I Sigrids trädgård

Sigrid, det är min mor. Hon var en trädgårdsälskare av stora mått. Under min uppväxt så bodde vi i lägenhet och då var det en liten kolonilott som gällde. Den var inte stor, men mor lyckades få plats med det mesta i grönsaksväg och även en hel del blommor. Där fanns t.o.m. en pytteliten gräsplätt som vi brukade sitta och fika på. Jag har inget minne av någon gräsklippare, men plätten var så liten så den gick enkelt att klippa med en vanlig sax. Min far, som då jobbade på en firma som sålde lantbruksmaskiner fick tag på en gammal traktorhuv som han byggde om till lekstuga åt min syster och mig. Så kul vi hade där!

Senare så flyttade mina föräldrar till ett litet radhus och mor fick verkligen utlopp för sin odlingslust. Det blev inte så mycket grönsaker förståss utan mer prydnadsbuskar och blommor. Hon var så noga med att det skulle finnas blommor hela växtsäsongen. Trädgårdsböckerna användes flitigt. Hon grävde upp och planterade om och delade perenner i det oändliga. Det var alltid så räfsat och fint i hennes trädgård. Det var inte lönt för ogräsen att ge sig in i trädgården, för mor var där med en gång och ryckte upp dem.

Hon testade ofta att ta frö från olika växter och tyckte om att köpa lite annorlunda plantor. I motsats till mig så lyckades hon alltid med dem, så jag kan förstå att det gav mersmak. Hon tog bl.a. frön från thujabuskar hon hade i trädgården och la i frysen. Jag minns inte hur länge hon hade dem där, men så småningom plockades de fram och planterades i små krukor. Efter hand som de växte så fick de större krukor att stå i. Till sist gick det att plantera dem i trädgården. Göran fick två plantor som han satte framför duvslaget och de är jättestora nu. Men de är också flera år gamla. Det tålamodet och den förmågan när det gäller plantering har inte jag, tyvärr.

Jag gillar när det är mycket växter så inte ogräset får en chans att synas, men nu behövs det röjas. En del växter syns inte alls och det är lite synd. Vi har bestämt oss för att nästa månad ska bli en riktig trädgårdsröjarmånad. Det är perfekt tid att dela och plantera om perenner och jag vill gärna skaffa lite nytt också. Man ser efter hand att det man satte på ett ställe inte riktigt passar in och då är det all idé att ändra på det nu. Hösten är en ljuvlig tid att var ute i trädgården och jobba för det är lagom varmt. Det är faktiskt kul att gå runt och planera för hur det ska se ut till nästa vår. Det dröjer inte alls länge. Den nästan står och lurar runt knuten.