tisdag 8 november 2022

Gammal fotbollsspelare

 


Jag har haft besvär med diskbråck sen jag var ganska ung, och det ger sig till känna lite då och då. Däremellan brukar ischiasen slå till. Det är med andra ord jämna plågor. Jag har vant mig vid detta och tycker inte det inkräktar så mycket på mitt liv. Jag kan ju fortfarande ta mig fram för egen maskin och jag kan åka iväg med bilen när jag känner för det. Vissa perioder kan det väl sänka humöret några grader, men det finns många som har det otroligt jobbigt och då är inte mina problem så stora i jämförelse.

Det är säkert inte bara diskbråcket som ställer till det...åldern gör nog sitt till också. När jag var ung var jag ganska vig och kunde lägga benen bakom nacken. Det gör jag inte nu längre, för jag fattar inte vad det är för mening med det. När jag suttit stilla en längre stund och ska resa mig blir det lite problematiskt. Jag är stel som en pinne och att börja gå direkt jag ställt mig upp kan jag bara glömma. Först måste jag stå still en stund och vänta in alla muskler så de kommer på plats. Efter det kan jag börja gå. Det ser väl inte så graciöst ut precis, men jag förflyttar mig i varje fall framåt.

Rasmus har många gånger sett att jag haft svårt för att gå men vi skojar ganska friskt om det. En dag när jag reste mig var det riktigt illa. Jag kunde inte räta på ryggen utan gick som häxorna i sagorna...framåtlutad med en arm på ryggen och den andra hängande vid sidan. Det hade inte varit fel med en käpp då. Rasmus såg det och sa snabbt:" Har du gjort mål?" - "Mål????" - "Ja, eftersom du gör målgest."

Nu begrep jag ingenting. Då berättade han för mig att det finns en fotbollsspelare som heter Samuel Etoó och som gjorde den här målgesten en gång. Den kom till efter att det varit många spekulationer om hans ålder. Ingen var helt säker på hur gammal han var, men alla var överens om att han var åtminstone över 30. Oj, så gammal!!!! För att visa vad han ansåg om skvallret sprang han efter att ha gjort mål fram till hörnflaggan och grep tag om den medan han med andra handen tog sig åt ryggen och grimaserade. En fotbollsspelare med humor! Det ser ut precis som när jag reser mig från soffan och stapplar fram med krokig rygg. Äntligen en målgest som jag klarar av att göra! Jag har testat många tidigare, men de var så invecklade så jag gav upp. Enligt Rasmus är det väldigt viktigt att man har en målgest som folk kommer ihåg.

24 kommentarer:

  1. Det är ett elände med onda ryggar, men det låter som om du funnit dig i att det kniper till då och då. Det var en bra historia med den där målgesten, den ska jag komma ihåg.
    Ha en fin tisdag!
    Kram Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är kanske gamla fotbollsspelare allihop.

      Radera
  2. Man lär sig hur man ska röra på sig trots värken. För inte blir den bättre av att sitta stilla.
    Ha en bra dag! Kram Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det bästa är att hålla igång.

      Radera
  3. Den fotbollsspelarens gest hade jag inte hört, den var bra.
    Känner igen mig i situationen.
    Du har bra inställning där, måste lära mig av dig, jag vill gärna klaga på min höft och rygg som numera är krokig, men det är inget att göra åt. Mest då värken sätter in som jag vill klaga, det blir jobbigare då.
    Tycker om din humor och på det sätt du skriver om vardagens mödor. Med humor och leklusta kommer vi långt, eller hur?
    Sköt om dig och var rädd om dig.
    Varm kram från Wiolettan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Humor behövs och lättare upp i många situationer.

      Radera
  4. Det där känns igen, i all synnerhet när man ska stiga upp och gå en liten bit. Men det är väl som Rasmus säger, vi har förmodligen gjort mål och tar till segergesten ;) .
    Vi får nog ta till den varje dag om det känns så, för nog har vi spelat livets fotboll alltid.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Ja, vi är verkligen erfarna fotbollsspelare.

      Radera
  5. Nej, benen bakom nacken är det inte tal om! Hade jag mot all förmodan fått dit dem hade de nog fastnat där. Numera inser jag mina begränsningar och så får det vara. Vilken härlig och klockren kommentar från Rasmus! Kan faktiskt se det framför mig.

    Önskar en fin fortsättning på tisdagen!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är också rädd för att mina ben fastnar, så jag provar inte längre.

      Radera
  6. Rasmus är en härlig positiv kille !
    Sv..Jag är fodervärd till Treo! Dansk/Svensk Gårdshund.Hon är 5 år.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hans kommentarer tar udden av mycket negativa grejer.

      Radera
  7. En ond rygg kan verkligen ställa till det. Hela kroppen lider. Jag känner igen det där med ischias. I långa perioder. Misstänkt diskbråck. Som ung var jag också vig (överrörlig, sa sjukgymnasterna senare), jag kunde bl.a. gå ner i spagat. Numera kan gammelkroppen vara både stel och rörlig, beroende på dagsformen..
    Idag har vi fått första snön. :( Nu blir alltså livet "glatt". Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett sånt "glatt" liv kan jag var förutan. Känns jobbigt när man vill så mycket och kroppen inte är inne på samma bana.

      Radera
  8. Rasmus och du har ju en härlig jargong =)
    Tråkigt när kroppen inte vill som knoppen.
    Ha en fin kväll och hoppas att ditt lag vann med många mål )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har samma sorts humor så det blir många glada skratt när vi träffas.

      Radera
  9. Jag har också varit väldigt vig. Har nog kunnat knyta ihop mig lite hur som. Men det är slut på dessa ovanor. Har en skolios som bråkar ibland och inte alls kul. Men det är barrra att ha glimten i ögat.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det. Man får göra det man kan idag och bara tänka på hur vig man var förr.

      Radera
  10. Våra kroppar (och knoppar) verkar ha ungefär samma status. Känns skönt och mindre ensamt;-)
    Å att du som inte ens gillar fotboll nu även har lärt dig en målgest (fast ofrivilligt) är helt suverän. Gillas skarpt. Och Samuel Eto'o är inte vilken fotbollsspelare som helst. Han har varit hur framgångsrik som helst i olika klubbar. En sympatisk snubbe dessutom. Så där har ni ytterligare nåt gemensamt - förutom målgesten alltså;-)

    PS. Rasmus har helt rätt angående målgesten:-) DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag misstänkte att du skulle känna till både spelaren och målgesten.

      Radera
  11. Känner så väl igen mig. INte minst när det kommer till att ställa sig upp. Måste hålla i något. Känner i gen mig i detta att vara vig. Det var förr.
    Säkert har du kanske också artros som påverkar ryggen.
    Kul med Rasmus och hans kommentar. För med humor kommer en långt.
    Och att ha fokus på det en kan är viktigt. Inte tvärt om.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stämmer att jag har artros också och även i knän och fingrar. Det är nästan fingrarna som oroar mig mest nu. Humor är absolut nödvändigt i ens liv.

      Radera
  12. Jag studsar ju inte fram direkt ... undrar vilen idrottsman jag liknar. Ska fundera på det. / Anna-Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Du får berätta sen vem du påminner om.

      Radera