I Sigrids trädgård

Sigrid, det är min mor. Hon var en trädgårdsälskare av stora mått. Under min uppväxt så bodde vi i lägenhet och då var det en liten kolonilott som gällde. Den var inte stor, men mor lyckades få plats med det mesta i grönsaksväg och även en hel del blommor. Där fanns t.o.m. en pytteliten gräsplätt som vi brukade sitta och fika på. Jag har inget minne av någon gräsklippare, men plätten var så liten så den gick enkelt att klippa med en vanlig sax. Min far, som då jobbade på en firma som sålde lantbruksmaskiner fick tag på en gammal traktorhuv som han byggde om till lekstuga åt min syster och mig. Så kul vi hade där!

Senare så flyttade mina föräldrar till ett litet radhus och mor fick verkligen utlopp för sin odlingslust. Det blev inte så mycket grönsaker förståss utan mer prydnadsbuskar och blommor. Hon var så noga med att det skulle finnas blommor hela växtsäsongen. Trädgårdsböckerna användes flitigt. Hon grävde upp och planterade om och delade perenner i det oändliga. Det var alltid så räfsat och fint i hennes trädgård. Det var inte lönt för ogräsen att ge sig in i trädgården, för mor var där med en gång och ryckte upp dem.

Hon testade ofta att ta frö från olika växter och tyckte om att köpa lite annorlunda plantor. I motsats till mig så lyckades hon alltid med dem, så jag kan förstå att det gav mersmak. Hon tog bl.a. frön från thujabuskar hon hade i trädgården och la i frysen. Jag minns inte hur länge hon hade dem där, men så småningom plockades de fram och planterades i små krukor. Efter hand som de växte så fick de större krukor att stå i. Till sist gick det att plantera dem i trädgården. Göran fick två plantor som han satte framför duvslaget och de är jättestora nu. Men de är också flera år gamla. Det tålamodet och den förmågan när det gäller plantering har inte jag, tyvärr.

Jag gillar när det är mycket växter så inte ogräset får en chans att synas, men nu behövs det röjas. En del växter syns inte alls och det är lite synd. Vi har bestämt oss för att nästa månad ska bli en riktig trädgårdsröjarmånad. Det är perfekt tid att dela och plantera om perenner och jag vill gärna skaffa lite nytt också. Man ser efter hand att det man satte på ett ställe inte riktigt passar in och då är det all idé att ändra på det nu. Hösten är en ljuvlig tid att var ute i trädgården och jobba för det är lagom varmt. Det är faktiskt kul att gå runt och planera för hur det ska se ut till nästa vår. Det dröjer inte alls länge. Den nästan står och lurar runt knuten.

Det blir ketchup

Idag är det dags för La Tomatina i Bunol i Spanien. Tomatkrig med andra ord. Lika korkat som tjurrusningen i Pamplona, enligt mitt sett att se. Ok, det är betydligt ofarligare men precis lika onödigt. Nog måste man väl kunna hitta på något annat för att locka besökare? Jag får rysningar när jag tänker på att man behandlar mat så. Ibland visas matkrig i komedier. Vad är det som är så komiskt med det? Att man blir kletig och äcklig? Då är det väl bättre att dyka i en lerpöl som småbarn gör. Det är mycket vettigare. Det enda krig jag tycker är lite kul är kuddkrig.

Det anordnas många konstiga festivaler lite varstans. Smaken är helt klart olika och alla ska ju få sitt lystmäte tillgodosett, men en del tillställningar är så banala och man undrar hur arrangörens tankar gick. Jag gillar festivaler som man kan lära sig något av och där man får se och uppleva något nytt. Allt som går ut på att förstöra eller förnedra ser jag inget berättigande i.

Jag undrar hur det ser ut i Bunoi i morgon? De som har deltagit borde helt klart vara med och sanera gator och annat som behövs.

Livets höst

Tydligen delas livet in i årstider. Våren motsvaras då av från det man föds och fram t.o.m. tonåren. Därefter kommer sommaren som antagligen ska visa på att man då blommar för fullt, men jag tycker man borde lägga till sensommar också för att få ihop till fyra årstider. Vintern nämns ju aldrig. På sensommaren passar medelåldersmänniskan in. För sen kommer Livets höst. Det menas att man då är gammal. Hur gammal har jag inte kunnat ta reda på. Varför har just hösten valts att liknas vid en tid som av många anses som mycket trist? Hösten kan vara väldigt fin. Tänk bara så färgglatt det blir ute i naturen. Samma sak gäller för människor. Vår tids pensionärer är färgglada prickar i samhället och inte några grå möss.

Idag såg jag att min Aroniabuske börjat få några orange blad. Den har väl uppnått livets höst, antar jag. Det är precis som när man börjar bli gråhårig. Först kommer det några enstaka hårstrån eller löv som skiftar färg. Efter hand blir det mer och mer och till sist är hela kalufsen eller busken höstfärgad. Så smart det hade varit om man kunde överfört den färgskalan på människor. I stället för grått hår så fick man orange. Då hade jag sluppit att gå till frissan idag och färga det. Men det är förståss ganska avkopplande att sitta i frisörstolen och bli ompysslad.

Tur det finns valmöjligheter

Igår var det verkligen reprisernas kväll med stort R....ja flera stora R egentligen. Jag vet inte hur många gånger de här filmerna har visats i år. Visserligen är de sevärda, men nog finns det fler att välja bland.  Julia Roberts dök upp både som filmstjärna och prostituerad i Notting Hill och Pretty Woman. Agatha Christie representerades av både miss Marple och Poirot. Till sist gavs en repris med Wallander. Ännu konstigare var att alla fem programmen startade kl. 21. Jag kan mycket väl se om en film ifall jag gillar den precis lika väl som jag kan läsa om en bok. Men det bör ju ha gått lite tid så man inte minns varje replik och alla händelser in i minsta detalj. Det slutade med att jag struntade i att titta på tv helt och läste en bok i stället.

När jag letade i bokhyllan efter nåt att börja läsa upptäckte jag en hel del böcker som jag insåg bara stod där och samlade damm. Det är ett bra tag sen jag gjorde en utrensning så det är nog dags för det igen. Vi har en loppis i närheten som gärna tar emot saker man inte behöver längre. Förr var det nästan nödvändigt att ha ett uppslagsverk och nåt korsordslexikon. Det är evigheter sen jag letade efter något i den sortens böcker. Nu är det så enkelt att bara skriva in några ord på datorn och vips dyker det upp massvis av förslag på dataskärmen.

Det går att hitta information om nästan allt på nätet, men trots det vill jag ändå ha vissa böcker hemma. Datorn är inte alltid det enda eller bästa alternativet. Det är en helt annan känsla att sitta och vända blad och läsa text och titta på bilder än att klicka med datamusen för att komma vidare bland informationen. Förhoppningsvis kommer det alltid att finnas böcker. Vilken katastrof det skulle vara om vi enbart var hänvisade till datorn. Tänk bara när det blir strömavbrott. Vi blir helt lamslagna. Då kan man lugnt plocka fram sin bok och ficklampa och sätta sig i lugn och ro och vänta på att ordningen ska bli återställd.

Att tänka på när man handlar skor

Idag följde jag med Rasmus och hans mamma till Väla. Det var bl.a. skoinköp som stod på listan. Nya skolskor skulle inhandlas, för han har växt så under sommarlovet att bara ett par av hans gamla skor passade. Nu fick jag en lektion i hur man handlar skor. Det är inte bara att leta upp rätt storlek och prova och sen betala för dem. Nej, det ska kollas mycket mer för att det ska bli rätt. Rasmus instruerade mig hur man skulle göra. Först valde han klart ut en sko han tyckte var snygg och såg så att han fick rätt storlek. Därefter provade han den och när den verkade sitta bra på foten så tog han på den andra med. Han gick först sakta ett varv i affären, sen ökade han på farten och till sist tog han ett löpvarv runt skoställen. Än så länge verkade skorna hålla måttet, men det fodrades fler tester. Han ställde sig upp på tå och gick eller trippade några steg, och sen var det dags för sicksackdanssteg och till sist moonwalk Allt var till belåtenhet och skorna överlämnades till mamma så hon kunde betala för dem.

Nu var det min tur. Först letade jag upp ett par skor som jag gillade och hittade faktiskt rätt storlek med en gång. Jag lever på ganska stor fot, så det är inte det lättaste. Jag kom ihåg att jag skulle prova båda skorna och gå sakta i affären ett varv och sen öka takten. När jag skulle börja springa hade det kommit in så mycket kunder, så det blev alldeles för trångt. Jag ville ju inte riskera att springa omkull någon. Tåträningen gjorde jag på en undanskymd plats där jag kunde hålla mig i skostället. Som jag skrev tidigare så var det mycket kunder i affären, så det var inte riktigt läge för varken sicksackdans eller moonwalk. Jag hoppas jag kommer att bli nöjd med mina skor även om jag inte kunde genomföra alla tester. Tyvärr hade jag ingen med som jag kunde överlämna skorna till och som var villig att betala för dem. Det ska jag komma ihåg till nästa gång.

Att städa eller inte städa......det är frågan

Städning...vanlig veckostädning, alltså.....är något jag kan leva förutan. Det är så meningslöst, för det dröjer inte så länge innan man får göra om samma sak igen. Små barn gillar när de får höra samma saga eller göra samma saker femtioelva gånger. Jag är långt förbi den åldern, så jag uppskattar inte alls upprepningar av städkaraktär. Nu finns det inte mycket att göra åt det. Det är bara att ta skeden i vacker hand och ge sig i kast med dammet.

För att inte bli helt uttråkad så har jag skaffat mig lite roligare städredskap, t.ex. en dammvippa i regnbågsfärger. Den är dessutom väldigt praktisk för jag når upp på bokhyllorna utan någon större ansträngning. Ibland lånar jag Görans dammsugare, och då är jag så snäll så jag tar en sväng inom i hans datarum också. Golvtvätten har faktiskt blivit aningen roligare efter att jag införskaffade en golvmopp med inbyggd sprutfunktion. Jag fyller en behållare med rengöringsmedel och fäster på moppen och sen kan jag bara trycka på ett handtag så sprutar det ut lösning på golvet och jag kan föra moppen över golvet. Då slipper jag ifrån att vrida ur trasor stup i kvarten. Jag har värk i handlederna och vissa perioder kan jag inte lyfta eller vrida saker. Då är denna anordningen helt perfekt.

Det är mycket trivsammare när man har rent och undanplockat i huset, men det är momenten innan man når dit som jag gärna hade överlåtit åt någon annan. Man kunde kanske annonsera om jobbyte. Någon städälskare kunde komma hem till mig och städa och så kunde jag gå hem till den personen och möblera om. Då blev vi förhoppningsvis nöjda och glada båda två.

Fredrik Kempe har inte varit i min trädgård

Erik Saades låt Popular gillar jag. Det är en perfekt låt att städa eller stryka till.....lagom medryckande så man kan svabba över golven i snabb takt och sen göra nåt roligare. Det gäller att få upp ångan på både sig själv och strykjärnet vid sådana tillfällen. Jag läste att det är Fredrik Kempe som har komponerat denna melodin. Därför är jag 100% säker på att han aldrig varit i min trädgård den här tiden på året, för då hade han aldrig nånsin funderat på att skriva en sån text.

Det är nämligen Aroniatid nu. Vilken dag som helst börjar anfallen av hagalna koltrastar. De brukar sitta i häcken och lurpassa och när jag då sätter igång att plocka så flyger de runt huvudet på mig så hårtestarna far. Man hade nästan behövt bära hockeyhjälm. Jag kan tala om att då känner jag mig verkligen inte populär. Fåglar kan vara lite skrämmande tycker jag. Deras blick är så genomträngande, och man vet inte riktigt var man har de flaxande varelserna.

Det är väldigt mycket bär på busken i år. Grenarna hänger nästan och släpar i marken. Jag ska inte plocka så mycket bär i år....bara så det räcker till några burkar marmelad. Jag har planerat att göra marmelad på så mycket olika sorters bär och frukter jag kan få tag på. Till vintern tänkte jag sen ha en marmeladtestardag med nybakade bullar och alla marmelader jag kokt så jag vet vad som är värt att satsa på i fortsättningen. Jullovet blir nog en bra tid att anordna detta för då är det många som har tid att komma och vara testsmakare.

Fortsättning på sömntemat.

En undersökning har gjorts om månen har nån inverkan på våra sömntider. Enligt experterna så hade den det. Testpersoner som sov i ett sömnlab hade svårt att somna och sov oroligt när det var fullmåne. Det stod inget om resultatet var samma för män och kvinnor, om det gav samma resultat alla fullmånekvällar hela året eller om det hade någon betydelse ifall personen i fråga var ung eller gammal. Detta är inget som jag har läst i nån vetenskaplig tidskrift utan i dagens tidning, så man får väl ta det med en nypa salt.

Reportern hade intervjuat en del "folk på stan" och de dömde ut undersökningen helt. De trodde inte för ett ögonblick på att det stämde. Jag är beredd att hålla med dem. Jag har stora sömnproblem och har haft sen jag var liten. Att jag är kvälls eller nattmänniska beror ju till stor del på att jag har svårt att sova eller rättare sagt somna. När jag var yngre fick jag insomningstabletter, som inte hjälpte ett skvatt. I stället för att då ligga och vända och vrida mig i sängen som en orm så tycker jag det är bättre att gå upp och göra något vettigt. Vad som är vettigt kan klart variera från natt till natt. Detta har absolut inget samband med om det är fullmåne eller inte.

Jag skulle kunna tänka mig att extraknäcka som försökskanin. Vilken lyxtillvaro att bara ligga i sängen och försöka sova. Ibland kanske man kunde ta "jobbet" med sig hem och sova i sin egen säng. Det lutar åt att jag kommer till att kika i Arbetsförmedlingens lista över lediga jobb. Pensionen kan behöva drygas ut ibland så det finns utrymme för att göra lite kul saker.

Sista dagen på sommarlovet

I morgon börjar skolorna igen efter sommarlovet. Då återgår allt till det vanliga, men jag måste säga att jag hade föredragit att fortsätta som jag gjort senaste tiden. Hösten är i antågande sakta men säkert och det är en årstid som får hjärnan att jobba för högtryck. Jag längtar efter att förnya både inomhus och i trädgården och att syssla lite med mina hobbies. Värmen och allt regnande sista tiden har gjort att perennerna i rabatten där vi har fågelbadet har växt ohejdat. Det blir till att gräva upp och flytta runt lite. Fåglarna ska ju helst hitta till badet utan GPS.

Att förnya inomhus är alltid kul. Det behöver inte vara några större förändringar, men det blir för trist om det ser likadant ut år efter år. När jag städar går jag alltid runt och funderar på hur jag kan flytta runt på möbler och saker. Idéerna behåller jag för mig själv tills jag är helt säker på att de fungerar...åtminstone någorlunda. Då involverar jag Göran i det hela. Det är den tuffaste biten. Han avskyr ommöbleringar. Jag kan ha viss förståelse för det. Under våra 45 år som gifta har jag möblerat om ett antal gånger. Jag är nog snart uppe i tresiffrigt. Efter varje ommöblering säger Göran att nu går det i varje fall inte att ändra på möblerna fler gånger. Så fel han har!

                                                                                                             
Idag är det sista dagen som Rasmus är hos mig innan skolstarten. Vi gick en tur i skogen i morse för jag känner att jag behöver en dos motion varje dag. Motionsslingan är väldigt kuperad och på ett ställe fick vi klättra som bergsgetter för att komma upp. Vi följde de gula markeringarna på stenarna. Jag pustade som ett ånglok när jag kom upp. "Titta mormor! Där hänger ett fågelbo", ropade Rasmus som stod högst upp och väntade på mig. "Var då?" undrade jag.

 

Han pekade på det och sa:"Det är nog en ringduva som har byggt det."

Rasmus tyckte det var ganska ointressant att bara gå i skogen, så jag föreslog att vi skulle hitta på rebusar av det vi såg. Det tyckte han var en bra idé. I rebusar kan man ju både lägga till och dra ifrån bokstäver från bilderna. Första rebusen låg bara ett par steg framför oss. En skogssnigel fick bli IGEL och en grankotte fick bli KOTT.

Jag hoppas jag ska kunna fortsätta att hålla samma tempo som jag gjort under sommarmånaderna även om jag inte nu har någon draghjälp. Tack och lov så brukar Rasmus vilja vara här på helgen så då hoppas jag han smittar mig med lite av sin energi.

Rapport från flygledartornet

För en del år sedan planterade vi en röd och en gul Kornell. Min avsikt var att klippa av grenarna och använda som ben till fåglar som jag sydde. De fick då lite längre, skrangligare och mer verklighetstrogen form än om jag satte dit träben. Buskarna har blommat med vita blomklasar varje år, men i år blev det även ljusblå porslinslika bär på den röda kornellen. När vi suttit och ätit frukost på mornarna har vi sett genom altanfönstret hur fåglarna flugit fram och tillbaka mellan en stor, hög prydnadsbuske och den röda kornellbusken. Det kändes nästan som man satt på Kastrups flygplats och fikade. Där är det alltid också full flygaktivitet som man kan beskåda. Här var det i ett mindre format naturligtvis. Idag gick jag en inspektionsrunda i trädgården och upptäckte då att alla blåa bär var puts väck. Där har vi förklaringen till alla flygturerna.

Jag tycker det är så praktiskt att ha lite hobbymaterial som man kan plocka in från trädgården. Visserligen har jag skogen alldeles in på knutarna, och där finns ett stort ta-själv-lager, men allt som man kan ha nära är en fördel. Jag har ett prydnadsapelträd och de små "äpplen" man får där är perfekta när man gör julkransar. Min bloggkompis Lavendia skrev om ett träd vars nötter var hjärtformade. Skalen var så tjusiga som hobbymaterial. Ett sånt måste jag bara ha, tänkte jag. Men sen läste jag vidare och när hon då var tveksam om trädet skulle trivas hos henne, la jag ner projektet med en gång. Hon är en mästare på att få allting att växa och kan inte hon få trädet att trivas så är det rena Mission Impossible för min del.

Ogräs är jag däremot en mästare på att få till att trivas. Det stora "ogräset" i pallkragen ståtar inte bara med en jättestor blomma, utan det har kommit två nya knoppar också. Tänk så kul att kunna servera egenproducerad mat till de små flygande vännerna senare i år.

Tip tap, tip tap....tyst det är i huset

Tänk att det kan vara så tyst i ett hus! Det är nästan lite kusligt. Under två veckors tid har det stojats och lekts för fullt här. De två kusinerna har spelat fotboll och tennis och haft disco och jag vet inte allt. Trots åldersskillnaden på 8 1/2 år så har de haft jättekul. Zoé log stort så fort hon fick syn på Rasmus, och då förvandlades alla vi andra bara till nån slags bifigurer. Rasmus har sovit över här många nätter så att tiden kunde utnyttjas så mycket som möjligt.

Tidigt i morse packades allt in i Luxemburgbilen...inklusive Zoé och Santos, och kosan ställdes mot hemorten. Nu vankar jag från rum till rum och vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. Det är inte brist på saker att göra här...tvärtom, men lusten vill liksom inte infinna sig. För att barnbarnsabstinensen inte ska bli alldeles för stor har jag redan bokat in biljetter till både Dallas och Luxemburg. Till Kvidinge behöver jag bara koppla in autopiloten i min bil, så kör den själv dit.

Rasmus har lovat att komma hit en stund i eftermiddag, så jag tror att jag sätter mig framför TV:n och tittar på barnprogram tills han kommer och ordningen är återställd.

Vitlöksträd

I år blir det ett sådant där mellanår när det gäller plommon. Det blir i varje fall så pass många att vi kan äta när vi sitter där under och fikar, och det är tillräckligt. I stället ser det ut som om trädet ger vitlök i år. Vi har ju som jag tidigare berättat nergraderat vår trädgård från att ha haft ett jättestort köksträdgårdsland till att nu bara ha två pallkragar som vi sår i. Den ena av dem satte vi vitlök i och det blev en hyfsat bra skörd, som nu hänger på tork i plommonträdet. Jag har redan använt en del. Färsk vitlök ger en helt annan smak på maten. Tyvärr glömde jag att fläta dem från början, så de får fortsätta att hänga i knippen.

I den andra pallkragen sådde vi lite smått och gott, bl.a. persilja som jag har fryst in en hel del av. Vi är inga fanatiker när det gäller ogräsrensning, så det blir lite blandat grönt i planteringarna ibland. Jag såg ett konstigt "ogräs" i ett hörn av pallkragen och det var ganska snyggt, så jag lät det vara kvar. Det växte....och växte....och växte......och nu ser det ut så här 

Antagligen har det följt med ett solrosfrö i jorden vi lade i pallkragen. Sådana överraskningar gillar jag. 

Jag såg att det är 14 dagar sedan jag uppdaterade bloggen senast. Tiden bara flyger iväg. Zoé har varit här nu i en hel vecka, och då vill klart Rasmus också vara här. Vi måste utnyttja all tid vi kan. Om en vecka ställer hon kosan mot Luxemburg igen och sen får vi nöja oss med Skype ett tag.