Sista dagen på sommarlovet

I morgon börjar skolorna igen efter sommarlovet. Då återgår allt till det vanliga, men jag måste säga att jag hade föredragit att fortsätta som jag gjort senaste tiden. Hösten är i antågande sakta men säkert och det är en årstid som får hjärnan att jobba för högtryck. Jag längtar efter att förnya både inomhus och i trädgården och att syssla lite med mina hobbies. Värmen och allt regnande sista tiden har gjort att perennerna i rabatten där vi har fågelbadet har växt ohejdat. Det blir till att gräva upp och flytta runt lite. Fåglarna ska ju helst hitta till badet utan GPS.

Att förnya inomhus är alltid kul. Det behöver inte vara några större förändringar, men det blir för trist om det ser likadant ut år efter år. När jag städar går jag alltid runt och funderar på hur jag kan flytta runt på möbler och saker. Idéerna behåller jag för mig själv tills jag är helt säker på att de fungerar...åtminstone någorlunda. Då involverar jag Göran i det hela. Det är den tuffaste biten. Han avskyr ommöbleringar. Jag kan ha viss förståelse för det. Under våra 45 år som gifta har jag möblerat om ett antal gånger. Jag är nog snart uppe i tresiffrigt. Efter varje ommöblering säger Göran att nu går det i varje fall inte att ändra på möblerna fler gånger. Så fel han har!

                                                                                                             
Idag är det sista dagen som Rasmus är hos mig innan skolstarten. Vi gick en tur i skogen i morse för jag känner att jag behöver en dos motion varje dag. Motionsslingan är väldigt kuperad och på ett ställe fick vi klättra som bergsgetter för att komma upp. Vi följde de gula markeringarna på stenarna. Jag pustade som ett ånglok när jag kom upp. "Titta mormor! Där hänger ett fågelbo", ropade Rasmus som stod högst upp och väntade på mig. "Var då?" undrade jag.

 

Han pekade på det och sa:"Det är nog en ringduva som har byggt det."

Rasmus tyckte det var ganska ointressant att bara gå i skogen, så jag föreslog att vi skulle hitta på rebusar av det vi såg. Det tyckte han var en bra idé. I rebusar kan man ju både lägga till och dra ifrån bokstäver från bilderna. Första rebusen låg bara ett par steg framför oss. En skogssnigel fick bli IGEL och en grankotte fick bli KOTT.

Jag hoppas jag ska kunna fortsätta att hålla samma tempo som jag gjort under sommarmånaderna även om jag inte nu har någon draghjälp. Tack och lov så brukar Rasmus vilja vara här på helgen så då hoppas jag han smittar mig med lite av sin energi.