Superhjältar

Naturligtvis är de flesta superhjältar karlar. Det beror väl på att serierna skrevs för så länge sen, och då var  synen på kvinnor helt klart skev. Både Fantomen och Stålmannen skrevs på 1930-talet. Med tiden tillkom det faktiskt en del kvinnliga hjältar, men de har aldrig blivit lika populära. Men även hjältar och hjältinnor blir äldre. Varför skrivs det inte om hur de lever då? Visst går det att uträtta mycket bra även som pensionär.

Något som säkert de flesta har märkt är att kroppsformen ändras när man blir äldre. Då behöver deras arbetskläder bytas ut.

Jag har alltid imponerats av Stålmannens vighet. Tänk att byta om i en trång telefonkiosk. Idag är det inte så lätt att hitta telefonkiosker längre. Då är det betydligt enklare att gå in i en klädbutik och låna ett omklädningsbås. De är betydligt rymligare.

Tyngdkraften gör kanske att det blir betydligt svårare att flyga också när det smugit på sig några extra kilon. Men dagens rollatorer är snabba. På med hjälmen bara sen går det undan. Någon superhjälte har jag aldrig träffat, men vardagshjältar är snäppet bättre. Det behöver inte vara några stordåd som utförs. Det kan vara en sån enkel sak som t.ex. hände mig på banken idag. Utanför banken finns en dörröppnare att trycka på, och det underlättar när man har rollator med sig. När jag sen var klar och skulle gå ut hittade jag inte någon öppnare. Långt om länge upptäckte jag knappen på en pelare en bra bit in i banken. Ingen särskilt smart placering. Innan jag hann gå dit kom en ung kille och sa att han kunde öppna dörren åt mig. Han höll upp även den yttre dörren och sen önskade han mig en bra dag. För honom var det kanske inte så märkvärdigt, men det tyckte jag att det var, och jag blev jätteglad. Lite hjälpsamhet och vänlighet gör livet lättare att leva.