Gemensamma nämnare

Ett år då det händer mycket trevligt och det finns massor att fira kallas för jubelår. Motsatsen är oår. Jag kan väl tycka att det är ett lite mesigt uttryck för ett helt värdelöst år. Nog måste det finnas ett bättre namn för det med lite mer tyngd bakom. År 2023 började i moll för mig och det har varit många negativa saker som radat upp sig. Humöret har verkligen varit i botten, men med hjälp från mina barn med familjer och alla peppande och omtänksamma kommentarer och mail från er bloggare har det varit uthärdligt. Det påstås att man måste nå botten för att ta sig upp igen, och det har jag tydligen gjort. Nu känns det som om jag har mer än näsan ovanför vattenytan. Skönt, med tanke på att jag avskyr att få vatten i både näsa och öron. Helt plötsligt bara vände allt. Det blev nästan som en ketchupeffekt.

Tråkigt nog har bloggen fått ta stryk, men jag har så smått fått in en någorlunda rutin igen. Jag kom då på att mina söndagsbloggare har varit arbetslösa under lång tid. För att kompensera detta har jag redan nu bestämt att de ska få en ny chans nästa år. När jag tittade bakåt vilka som skrivit här på söndagarna, upptäckte jag att en hel del av dem har mycket gemensamt med mina flickbarnbarn.

Om vi börjar med Audrey Hepburn, så gillade hon att äta sin frukost utanför Tiffany´s när hon var på väg hem efter nattens festande. Iklädd lång svart klänning och diadem i håret var hon mycket vacker.

Zoé tycker det är precis lika viktigt med diadem när man äter mellis i Hembygdsparken i Ängelholm.

Marilyn Monroe sjunger om att "Diamonds are a girls best friend"

och Hanna håller med henne till 100%.

Både Mimmi och

Zoé har tagit "examen" och burit tjusiga munderingar.

Kajsa och 

Hanna delar intresset för att baka.