Tre mammor

 Jag har tre böcker av Gunnel Linde som heter 

När jag var mamma, När mamma vara mamma  och När mormor var mamma

När min mormor var ung arbetade hon som piga på en bondgård. Äldste sonen där fattade tycke för mormor och de gifte sig. Han var betydligt äldre än mormor....hela 22 år, men det var tydligen ett lyckligt äktenskap ändå. Min morfar lär ha varit väldigt snäll. De fick 7 barn, där min mor Sigrid var äldst och efter henne kom 6 pojkar. Mor var väl inte så begeistrad, så när det var dags för barn nummer sju att födas sa hon: "Blir det en pojke slänger jag honom på gödselhögen." Naturligtvis blev det en pojke och morfar frågade henne då om de skulle slänga bebisen. Men mor var väldigt barnkär och så klart ville hon behålla sin lillebror. När mor var 12 år blev hennes far sjuk i lunginflammation och dog efter någon vecka. Nu stod mormor ensam med 7 barn där mor var äldst, och den minste brodern var 5 månader. 

Mormor fick sälja gården och flytta till ett mindre torp. Det var inte lätt för henne att försörja så många barn. De tre äldsta blev utplacerade hos släktingar. Så hemskt att splittra en familj på det viset. Mor hade oturen att komma till en mycket elak faster. Hon var känd i byn för att var mycket otrevlig mot alla. Mor berättade hur hon fick slita i jordbruket när hon kom hem från skolan. Fastän det var hennes släktingar fick hon aldrig sitta med vid matbordet utan vänta tills familjen var klar och då fick hon och pigan äta. 

Det var en ganska stor gård och de behövde mycket hjälp så min far kom att jobba där så småningom. Mor och far förlovade sig efter ett tag och när farmor hörde hur min mor blev behandlad tyckte hon att mor skulle flytta hem och bo hos dem i stället. Min farmor var mån om alla människor. Mor och far bodde i ett litet rum hos farmor och farfar och mor började jobba i en pälsaffär där hon utbildade sig till pälssömmerska. 

Mina föräldrar flyttade till Eslöv efter att min syster blivit född och då jobbade far på en firma som sålde jordbruksmaskiner. Mor var hemmafru ända tills min syster och jag blev tonåringar. Då började hon jobba inom åldringsvården.

Jag fick mitt första barn, Ulrika när jag var 24 år och sedan dröjde det 3,5 år innan lillasyster Katarina såg dagens ljus. 1,5 år senare var det dags för minstingen Peter att göra entré. Jag jobbade på Barnsjukhusets spädbarnsavdelning i Helsingborg när jag väntade Ulrika. På den tiden var även de för tidigt födda barnen placerade där. Idag har de en egen avdelning, Neonatalavd. Jag älskade att jobba med de där små knytena. De var som dockor.  Efter att Ulrika fötts var jag mammaledig i 6 mån och därefter sa jag upp min tjänst. Det var det vanligaste på den tiden och det var inga problem med att få komma tillbaka och jobba igen efter några år, vilket jag gjorde när Ulrika var ett par år gammal, fast då valde jag att jobba natt och med det förbehållet att jag ville bara hoppa in strönätter och inte ha en fast tjänst. Jag fortsatte att jobba så under många år. På det viset kunde jag vara mycket hemma med barnen. Inte förrän alla tre gick i skolan och klarade av att gå hem själv och fixa mellis började jag jobba dagtid. Då dök det upp ett jobb inom skola och barnomsorg och det passade mig perfekt. Jag fick samma lov som barnen. Jag har alltså jobbat med barn i hela mitt liv...från bebisar till sjätteklassare. 

Om jag jämför hur livet varit för oss tre mammor så är det utan tvekan jag som har haft det lättast. Även om allt i samhället inte är perfekt idag, så är det ofantligt mycket bättre än förr.