Jag hoppas ni alla har haft en mysig jul och ett trevligt nyårsfirande. I fjor firade vi precis så som jag önskat i 3 års tid med alla barn och barnbarn. Förhoppningsvis dröjer det inte tre år tills vi alla kan ses igen. Både Katarina och Peter med familjer dök upp här på kvällen den 22 december. I år har vi haft en del snö över julen, vilket inte hör till vanligheterna.
Daniel och Hanna tyckte det var toppen och de fick åka pulka för första gången. Hemma i Dallas var utetemperaturen under julen runt 25 grader, så där hade det inte blivit någon pulkaåkning.
Det blev bara lite småpresenter för julklapparna låg under granen och väntade på att bli öppnade dagen efter. Födelsedagsvisan sjöngs på både svenska och engelska och sen slets pappret av paketen.
Det sägs att tiden går fort när man har roligt och jag kan bara instämma. Dagarna har försvunnit i raketfart. Innan vi visste ordet av var det dags för Dallasfamiljen att ge sig av hem igen. De körde ner till Köpenhamn på kvällen den 29:e och sov över där till torsdagen eftersom deras flyg skulle gå väldigt tidigt. Då var detta ett bättre alternativ för barnens skull. Zoé och hennes föräldrar åkte hemåt på torsdagsmorgonen, och då hade de drygt 100 mil framför sig. Det var betydligt enklare för Rasmus och hans familj. Avståndet till Kvidinge är 7 km så det fixas lätt på 10-15 min.
Det är väldigt tomt och tyst här hemma nu. För att mota bort den mesta saknaden har jag börjat kolla på min att-göra-lista. Den där listan som bara blir längre och längre för varje dag. Det beror inte på att jag aldrig gör något utan orsaken är mer att jag skriver till nya saker hela tiden.
WOW! Vilken lycka för dig att ha hela familjen samlad efter så många månader med pandemi. Å vilken himla tur att alla hann med besöket innan de nya restriktionerna trädde ikraft. Himla duktigt av Luxembourg-familjen att åka till Sverige med bil...
SvaraRaderaUnderbart för dig och maken som "bara" behövde ta emot alla familjemedlemmar utan att förflytta sig en meter:-) Men jag gissar at du/ni stod för en svensk julbuffé:-)
Det blev ett "gammaldags" julbord med massor av sillinläggningar som är väldigt populärt. Det är nog ganska typiskt svenskt tror jag.
RaderaSå härligt ni haft det �� Det viktigaste är att stanna upp och njuta av stunden.... Vi har inte haft så mycket att njuta av då det gäller socialt umgänge de senaste drygt två åren... Önskar er ett lyckligt år hela familjen ��
SvaraRaderaDet var en efterlängtad träff. Jag ser redan fram emot nästa gång det går att genomföra nåt liknande.
RaderaÄr verkligen glad för er skull, som fått haft hela skaran med barn och barnbarn på besök :) Förstår att det blev tomt och tyst ... bara att hoppas att det inte ska dröja lika länge tills nästa möte med dem!
SvaraRaderaKram
Jag är optimist och hoppas på en repris redan till sommaren.
RaderaLycka att få ha alla hemma! Luxemburg låter som ett överkomligt avstånd, men Florida, det är långt bort!
SvaraRaderaTror du att någon flyttar till Sverige igen, eller är de "bundna" till sina nya hemländer.
Tror att du gör mycket! En lista, ja, det skulle jag också behöva skriva.
Ha det gott! Kram //Anna-Lena
Jag är nästan 100% övertygad om att ingen av barnen flyttar tillbaka till Sverige. Peters fru är amerikanska och Peter har bott där nu i 22 år och trivs mycket bra. Både Katarina och KG trivs i Luxemburg med både jobb och boende, så det blir nog ingen flytt där heller.
RaderaMen vilken lycka! Så härligt att fira jul tillsammans och roligt för Dallasbarnen att få se lite snö och få åka pulka. Förstår att det känns tomt men förhoppningsvis tar det inte allt för lång tid innan ni kan ses igen.
SvaraRaderaKram och God Fortsättning!
Huset verkar ödsligt nu när det bara är vi två.
RaderaVilken härlig jul ni måsta ha haft och jag förstår att det känns tomt och tyst nu när alla åkt. Hoppas att det inte tar allt för länge innan ni får träffas igen.
SvaraRaderaKram, Ingrid
Det var den roligaste julen på länge.
RaderaSå härligt ni har haft det. Förstår att du lever på detta nu!
SvaraRaderaJag är bortskämd att ha Therese med fam i grannhuset, och Sofie med fam bor 15 km härifrån.
Kram
Så härligt det låter.
RaderaSå härligt att ni kunde fira alla tillsammans denna jul. Nu får vi hoppas att det kan fortsätta så framöver.
SvaraRaderaHär finns också några punkter på min lista och en betas av just nu. Kanske hinner jag en till, vi får helt enkelt se. Om inte, så lär punkten stå kvar på listan i morgon misstänker jag ;-)
Kram och god tisdag!
Det är det bästa med den där listan att ingen går in och norpar saker. Allt finns kvar til nästa dag.
RaderaVilka bilder, de strålar lycka! Kul att ni alla kunde träffas. Det är nog bra att ha en lista =) En sak i taget. Ha det gott!
SvaraRaderaDet är ganska kul att kunna beta av en del saker på listan. Om inte annat så känner jag mig väldigt nöjd med mig själv.
RaderaSå fint att ni nu alla kunde ses över julhelgen. härliga bilder! Kan tänka mig att glädjen var stor hos er alla. Och visst går tiden alldeles för fort. Man skulle vilja dra i bromsen.
SvaraRaderaVad gäller listan känner jag väl igen mig.
Kram
Vissa tillfällen kunde gärna få vara lite längre.
RaderaSå underbart att ni alla kunde träffas. Förstår verkligen att det blev tyst och tomt när de åkte. Kram
SvaraRaderaJag saknar att ha liv och rörelse omkring mig.
RaderaVad glad jag är för din skull att det äntligen blev som du ville ha det. Tre generationer som umgås och myser tillsammans. Måtte få bli så varje år i fortsättningen. Härligt för barnbarnen att få umgås. Förstår att snön och pulkan blev grädde på moset för Dallasbarnen. 25 grader plus och pulkaåk låter som en hopplös ekvation. Barnbarnkalas på lillejulafton måste ha varit dejligt. Klockan har alltid ett annat tempo, precis som om den var dopad, när livet är ljust och glatt. Hoppas de hundra bilmilen gick förhållandevis smidigt. 7 km är precis lagom. Jag har också alltid en att-göra-lista som ständigt fylls på. Den där tystnaden när alla lämnat gemenskapen går nästan att ta på.
SvaraRaderaKram, Bosse
Hahaha! Där slog du huvudet på spiken...klockan måste vara dopad!
Radera