Jag en tisdag

 Dags för ny Selfie, som Klimakteriehäxan ger oss stödord till. Jag har kanske inte rätt tolkning på alla ord, men då får man chansa.

Morgonvana: Kaffe. Här finns inga alternativ. Det är bara kaffe som gäller.

Djur: Elefant. Det är ett djur som påminner väldigt mycket om mig i kroppsformen och dessutom är vi lika graciösa.

Ost: Tilsiter.

Sällskapsspel: Rummikub.

Dricker aldrig: Blåbärssaft.

Litterär figur: Teskedsgumman.

Njutbart: Nybakat bröd.

Äter gärna: Dim sum.

Dans: Moonwalk.

Beatles-hit: Kansas City.

Vid datorn: YouTube.

TV-serie: Elementary.

Det jag är lite osäker på om jag tolkat rätt är dansen. Moonwalk räknas kanske inte som dans, men det är i varje fall väldigt svårt och man måste ha lite taktkänsla. När Rasmus gick på lågstadiet var han väldigt intresserad av fotboll och jag fick agera målvakt titt som tätt när han skulle träna. Det var väldigt viktigt att ha en unik målgest och visa upp efter att man gjort mål, berättade han för mig. En helg han var här tyckte han att vi skulle kolla upp vilka olika målgester det fanns, så vi parkerade oss framför datorn och letade upp en massa videoklipp. Det var faktiskt riktigt kul, för jag fick se det som var viktigast i en fotbollsmatch...nämligen målen. Sen zoomades målgöraren in och vi kunde titta på både volter, honnör och dans. Det bästa var att jag slapp lyssna på en snusförnuftig sportkommentator som analyserade varje boll och passning. I stället kunde jag lyssna till musik. Till många av klippen spelades Michael Jackson-låtar och därifrån var steget inte långt till Moonwalk.

Rasmus undrade hur han bar sig åt, så vi surfade runt på nätet tills vi hittade en instruktionsvideo. Sen började vi träna. Det var inte alls lätt, kan jag tala om. Man skulle skifta att stå växelvis på tå eller på hela foten samtidigt som man vickade på höfterna och förde ena foten bakåt. Det gällde verkligen att hålla tungan rätt i mun. Jag vill väl inte påstå att det jag framförde påminde om Moonwalk. Det dröjde däremot inte länge förrän Rasmus fått kläm på det hela. Man måste nog ändå ha en vit handske på ena handen om man ska kunna dansa som Michael Jackson. Hans berömda handske var glittrig och full med ädelstenar, men jag hittade bara ett par luddiga vita vantar i min låda, och de fick duga. Vi delade rättvist så vi fick var sin.

Övriga familjemedlemmar befann sig nog i chocktillstånd för det finns varken foto eller filmbevis från händelsen, vilket jag är oerhört tacksam för.