Vad pratar man för språk på den här restaurangen?

....frågade Rasmus, när jag kom och skulle servera honom. Frågan var egentligen inte så konstig. Han var ganska nyss hemkommen från en bilresa som gick genom först Danmark och sen Tyskland med några matstopp under vägen. Väl framme hos moster och morbror i Luxemburg var det dags för ytterligare restaurangbesök och där var franskan huvudspråket. Här är både barn och hundar välkomna på alla restauranger. De betraktas som levande varelser och inte som nån slags skräp som man måste sopa bort.

Diskussionen om barns vara eller inte vara på restaurang här i Sverige tycker jag är genant för alla svenskar. Jag kan ha förståelse för de som är rök-och pälsdjursallergiker. Det har ju med hälsan att göra och handlar inte om tyckande. Men det finns väl ändå ingen som är allergisk mot barn??????????? Här måste det bara handla om egoistiskt tyckande. Hur ska barn veta vad som förväntas av dem om de aldrig får följa med på en restaurang? Jag har många gånger blivit mer störd av vuxna än av barn när jag suttit och ätit. Vuxna lever inte alltid som de lär. Jag förstår inte riktigt vad problemet är. Ifall man blir så störd när man går på restaurang finns världens enklaste lösning. Stanna hemma i det ljudisolerade köket, dra för gardinerna och lås ytterdörren så inget kan störa måltiden och låt alla helt vanliga, sunt tänkande människor, stora och små, få umgås på restaurang.