Nu har jag inget att skylla på

För många år sedan så ramlade jag och skadade korsbandet i mitt knä. Efter ett tag kunde jag ändå linka runt och jobba som vanligt. Under åren som gått har jag haft problem från och till, och varit hos husläkare, ortoped och röntgen otaliga gånger. Så fort jag känt mig bättre har jag kört på som vanligt, vilket kanske inte var så smart. Men jag är ju av den uppfattningen att allting blir bättre....i morgon. Och jag hade rätt! Nu är det... i morgon! Jag kan gå utan att behöva stöttas av käpp, kundvagn eller äkta hälft.

Jag läste att MBT-skor skulle vara väldigt bra att gå med, så jag skaffade mig ett par sådana dyringar. Visst är de sköna att gå med, men de är inte speciellt nätta. Man vill inte alltid se ut som man har elefantfötter. Det finns tack och lov fler modeller att välja bland nu, och en del ser riktigt mänskliga ut. Det är ju väl att gympamodet håller i sig, för då kan man väl alltid lura någon att man är på väg till ett gympapass när man kommer i sina megastora dojor. 

Förra veckan var jag på shoppingcentret i närheten och gick inom på Deichmanns skor för att titta efter sandaler. Jag hade inget större hopp om att finna några som jag kunde gå i, men oj, vad jag bedrog mig. Det fanns en hel del modeller som passade, och som kändes precis som MBT-skorna. Det var ett nytt märke som de sålde. Alla modellerna, och det fanns en hel del, såg ut precis som vanliga skor. Dessutom var priset helt överkomligt. Så nu har jag med andra ord inga ursäkter att komma med längre för att inte ge mig ut och lufsa i skogen. Innan jag skadade mig brukade jag stavgå i skogen, men när det inte funkade längre, så lade jag klart undan stavarna. Idag har jag letat som en galning efter dem...utan resultat. De måste ha stavat iväg på egen hand. Det blir till att ta bilen och åka iväg och inhandla ett nytt par. 

Vi ses i skogen!