Det är 15 år sedan jag slutade jobba. Det känns lite overkligt. Mycket har hänt under de här åren...både positiva och negativa saker, givetvis. När jag tittar i mitt bildbibliotek är det de positiva bitarna som överväger. Barnbarnsbilderna är många och det är på dem jag ser att åren har gått. Själv ser jag givetvis likadan ut som för 15 år sen...eller det är bara inbillning?
Rasmus började i första klass när jag slutade jobba och då blev det automatiskt så att jag hämtade honom på skolan när han slutade de dagar han inte följde med en kompis hem. Ibland ville han att någon skulle följa med hem till honom och då stannade jag kvar där och fixade mellis till dem. Väldigt ofta blev det dock att vi åkte hem till mig. Han gillade att snickra och morfars snickarrum hade allt han kunde önska sig.
Han gillade att pyssla över huvud taget och eftersom vi hade skogen så nära hittade vi mycket material där.
Sport var också ett stort intresse och han provade på lite av varje.....tennis, hockey och fotboll. Jag fick ofta agera fotbollsspelare och var med på alla träningspass uppe på gräsplanen en bit från vårt hus. På den tiden var jag ganska vig. Det är kanske men efter skadorna från min fotbollskarriär som jag får dras med nu. Jag har så många roliga minnen från alla år med Rasmus. Eftersom han är det enda barnbarnet som bott nära mig har vi träffats väldigt ofta.
Nu har han en köpt sin första lägenhet. Han fick tag på en tvåa med balkong i Klippan...ett litet samhälle ett par mil från Ängelholm och han flyttade in förra veckan.
Jag kan fortfarande inte fatta att den lille parveln, som ringde mig nästan varje fredagkväll och sa:-" Hej, mormor! Kan jag boka in mig hos dig över helgen?", nu är en ung man på 22 år. Nu får det kanske bli jag som ringer till Klippan och hör om jag kan boka in mig över helgen.
Blir nästan tårögd när jag läser ditt inlägg. Har förstått att Rasmus och du har starka band och att han har lika fina känslor för dig som du har för honom. Så fint att läsa. Och så duktigt gjort av honom att vid 22-årsålder kunna köpa en lägenhet. Bra jobbat!
SvaraRaderaPS. Han var en himla söt liten kille:-) DS.
Rasmus är väldigt ekonomisk. Har fått lära sig att man måste spara till det man vill ha.
RaderaRasmus och du! Så passande att du gick i pension just då och ni fick den fina tiden tillsammans på det sättet. Ett underbart inlägg fullt av goa minnen och glädjen över att det gått bra för honom 💗
SvaraRaderaKram
Måste erkänna att jag är lite stolt.
RaderaMysigt med barnbarnen. Tänk att din lille kille blivit så stor. Kram Lisa
SvaraRaderaJa, helt ofattbart.
RaderaSå fint att läsa ...och jag minns när du skrev om era träningar och skogsäventyr :) Åren går verkligen fort!
SvaraRaderaKram
Ja, du har ju samma erfarenheter med Charlie.
RaderaSå fint du skrivit om Rasmus. Och vilka fina minnen. Det var väl bra att du gick i pension precis när han skulle till att börja skolan. Och så fint när han ringde och ville boka in sig hos mormor. Jag tror säkert att han med glädje tar emot en bokning av mormor.
SvaraRaderaKram
Haha! Jag ska i varje fall göra ett försök.
RaderaJa, tiden går verkligen fort och du har haft glädjen att få följa Rasmus från lite parvel till en ung man. Det måste verkligen varit väldigt glädjande. Hoppas att ni fortsätter att ha en så fin kontakt!
SvaraRaderaKram, Ingrid
Det hoppas jag med.
RaderaJag är säker på att Rasmus svarar: Mormor du är välkommen!
SvaraRaderaMmm visst är det så att det är på andra man ser att tiden går. Fattar ju inte att min systerdotter slutar 9:an nästa vecka - det var ju nyss jag smög in på BB och hälsade på. Ha en bra dag och jag tror nog att du är dig lik=) Kram
Jag tror också att Rasmus säger att jag är välkommen. Jag ser en hel del likheter om jag tittar på gamla foton.
RaderaGrattis till Rasmus och hans första lägenhet! Något säger mig att du kommer att vara varmt välkommen att boka in dig.
SvaraRaderaMen visst är det väl ändå helt otroligt när barnbarnen är så stora att de flyttar hemifrån. Så fina bilder på Rasmus!
Kram
När han var liten kändes det så avlägset att han skulle bo i egen lägenhet.
RaderaEtt så fint inlägg! Berörande. Så nära ni står varann, och har stått varann.
SvaraRaderaFunderar på dina barnbarn... du har ett I Luxemburg och två i USA? Är Rasmus den enda i Sverige/Skåne?
Jodå, tiden går fort. Nyss var våra tre bebisar. Nu har vi två duktiga fotbollsspelare och en simtjej. Och alla går i skolan.
Kram
Rasmus är mitt enda barnbarn här i Sverige och vi har tack och lov alltid bott väldigt nära varandra.
RaderaSå fint inlägg Gunnel. Vi som har följt dig genom åren känner ju Rasmus..och nu har han köpt lägenhet. Du får nog ringa och boka in dig i din tur nu. Jag är säker på att det går vägen, ni har ju alltid haft en så god relation ni båda.
SvaraRaderaKram
Jag tror inte han säger nej om jag ringer och frågar.
RaderaGrattis Rasmus till en egen bostadsrätt! Starkt gjort! Hoppas du kommer att trivas jättebra!
SvaraRaderaJa, tiden springer verkligen på snabba fötter. Man känner vinddraget. 😮
Gunnel, du och Rasmus har ju alltid haft en fantastiskt fin relation och den bara fortsätter. Du kommer att bli en mycket välkommen gäst i hans nya hem. Om jag minns rätt är han även bra på att laga mat så du kan se fram emot härliga vistelser med VIP-behandling. I allra bästa sällskapet!
Önskar dig och de dina en fin Nationaldag!
Du minns rätt...Rasmus är väldigt duktig på att laga mat.
RaderaVilka fina och underbara minnen du har en underbar egenskap vi människor har att minnas..ha en riktigt fin nationaldag nu kram Nicki..👍🤗🇸🇪
SvaraRaderaRoliga minnen sitter kvar länge.
RaderaTiden går och de små växer upp, man hamnar nästan lite på efterkälken känns det som.
SvaraRaderaHärligt att få läsa detta, stort tack för det.
Ha det bäst nu.
Precis så är det...man hamnar på efterkälken.
Radera