Jag längtar

 

Jag vet att det finns en uppsjö av appar att ladda ner till sin mobil, men jag har bara det absolut nödvändigaste. Mina barn och barnbarn däremot är mer inne på den linjen. Ibland måste jag erkänna att det skulle var kul att ha någon av alla dessa appar, men det brukat stanna vid tanken. När jag sms:ade med Katarina i tisdags fick jag ovanstående bild. Den var från en app där hon skrev in en viss dag och ett visst klockslag så räknade den ut hur många veckor, dagar, timmar och minuter det var kvar till den givna tidpunkten. Just den här bilden gillar jag skarpt. Den visar hur lång tid det är kvar tills hon kommer hit över en helg. Katarina flyger ensam den här gången och åker direkt från jobbet till flygplatsen. Hon jobbar på Lux Air:s kontor så det är inte någon längre sträcka. 

Så skönt att flygturerna nu går nästan som normalt igen. Katarina åker till Kastrup och tar tåget därifrån till Ängelholm, som ligger bara två mil från Åstorp. Där hämtar jag henne på kvällen. Om Rasmus hunnit få sitt körkort är det troligtvis han som agerar taxichaufför. Katarina är hans gudmor och favoritmoster. 

Hon brukar åka upp ensam en gång varje höst, men det har helt naturligt blivit ett litet uppehåll nu. Vi har planerat in att jobba i trädgården. Jag behöver hjälp med en del tyngre arbeten där. Katarina är stark som en oxe och har en enorm energi, så jag räknar kallt med att hon fixar hela trädgården medan jag sitter och fikar. Givetvis blir det mycket pratande också och inte bara jobb, men hon säger själv att det känns bra att kunna hjälpa oss och det är alltid roligt att höra. Varken Katarina eller Peter har ju den möjligheten att komma hit när det blir att vi behöver akut hjälp. Då blir det Kvidingegänget som kommer farande. Trots att vi förenklat mycket både ute och inne så är det ändå ganska jobbigt att hålla hus och trädgård i hyfsat skick. Det är vid sådana tillfällen man får svart på vitt att man är inte 25 år längre. Det är bara som man inbillar sig.