Hemma hos

Jag har för mig att jag har lovat er ett hemma-hos-reportage i ett svagt ögonblick. Det är kanske dags att uppfylla det löftet nu. Det blir inget hemma-hos-mig utan ni får nöja er med en rundvandring hos familjen Ewing i Dallas. Southfork Ranch ligger utanför Dallas och är ett mycket välbesökt utflyktsmål. De har inte bara guidade turer där, de har även inhyrda konferenser och väldigt många bröllop. Trots att det är många år sedan första delen av Dallas-serien visades på TV så lockar allt kring den här familjen fortfarande många nyfikna....mig inberäknad. Jag vill väl inte påstå att jag satt som klistrad när första serien sändes, men jag såg många av avsnitten. De här nya däremot har jag inget större intresse av. Jag tror att det kanske är mer intressant för de som var för unga när förra delen gavs, och inte minns JR Ewing i sina glansdagar. Bara två dagar efter vi varit på Southfork, läste vi att Larry Hagman avlidit. Jag tror dock inte det kommer att ha nån betydelse för turisttillströmningens skull. Alla de här åren mellan TV-serierna har ranchen varit öppen för besökare.

Southfork ligger verkligen ute på "vischan". Grinden till stora infarten där man alltid såg Ewingarna köra in i sina flotta bilar var stängd. Vi parkerade lite hippsomhapp på vägen för jag var tvungen att få en bild. Lite längre fram fanns infarten för besökare. Där kom vi först till en stor turistshop med ett litet minimuseum om Dallaspersonerna. När vi gått genom fick vi åka ett slags traktortåg till ranchen och mannen som körde berättade lite bakgrundshistoria. När vi kommit fram till boningshuset var det fritt fram för att vandra runt och titta i alla rum. Kändes lite som att gå på husvisning, men utan mäklare och utan tanke på att köpa.

Vi började rundvandringen i Miss Ellies kök. 

Därefter gick vi in i matsalen där det var uppdukat för julmiddag. Hela ranchen var julpyntad. Jag glömde räkna hur många julgranar det fanns, men det var en hel del; ibland var det ett par stycken i varje rum och det var granar som räckte upp till taket. Det hängde så mycket pynt på dem, så man såg knappast granen. Det var massor av personal som gick runt och städade överallt...alla klädda i ljusblå rockar och vitt förkläde precis som man såg i serien. Med så många anställda är det klart ingen konst att ha det överdådigt pyntat. Det tråkigaste är ju att plocka undan allt när helgen är över och här fanns folk att tillgå för det jobbet.

Alla de olika sovrummen var väldigt lyxigt inredda med sänghimlar och blomsteruppsättningar till höger och vänster. Rummen var så stora att det alltid fanns plats för ett litet möblemang också. Det visade verkligen prov på hur man kan inreda om man inte behöver vända på slantarna. Enligt guiden var JR:s sovrum det som var mest populärt...speciellt bland damerna. Det förstår jag inte alls. Jag tyckte inte det var något annorlunda mot de andra. Hans säng stod på en liten avsats. Väldigt opraktiskt kan jag tycka ifall man måste gå upp på natten och inte är riktigt vaken. Inte katten tänker man då på att det är ett par trappsteg ner till golvet. Jag upptäckte att JR och jag har en sak gemensamt. Vi blir båda törstiga på natten. Jag brukar ha ett glas vatten bredvid min säng men JR hade en vinkylare med......ja, vad vet jag ........champagne?

Till varje sovrum hörde en toalett, den ena lyxigare än den andra. Var det inte kakel på väggar och tak, så var det speglar.....och lampor i överflöd. Det kan jag sakna i mitt badrum. Jag hade behövt lite bättre belysning där. Får kanske fundera på det nu när vi ändå ska renovera det ifall jag ska ha nåt i Southforkstil. Men jag ska åtminstone inte slänga i en massa julgranskulor varken i tvättställ eller badkar som jag såg här. Det kanske bara skulle symbolisera skum? Såg i varje fall skumt ut med kulor i vitt, beige, silver och alla blå nyanser.

Jag var naturligtvis tvungen att gå ut på balkongen och kolla in den berömda poolen. Den förvånade mig lite. Hela huset och all inredning är så makalöst stort och lyxigt, men den här poolen var inte alls så stor som den ser ut att vara på TV. Någon motionssimning kan det inte bli tal om här. Då består motionen mest i ett antal vändningar.

När jag nu besökt Southfork skulle det faktiskt var kul att se några av de gamla Dallasavsnitten. Det måste bli lite av en déjà vu-känsla.