Hög volym

Detta inlägg handlar inte om den slags volym man mäter i decibel utan snarare i cm eller kanske dm; nämligen höjden på frisyren. Höstens frisyrer ska se ut som om man just klivit ur sängen, rufsigt men naturligt. Då är jag ju väldigt modern! Man ska gärna ha långt hår och har man inte det redan, så får man skaffa sig löshår. Tupering är också inne nu för att få till den rätta höjden. Det känns som om jag var tillbaka på 60-talet. I början på 60-talet skulle man tupera sitt hår så det blev jättehögt, precis som Farah Diba, kejsarinnan i Iran. Det låter inte klokt men en del tjejer lade bomull på hjässan och vek sen över sitt eget hår. På så vis kunde frisyren bli några cm högre. Det berättades om att en del använde "frallor" i stället för bomull, men det är inget jag har sett. Sen sprayades frisyren så den kändes som papper. Det luktade inte för gott. Den tidens spray hade så stark doft, så man nästan tappade andan. 

Eftersom jag alltid haft problem med mitt hår som varit för tunt och mjukt, så köpte jag löshår. När jag satt fast det på huvudet, så kunde jag faktiskt få till en frisyr som inte var så dum. På den tiden jobbade jag på Barnsjukhuset, och då var vi tvungna att ha uniform på oss; dvs. blå klänning, vitt förkläde och en vit, stärkt hätta. När jag då hade löshåret på plats, och satt fast hättan, tyckte jag själv att det var mycket tjusigt. När jag idag tittar på foton från den tiden, förstår jag inte riktigt hur jag tänkte.


Torrshampoo var något som också var ganska vanligt när jag var tonåring. Idag kallas det för hårpuder, men det fyller samma funktion. Det var helkass. Pulvret var vitt, så man såg ut som om man var gråhårig, för det var jättesvårt att borsta bort allt. 


Jag tycker det är bra att inte alla slaviskt följer frisyrmodet. Så trist om alla skulle se likadana ut i håret. Då kunde man ju lika gärna sätta på sig en peruk som de gjorde på rokokotiden.