Titelsjukan grasserar fortfarande även om det har blivit betydligt bättre mot hur det var förr. Jag minns hur viktigt det var för vuxna med titlar när jag var barn. Titeln var inte bara förknippad med ett yrke utan kunde även vara ett sätt att visa aktning för en annan person. Vi sa t.ex alltid tant eller farbror före namnet på vuxna som vi pratade med. Idag är tant nästan ett skällsord och betecknar mer en gammaldags och omodern kvinna. Det var aldrig tal om att man skulle säga du till någon om inte titlarna var bortlagda först. Det fanns regler för det med om vem som hade rätt att föreslå titelbortläggningen. Vi barn fick definitivt aldrig säga du till någon vuxen. Jag minns hur min syster en gång sa du till vår farfar och mor tillrättavisade henne genast. Då vände sig min syster till farfar och sa:”Är vi inte så bekanta så vi kan säga du?" Det tyckte farfar att de var.
Herr, fru och fröken är vanliga titlar som alla kan använda sig av. Vad som förvånar mig är att män bara har en titel att välja på medan det finns två för kvinnor...en för gift kvinna och en för ogift. Jag läste häromdagen något som fick mig att gå i taket. I Peru finns en gerilla som kallar sig Lysande stigen. Grundaren hade suttit fängslad i mer än 30 år och avtjänade flera livstidsdomar för mord och andra brottshandlingar som lett till att 70 000 människor dödats. Han hade nu avlidit i fängelset och Perus försvarsminister skrev på Twitter: "Jag har informerats om att herr terrorist Abimael Guzman har avlidit." Den typen har väl förverkligat all rätt att kallas herr? Terrorist räcker så bra plus en del mindre trevliga saker.
Alla dessa titlar och regler. Löjligt när jag tänker tillbaka. Otroligt mycket orättvisa. Jag kommer ihåg hur det lättade upp i Telias kataloger. Då kunde personer plötsligt kalla sig för vad som helst. Jag studerade det och hade ex. en tävling för våra skolbarns föräldrar på ett f-möte. Då tävlade de två i taget med var sin katalog som jag haft med mig. Agent, knäckebrödsätare, livsfilosof, flugsmällare var fyra titlar jag minns just nu. Men vissa saker var bättre förr, tycker jag. Synd det alltid måste vara två diken. Naturlig och trevlig respekt för äldre tycks vara utraderad i många fall.
SvaraRaderaKram från Visby
Jag minns också alla dess knasiga titlar i telefonkatalogen. Nu används ju bara Eniro.
RaderaVi hade ett ganska härligt exempel här i Klintehamn på just titelsjuka. Det fanns ett bageri och konditori här och en man som var anställd i bageriet hade titeln "Brödpackmästare" i telefonkatalogen.
SvaraRaderaHa en fin torsdag!
Kram, Ingrid
Haha! Fint ska det vara.
RaderaDet är skönt att titlarna är borta, för jag tycker att alla är lika värda. Skulle någon skicka ett brev till och och skriva Herr och Fru Stefan Karlsson så skulle jag bli mycket sur, för jag är inte fru Stefan Karlsson, men däremot så är jag Stefans Fru, Anne-Louice Karlsson. Det är skillnad.
SvaraRaderaHa en bra dag! Kram
Ja det är verkligen skillnad.
RaderaMåste bara kommentera detta. Flyttade till Sverige 1970, och jag vet att många finländare liksom jag själv var så otroligt glada över att man slapp nia folk. Det var mycket mera jämnställt här än hemma i Finland, där en chef exempelvis var en riktig överhet.
SvaraRaderaDet är så enkelt att kunna säga du till alla.
RaderaEn gång i tiden har jag faktiskt jobbat med dessa titlar. Inte själv skrivit doktorinnan till någon, men sett att hon själv angett sig som detta.
SvaraRaderaMen jag har särat på Fru eller Fröken i brev.
Ja dessa titlar. De hade man i telefonkatalogen också. Jag tror jag stod som sekreterare en gång i tiden.
Kram!
Jag tycker det är skönt att titlars inte är så viktiga längre.
RaderaInte länge sedan vi fick brev från USA adresserat till Mrs Claes-Erik Larsson. Det är släktingar till MEJ som skriver så förlegat. Heltokigt!
SvaraRaderaVisst var man tvungen att säga tant och farbror... och absolut inte du till äldre.
Fast mor och far-föräldrar, dem fick jag dua.
Tur att det ändrats, tycker tant Anna-Lena.
Kram!
Jag tycker också det är betydligt bättre nu.
RaderaDet är så skönt att detta med titel som fanns i min ungdom och långt in i vuxen ålder, är borta och även att säga ni. Det var så vanligt då att man inte tänkte så särskilt mycket på det, i alla fall inte jag.
SvaraRaderaUndrar vad jag skulle få kalla mig? Min Mysing har ju haft så många yrken, nej det går inte. Jag får vara den jag är.
Ha det fint.
Varm kram!
Det är väl det bästa att vara den man är.
RaderaMinns så väl när jag sa tant och farbror här i Sverige till mina föräldrars vänner. Men när jag var i Norge så kunde man som barn "dua". Hade svårt att begripa detta. Mycket enklare då med engelskans you. Men i Tyskland kör det ju ihop sig med Sie eller du. Vet att Finland också varit noga med titlar och "ni" och inte du.
SvaraRadera"Morrhår och ärtor" är ju verkligen rolig som driver med titlar.
Kram
Skrattade åt detta med "doktorskan" tur vi har kommit lite längre. Men grevinnan blir det ju om jag gifter mig med en greve.
Tänkte också på detta som Lisa i byn skriver hur det förr var med titlar i brev.
Det visste jag inte att de var så tidiga i Norge med att dua.
RaderaMen visst är det så, ser ju en del inom mitt eget yrkesområde, där är det minsann viktigt att det står allt fint man är längst ner i alla mejl man skickar.
SvaraRaderaHerr terrorist? Fy för den lede.
Ha det fint nu.
Jag kan inte förstå att det är så viktigt med en titel. Det är ju fortfarande samma människa.
RaderaJag tycker att det räcker gott och väl med namnet. Möter man någon å yrkets vägnar kan det dock vara intressant att veta vilken yrkesgrupp man tillhör.Ska man vara helt ärlig så har titlarna nog varit viktigast för "finare folk". Själv värderar jag människor utifrån andra egenskaper.
SvaraRaderaKram och god kväll!
Jag tror med att det har varit en uppdelning bland vem som måste tala om sin titel. Jag blir inte en bättre människa för att jag har en "finare" titel-
RaderaSå rätt som det är sagt. Ditt inlägg bevisar att det inte var bättre förr, åtminstone inte vad gäller titelsjukan och diskriminering av kvinnor. Mig vetande är titelsjukan fortfarande en del i vardagen i Österrike.
SvaraRaderaDet visste jag inget om Österrike. Konstigt att det fortfarande är så på 2000-talet.
RaderaSkönt att vi är av med titlarna. Och skönt terroristern somnat in en stolle mindre.
SvaraRaderaDet är ingen person som saknas.
RaderaKom genast att tänka på en rolig historia som jag har hört. Det var den, kanske inte så bildade, mannen som träffade prosten i stan. Han samtalade med honom så hövligt och bildat han kunde... och när de skulle skiljas bad han prosten att hälsa hem till prostatan....
SvaraRaderaHahaha! Det är inte lätt att hålla reda på titlarna.
RaderaSkönt att vi har lagt bort titlarna Vi är alla lika mycket värda!
SvaraRaderaSV..Tiden går fort!
Kram!
Visst är vi det.
RaderaHa ha vad bra skrivet och alltihop stämmer ju och tant och farbror före namnet stämmer ju bra...undrar just vad min titel skulle vara när gubben kör lastbil fniss.. men nu önskar jag snickarinnan Moberg en fin helg..kram..
SvaraRaderaTack! Du kan kanske kalla dig för lastbilschaufförska?
RaderaPå gamla gravstenar står det ju ofta titel. Det kan vara både intressant och roande att läsa vid kyrkogårdsvandringar. Men nog känns det bra att vi numera lämnat det mesta av titelsjukan bakom oss. Man kan någon gång se titlar fortfarande men då är det oftast någon väldigt prominent person det handlar om. Det finns dock fortfarande tillfällen då det kan vara bra att veta människors titel/yrke.
SvaraRaderaHa en fin helg!
Det finns många ålderdomliga titlar.
RaderaHa ha jag kallar mig ju husfrun i residenset borde byta till residentskan :-)
SvaraRaderaEn titel som passar dig perfekt.
Radera