På skojakt

 I lördags åkte jag till Väla. Det är evigheter sen jag besökte det shoppingcentret. I år fyller det 50 år och det har byggts om och byggts ut och det är inte slut än. Idag huserar ca 200 olika butiker där och det finns massor av restauranger och fikaställen om man känner för en paus. Jag gillar att det aldrig känns trångt hur många människor som än spankulerar runt där. 

Mitt mål var att hitta ett par snygga skor. Jag har alltid varit förtjust i skor ända sen jag var tonåring. Uttrycket: om skorna passar...köp ett par i varje färg.....tycker jag är en bra uppmaning. När jag var yngre räckte det med att få syn på ett par snygga skor, kolla storleken och sen kunde jag nästan gå direkt till kassan. Jag hade väldigt skovänliga fötter. Idag är det helt annorlunda. Det blir till att prova och prova och prova i det oändliga. Sitter inte skorna skönt så får jag ont i ryggen. Ännu en nackdel är att de skor som passar mig idag sällan är billiga, men det är bara till att acceptera. 

En ny skobutik hade öppnat på Väla och det var dit jag ställde kosan. Damskorna var en besvikelse. Vilka tråkiga färger! De fanns i alla nyanser av brunt, beige och grått, men jag ville ha några som syntes på långt håll. Jag tittade på herrskorna i stället för jag lever på ganska stor fot. Ett par lejongula skor "ropade" på mig och jag skyndade mig att plocka ner dem från hyllan.

Jag saknar faktiskt lite tiden då Rasmus och jag åkte iväg och handlade skor. Hans provningsritual var omfattande. Först ställde han sig på tå och sen var det sicksacksteg som gällde, lite hopp på stället och därefter gick han först sakta och ökade sen farten succesivt. Sluttestet var att springa en runda runt alla skoställen i butiken. Min testmetod är betydligt enklare. Jag går lugnt och sansat runt i butiken. 

Skorna kändes jättebra så de fick följa med hem och nu lyser de så glatt i min skohylla.