Ser ni mig?

Bakom den här häcken bor Pantertanten. Det är drygt 40 år sedan som vi flyttade hit. Göran är byggnadssnickare så med hjälp av kompisar har han byggt huset. Ulrika var 4 år och Katarina var ett halvår när det var dags för inflyttning. Så härligt det var att flytta in i ett alldeles nybyggt hus. Det har ändrats om mycket här under årens lopp både invändigt och utvändigt.

Björnåsområdet, som vi bor på, är beläget högst upp på Söderåsen, så en del av grannarna var tvungna att spränga bort en bit av berget. Vi hade sån tur att det stack bara upp en liten topp på vår tomt och den gick att hacka itu med hjälp av en grävmaskin. Till en början var trädgården bara en massa jordhögar. Det dröjde ett år innan den såg någorlunda ut. Vi sådde gräs på största delen, men jag ville ha ett stort trädgårdsland. Det låter inte likt mig, men på den tiden led jag antagligen av överskottsenergi.

Vi planterade plommon, äpple, päron och körsbärsträd. Det enda som finns kvar nu är plommonträdet. I köksträdgården hade jag röda och gröna krusbär, röda och svarta vinbär, hallon, jordgubbar och smultron. Naturligtvis satte vi potatis och lök också och morötter och hela middevippen. I flera år kokte jag sylt och saft och allt som man kunde tänka sig. Det var riktigt kul, för barnen uppskattade det och allt gick åt. I takt med att de blev äldre så hjälpte de ju till att plocka både bär och annat som skulle tas om hand.

Efter några år byggde Göran ett duvslag i trädgården till sina brevduvor, och då fick vi minska ner på trädgårdslandet. Inte mig emot. I och med att jag börjat jobba längre dagar så hade jag börjat tröttna på både bär och grönsaker. Det blev ändå ca två tredjedelar kvar att odla på. Vi kämpade på nåt år till, men att luka ogräs har aldrig varit en av mina favoritsysselsättningar så vi beslutade enhälligt att slå igen trädgårdsmästeriet och så gräs i stället. Det har vi aldrig ångrat. Plommonträdet står som sagt kvar. Det hör ju till inventarierna nästan och det är ju där jag öppnar upp mitt Plommoncafé. En rabarberplanta får också spelrum här. Göran tillverkade två pallkragar, men i år ligger den ena i träda och i den andra växer vitlök.

Vår trädgård är väldigt lättskött nu, med bara några få rabatter. In mot två av grannarna har vi en megahög thujahäck och in mot den tredje grannen har vi en spireahäck. Den är fin när den blommar, men sen bara drösslar den, och den är inte vintergrön. Ut mot gatan har vi olika slags gröna växter och en del blommande buskar. De är så höga och breda nu, så det ser nästan ut som en häck. Jag kom just att tänka på att Törnrosa och jag har en sak gemensamt, nämligen den att vi är omgärdade av höga häckar. Det är nog den enda likheten oss emellan.....fast jag hade inte haft något emot att kunna sova lika bra som hon.