På parkeringsplatsen

Vi åkte iväg tidigt i morse till köpcentrat för att köpa lite mer barkmull som jag lägger ut i rabatterna när jag planterat klart. De sista åren har vi gjort så, och det tänker jag fortsätta med. De ogräs som kom upp i fjor genom det här barkmullstäcket är lätt räknade. När rabatterna är klara vill jag helst bara sitta och njuta av trädgården. Det blir ändå alltid något småplock, men ogräsrensning är så själsdödande.

Göran hade ett ärende in på Jula först och då satt jag kvar i bilen på parkeringen och väntade. Det är ganska intressant att sitta och studera människor. Jag undrar hur många som har suttit och studerat mig när jag varit på väg in i affärerna. Det är alltid ett dilemma med stora parkeringsplatser...i varje fall för mig. Jag har så lätt för att glömma bort var jag parkerat min bil. På en del parkeringar står uppställt skyltar med olika frukter eller bokstäver, så man ska ha en liten susning om var man ställt bilen. Nu gäller det klart att komma ihåg den där frukten eller bokstaven när man kommer ut ur affären också. Jag vet inte hur många gånger jag vimsat runt på olika parkeringar.

Idag såg jag en man som kom ut från Jula. Han hade fyndat en hel del för han hade famnen full av varor, men han såg lite vilsen ut. Han vände sig om och tittade och sen gick han en bit innan han vände och gick på andra hållet. O, vad jag kände igen mig! Han visste inte var han ställt sin bil, och kände sig klart lika förvirrad som jag brukar göra. Helt plötsligt såg jag att han sken upp. En dam kom gående emot honom med en chokladkaka i handen. Hon öppnade den och stoppade några bitar i munnen på mannen. Han såg så nöjd ut. Tänk att få både choklad och ledsagning till sin bil!  Så vill jag också ha det i fortsättningen.