till nästa år räknar jag med att den ska ha växt så mycket så allt skabbigt ska vara dolt och helst ska den ha börjat klättra in på väggen också.
tisdag 3 juni 2014
All vår början bliver svår
söndag 1 juni 2014
En bra början på dagen
När jag satt och läste tidningen i morse ringde min mobil. Det var Rasmus som var på tråden. Han hade sett på almanackan att jag hade namnsdag idag, och då måste han klart ringa och gratta mormor. Jag brukar sällan komma ihåg namnsdagar, och min egen har flyttats flera gånger i almanackan sen den kom med, så det är inte lönt att lägga den på minnet. Rätt som det är en dag har den hoppat till ett annat datum.
Idag ser det ut att bli bra trädgårdsväder igen. Varje år är det alltid en del växter som jag flyttar till andra platser i trädgården. Ibland klarar de flytten och ibland inte. Då är det tur att jag har så nära till handelsträdgårdar. Även om jag försöker att plantera med hyfsat stort mellanrum mellan plantorna, så brer de ut sig så till sist är det en enda röra. I fjor satte jag en humleplanta i en av rabatterna, för det fanns ett tomrum där. Det tomrummet är borta nu, och den stackars humlen slingrar sig in överallt. Den var så liten när jag planterade den, så det räckte med en vanlig planteringspinne som stöd. Nu är rankorna flera meter långa, så jag tänkte gräva upp och sätta den i min nya kryddträdgård.
Idag ser det ut att bli bra trädgårdsväder igen. Varje år är det alltid en del växter som jag flyttar till andra platser i trädgården. Ibland klarar de flytten och ibland inte. Då är det tur att jag har så nära till handelsträdgårdar. Även om jag försöker att plantera med hyfsat stort mellanrum mellan plantorna, så brer de ut sig så till sist är det en enda röra. I fjor satte jag en humleplanta i en av rabatterna, för det fanns ett tomrum där. Det tomrummet är borta nu, och den stackars humlen slingrar sig in överallt. Den var så liten när jag planterade den, så det räckte med en vanlig planteringspinne som stöd. Nu är rankorna flera meter långa, så jag tänkte gräva upp och sätta den i min nya kryddträdgård.
Jag antar att jag inte blir särskilt populär bland småfåglarna, för de använder den här reserverade platsen till att samlas och umgås på....ungefär som en lekpark. Det är flera familjer med barn som kommer dagligen.
Ungarna sitter kvar i solen och väntar medan föräldrarna flyger och hämtar mat.
Så fort någon av föräldrarna kommer tillbaka blir det fart på ungarna.
MUMS!