Utan GPS

 

Människor med dåligt lokalsinne kommer alltid att gå långt.

Jag har troligtvis promenerat jorden runt några gånger i mitt liv. Inte konstigt att jag är trött.

24 februari 1962

 

Idag för exakt 60 år sedan träffades Göran och jag för första gången. Jag hade flyttat från Eslöv till Åstorp ett halvår tidigare eftersom min far fick ett erbjudande om nytt jobb här. Det var inget populärt beslut varken för mig eller min syster. Vi hade våra kompisar i Eslöv och trivdes bra. Eslöv har felaktigt fått epitetet "Sveriges tråkigaste stad". När Hans Ostelius blev tillfrågad om varför han sagt så, svarade han: "Har jag verkligen sagt det? Jag menade så klart Landskrona." Det kändes inte alls lockande att flytta ut på "vischan". Närmaste stad var Helsingborg och dit var det 2 mil. Till Ängelholm var det ungefär lika långt. Vi hade naturligtvis inget att säga till om utan det vara bara till att packa ihop sina pinaler och följa med. 

Jag hade ett år kvar på realskolan när vi flyttade och som tur var fanns den utbildningen i Åstorp så jag behövde inte pendla. Mina nya skolkamrater var väldigt omtänksamma och det blev inte så trist som jag befarat. De ville att jag skulle följa med dem ut och dansa på lördagskvällarna och under vintertiden var det Blå Vinkeln i Bjuv som gällde. Det gick buss från stationen i Åstorp som tog oss direkt till dansstället och när det var slutdansat stod bussarna i rad för att köra hem alla ungdomar till respektive samhälle. Vilken service!

Efter några danskvällar träffades Göran och jag och vi kom på att vi bodde ganska nära varandra, men vi hade ändå aldrig setts tidigare. Vi var ganska unga båda två. Jag skulle fylla 17 och Göran 20 senare på sommaren. Vi fyller båda år i augusti. Det måste ha varit något speciellt, för vi fortsatte att träffas och år har lagts till år. 

Häromdagen läste jag att nu skulle Blå Vinkeln rivas. Det har inte varit någon dans där på många år, men det kändes ändå lite underligt. Jag vet att det är många som träffades på just det dansstället och som sen gifte sig och bildade familj. Många av våra bekanta och t.o.m. grannar har setts för första gången på Blå Vinkeln. Lite nostalgisk blir jag allt när jag tänker tillbaka. 

Selfie nr.8

 Dags för den åttonde beskrivningen av hur jag är. Denna gången har Klimakteriehäxan verkligen fått mig att tänka till. Jag fick ändra åtskilliga gånger på det jag skrev innan det flöt på med sista och första bokstaven så det stämde. Men det är det som är så kul. Jag kom på många saker om mig själv som jag nästan glömt bort.

Min bästa sida: Omtänksam. Det kan låta lite skrytsamt, men jag har faktiskt fått höra det från flera håll och alla kan väl inte ljuga?

Livekonsert: Mora Träsk. Det var ingen megastor konsert, men det var en riktigt levande konsert. Hela publiken, både barn och vuxna, var med på noterna och gjorde rörelser och sjöng med. 

I kylen: Keso. Det är inte en burk som vi slåss om här hemma. Det är enbart jag som gillar det.

Choklad: Oreochoklad. Marabou har otroligt många nya goda smaker, och egentligen gillar jag pistachio bäst, men då hade jag fått skriva ordet baklänges för att det skulle passa in här.

Film: Djävulen bär Prada. Det är en film som jag sett många gånger....inte så mycket för handligen kanske, men det visas så mycket tjusiga kläder. Huvudrollsinnehavare är Meryl Streep och Anne Hathaway.

Vill besöka igen: Ales stenar. Ett utflyktsmål som har allt. Man får motion på vägen upp och priset för mödan är synen av alla de stora stenarna. När man kommer ner igen smakar det gott med nyrökt fisk från bodarna.

Vanlig present: Rosenbukett.

Tidsfördriv:TV. Enda gångerna jag är helt fokuserad på programmen är nog när det visas en deckare eller en bra film. Annars går det perfekt att kombinera TV-tittandet med att sticka eller virka. 

Bok jag rekommenderar: Vildmark av Dick Francis. Det är en deckare.

Blomma: Krysantemum.

Material: Modal. Det är ett tyg som tillverkas av bokträ.

Så lär jag mig nya saker: Läsa, lyssna och leta. 

Splittrad personlighet

 

Vissa dagar blir jag imponerad av mig själv. Andra dagar går jag runt och letar efter mobilen medan jag pratar i den.

Det är bara en av alla egenheter jag har.

Kaffetåren

 

När jag läste selfieinläggen denna veckan märkte jag att vi var många som hade samma morgonvana; nämligen att dricka kaffe. Jag blev lite nyfiken på det här med kaffe och uttrycket påtår. Kaffedrickandet har sitt ursprung i Etiopien och inte i Sydamerika, som jag trodde. Enligt legenden var det några getherdar som upptäckte att deras getter blev väldigt pigga och hoppiga efter att ha ätit av kaffebuskens bär. Herdarna testade själv bären och märkte att de blev ovanligt pigga. De lämnade en del bär till ett kloster i närheten, men munkarna slängde in dem i elden och ville inte äta dem. Däremot steg en otroligt ljuvlig doft upp efter att bären hettats upp. Munkarna hällde kokande vatten på bären och kaffet var klart. Det är ju en legend och tidpunkten för när detta ska ha hänt varierar mellan 400 och 900 e.Kr. Naturligtvis måste man ta allt detta med en nypa salt, men vissa saker tyder ändå på att kaffebönan har sitt ursprung i Etiopien.

Den första säkra dokumentationen av kaffedrickandet är från 1500-talets Jemen. Hundra år senare hade kaffet spridit sig till hela Mellanöstern och där kom besökare från västvärlden i kontakt med drycken. Den introducerades först i Venedig, där det diskuterades om det skulle vara tillåtet att dricka kaffe eller inte. Efter att påven Clemens VIII godkänt drycken uppfördes Europas första kaffehus i Venedig.

Idag är kaffet världens mest populära dryck och det dricks ofantligt många koppar kaffe varje år. Beräknat på mängden koppar per person ligger Finland i topp tätt följt av Sverige. Då är det naturligtvis inte så konstigt att vi är många som har samma morgonrutin. Första koppen kallas kaffetår. Tår betyder en liten skvätt vätska. Jag dricker emellertid mitt kaffe ur en mugg. Vill man ha ännu en kopp får man be om påtår. För den riktigt kaffesugne går det även att få tretår. Skulle inte det räcka fortsätter man med krusetår och pintår.

För mig är det bara en sorts kaffe som duger; nämligen Zoégas gröna från Helsingborg.

Jag en tisdag

 Dags för ny Selfie, som Klimakteriehäxan ger oss stödord till. Jag har kanske inte rätt tolkning på alla ord, men då får man chansa.

Morgonvana: Kaffe. Här finns inga alternativ. Det är bara kaffe som gäller.

Djur: Elefant. Det är ett djur som påminner väldigt mycket om mig i kroppsformen och dessutom är vi lika graciösa.

Ost: Tilsiter.

Sällskapsspel: Rummikub.

Dricker aldrig: Blåbärssaft.

Litterär figur: Teskedsgumman.

Njutbart: Nybakat bröd.

Äter gärna: Dim sum.

Dans: Moonwalk.

Beatles-hit: Kansas City.

Vid datorn: YouTube.

TV-serie: Elementary.

Det jag är lite osäker på om jag tolkat rätt är dansen. Moonwalk räknas kanske inte som dans, men det är i varje fall väldigt svårt och man måste ha lite taktkänsla. När Rasmus gick på lågstadiet var han väldigt intresserad av fotboll och jag fick agera målvakt titt som tätt när han skulle träna. Det var väldigt viktigt att ha en unik målgest och visa upp efter att man gjort mål, berättade han för mig. En helg han var här tyckte han att vi skulle kolla upp vilka olika målgester det fanns, så vi parkerade oss framför datorn och letade upp en massa videoklipp. Det var faktiskt riktigt kul, för jag fick se det som var viktigast i en fotbollsmatch...nämligen målen. Sen zoomades målgöraren in och vi kunde titta på både volter, honnör och dans. Det bästa var att jag slapp lyssna på en snusförnuftig sportkommentator som analyserade varje boll och passning. I stället kunde jag lyssna till musik. Till många av klippen spelades Michael Jackson-låtar och därifrån var steget inte långt till Moonwalk.

Rasmus undrade hur han bar sig åt, så vi surfade runt på nätet tills vi hittade en instruktionsvideo. Sen började vi träna. Det var inte alls lätt, kan jag tala om. Man skulle skifta att stå växelvis på tå eller på hela foten samtidigt som man vickade på höfterna och förde ena foten bakåt. Det gällde verkligen att hålla tungan rätt i mun. Jag vill väl inte påstå att det jag framförde påminde om Moonwalk. Det dröjde däremot inte länge förrän Rasmus fått kläm på det hela. Man måste nog ändå ha en vit handske på ena handen om man ska kunna dansa som Michael Jackson. Hans berömda handske var glittrig och full med ädelstenar, men jag hittade bara ett par luddiga vita vantar i min låda, och de fick duga. Vi delade rättvist så vi fick var sin.

Övriga familjemedlemmar befann sig nog i chocktillstånd för det finns varken foto eller filmbevis från händelsen, vilket jag är oerhört tacksam för.

Förtydligande

 

Det är inte gråa hår. Det är kunskapsslingor. Jag är nämligen otroligt smart.

Nu har jag beställt tid hos frissan för färgning av mitt hår. Jag vill ju inte gå runt och skryta över min intelligens.

210 år och lite till

Även om det dröjer länge innan det blir vår, så har åtminstone dagarna blivit längre. Det gör att jag blir betydligt piggare. Jag är inte den som skuttar ur sängen och sjunger, vilket säkerligen min man uppskattar, men det känns ändå positivt när jag drar upp persiennerna och ser att det är inte beckmörkt ute i varje fall. Det brukar bli nån gång mellan 7 och halv 8 som jag kommer upp. Det är tillräckligt tidigt, tycker jag. Vi har våra rutiner på morgonen och det innebär en kopp kaffe och tidningsläsning innan det blir dags för frukost. 

I tisdags fyllde mitt yngsta barnbarn, Hanna, 5 år. Tiden går i raketfart, tycks det. Tyvärr blev det inget firande på plats, men hela familjen kommer till Sverige igen i sommar, så då får vi fira lite mer. På lördag kommer Zoé med föräldrar och stannar en vecka. Det är lite enklare för de kan köra bil upp hit. Zoé fyller 10 år på tisdag i nästa vecka. Det är precis 4 år och 51 veckor mellan kusinerna. 

Zoé har länge sagt att hon ville fira sin 10-årsdag i Sverige och det tycker jag är en alldeles utmärkt idé. Daniel och Rasmus fyller år i september med 10 dagars mellanrum. Vi har pratat om att ordna ett noll-kalas i sommar eftersom det är några stycken som "nollar". Daniel och Zoé fyller 10, Katarina fyller 50, Bo fyller 60 och Göran blir 80 år.  Vi andra får naturligtvis också vara med på ett hörn även om det inte är några jämna år vi fyller.

Det ska bli kul att planera inför festen. Kanske är det idé att baka en jättelång tårta. Det tar mindre plast än en massa små. Vad vi ska ha för mer ätbart har jag inte kommit på än, men jag är ju inte ensam om att planera så det löser sig alltid. En sak vet jag i varje fall som jag måste köpa hem; nämligen Farmorbröd. Det är runda Polarkakor. Första gången Daniel var här och hälsade på oss blev han så förtjust i dem. Han åt dem till frukost, lunch och middag. Det var det viktigaste på hela bordet. Han åt dem utan både smör och pålägg. Att han inte ville ha smör har jag full förståelse för. Det gillar inte jag heller. Det har man nog mest för att limma fast pålägget, men jag har upptäckt att det stannar kvar utan smör....ifall man inte vänder upp och ner på brödskivan, förståss. 

När Hanna var här nu i julas blev de här kakorna även hennes favorit och då passade namnet bra. Men även Rasmus och Zoé har sällat sig till skaran som gärna äter dessa runda brödskivor. Jag brukar inte gilla att plocka in engelska ord i vårt språk, men i det här fallet skulle jag kunna göra ett undantag. Grandmabread låter bättre än Farmor/Mormorbröd. Det går åt ofantligt många skivor under barnbarnsbesöken, så jag tycker faktiskt att Polarbröd kunde sponsra oss lite. 

Här är jag

Ny vecka och ny utmaning. Det blir som ett begär nästan. Jag har aldrig förr längtat efter måndagar, men nu gör jag det......så jag kan titta in hos Klimakteriehäxan och se vad hon funderat ut för klurigheter till veckans selfie. Man blir lite låst redan av första ordet, eftersom det ska sluta på en bokstav som kan bli första bokstaven i nästa svar. Här kommer min selfie.

Min hobby: Sömnad. Knappast någon nyhet för de som följt min blogg en tid. Jag ÄLSKAR att sy. Min mor lärde mig det när jag var så liten att jag fick stå och trampa på hennes trampsymaskin. Satt jag på en stol räckte inte fötterna ner till trampan. Sen har det bara fortsatt. Jag har aldrig haft det som yrke fastän jag utbildat mig på Tillskärarakademin i Köpenhamn. Min far tyckte inte det var ett yrke att satsa på, så utbildningen gick jag när jag var vuxen. Man ska aldrig ge upp sina drömmar!

På huvudet: Diadem. Med tanke på söndagens blogginlägg hade det kanske inte varit så dumt att skaffa ett diadem och använda till vardags. 

Tidsfördriv: Måla. Jag kan säga med en gång att jag är ingen expert på det, men jag gillar att få kladda. Det är så konstigt för när Göran målar hamnar all färg på det han målar och inget varken på hans fingrar eller kläder. När jag målar däremot kan alla med en gång se vilken färg jag använt, för jag är en levande reklampelare. Göran brukar säga att det blir så dyrt när jag målar för vi måste köpa extra mycket färg.

Dryck: Alkoholfri öl. Jag är ingen ölälskare men den här alkoholfria sorten är jättegod. Den smakar hallon och är mer som en måltidsdricka.

Bok jag aldrig glömmer: Lilla Anna och Långa Farbrorn. Jag vet inte hur många hundratals gånger jag läst den boken när jag jobbade bland de mindre barnen på dagis, som det hette på den tiden.

Älsklingsmat: Nyponbullar. När jag får nyponsoppa över använder jag det som degspad för att baka nyponbullar. De är jättegoda och jag inbillar mig att de är väldigt nyttiga också.

Häftig person: Rubik. Ernö Rubik är en ungersk uppfinnare, skulptör och arkitekt , som är känd för att ha hittat på många mekaniska pussel. Mest känd är Rubiks kub och orm. Mina barn hade båda två och jag testade naturligtvis. Ormen var inte svår, men kuben satte verkligen mitt tålamod på prov. Jag lyckades aldrig lösa den på egen hand. Med tiden gavs det ut fuskfacit, och då gick det, men det var inte lika kul. Jag tycker det är fascinerande med människor som kan komma på saker som engagerar så många.

Dit längtar jag: Kabusa. Jag föddes i Ystad och bodde mina två första år i Kabusa. Mina föräldrar bodde hos farmor och farfar tills de fick lägenhet i Eslöv. Farmor var och är fortfarande min stora idol. Hon var världens mest snälla och omtänksamma person och jag och min syster tillbringade alla skollov i Kabusa och vi hatade att åka därifrån. Vi hittade på många hyss för att slippa följa med våra föräldrar hem, men mor överlistade oss alltid och farmor bara skrattade.

Plagg jag avskyr: Anorak. Det är så svårt att ta på en anorak utan att kläderna man har under den blir som en enda röra. Det känns inte skönt.

Lagar aldrig: Köttbullar. Jag tycker om köttbullar men jag gillar inte att rulla dem. Mina händer är tydligen inte gjorda för den slags arbete för de blir aldrig runda. Det får bli färdigköpta köttbullar.

Pasta: Ravioli. Jag gillar all slags pasta, men kunde inte komma på nån mer som började på R.

Alltid i frysen: Isbitar. Samma anledning denna gången. Jag kunde inte komma på nåt mer som började på bokstaven I.

Ers Majestät

 

Tandläkaren sa att jag borde ha en krona.

Visst är det så. Jag undrar hur länge det dröjer innan alla inser det.

En dyr tisdag

 

Jag var på besök hos min tandläkare i tisdags för tandhygienisten upptäckte att jag hade en gammal plomb som satt löst. När hon petade lite på den ramlade den ut, och då fanns inget annat att välja på än att laga tanden på nytt. Min tandläkarskräck är helt borta sen många år tillbaks tack var den tandläkaren jag går hos nu. Jag minns med fasa när man var tvungen att gå till skoltandläkaren. Både han och sköterskan var inte barnkära. I så fall dolde de det väldigt bra. När han borrade luktade det bränt efter ett tag och det var aldrig tal om att få bedövning för en lagning. Det enda jag kommer ihåg att de upprepade som papegojor var :GAPA, GAPA, GAPA! Därför blev jag så full i skratt när jag var hos tandhygienisten sist, för hon bad mig att inte gapa så stort. 

Min tandläkare anammar alla nyheter inom sitt yrke och bedövningsproceduren numera är rena barnleken. Hon sätter en slang mot tanden. Jag vet inte om det är en nål i kanten på slangen, för det sticker aldrig till. Slangen är kopplat till en maskin som pumpar in bedövningsvätska och jag känner att det blir bedövat men det känns ändå inte som förr i tiden. När lagningen är klar är bedövningen också borta.

Min eltandborste har pajat så jag tänkte det var lika bra att köpa en ny modell. Jag visste vad den kostade hos tandläkaren, men trodde att det skulle bli billigare på ElGiganten. Det visade sig att den var 400 kr dyrare där. Sköterskan undrade vilken färg jag ville ha, men eftersom det inte fanns någon orange tog jag en ljusblå. De förstod att orange var min älsklingsfärg och tandläkaren visade att hennes mobilskal var orange. Sköterskan hade på sig ett orange munskydd och undrade ifall jag ville ha ett. Det tackade jag inte nej till. När jag skulle betala fick jag två orange munskydd med mig hem.

Två veckor på rad har jag varit med i en väldigt rolig selfieutmaning, men det har mer varit en inombordsselfie. Eftersom jag har blivit ombedd att visa ett foto på mig själv tänkte jag att det var läge för att ta en selfie nu.

Det kanske ändå inte blev en "riktig" selfie men munskyddet syns tydligt och bra, tycker jag.

Blåst på konfekten

Det blev ingen orkan i Åstorp även om det varnades för att vindar kunde komma upp i den stormstyrkan. Naturligtvis är jag väldigt tacksam för det. På TV såg jag hur många hade drabbats av ovädret och en del hade verkligen haft otur. Dagen innan hade jag rullat in trädgårdstunnan i garaget så den inte skulle ge sig iväg på en flygtur. Något annat fanns inte i vår trädgård som skulle kunna tänkas blåsa iväg. Nu varnas det för snö, men jag vet inte om sanningshalten är lika stor denna gången. Det är kanske bara är så att det är svårt att spå väder för Åstorp.

Förra veckan provade jag på selfieutmaningen hos Klimakterihäxan och det var jättekul, så jag tänkte göra ett försök denna veckan med.

1. Där började jag skolan: Eslöv. Vi bodde i Eslöv tills jag var 16 år och första skolan jag gick i hette Lilla skolan. Där fanns bara klasserna 1 och 2, så den var verkligen liten.

2. Bok: Vägbygge av Stephen King. Han är en av mina favoritförfattare. 

3. Äter gärna: Efterrätt

4. Väder: Tromb....det är väl egentligen mer ett oväder.

5. Konsert: Balalajkakonsert. 

6. Nyttigt: Tango. Att röra på sig över huvud taget är nyttigt och då är dans ett bra alternativ.

7. ABBA-låt: One of us.

8. Färdigmat: Soppa. Alla sorters soppor är goda, men mina favoriter är tomatsoppa och svampsoppa.

9. Skrämmande: Allt som krälar.

10. Roligt för barn: Rutschkana.

11. Ömtåligt: Arvegods. Den här vasen har jag fått efter min mormor och den står väl skyddad i ett vitrinskåp.

12. Grönsak: Selleri.