Mellanlandning

Tusen tack för alla omtänksamma kommentarer, sms och mail. Det har inte blivit så mycket bloggläsande på ett tag, men äntligen har jag tagit mig i kragen och satt mig framför datorn igen. När jag nu sitter här känns det riktigt bra. Jag har saknat bloggandet, men ork och energi tog långsemester, och det var inte mycket jag hade att sätta emot. Livet blir inte alltid som man planerar. Jag avskyr när jag inte kan få styr på det hela. Inte för att jag är en sån som till varje pris ska ha kontroll över allting, men jag gillar när det mesta går som på räls. Precis som hos SJ så har det varit mycket strul. När man påminns om att tiden inte är oändlig blir prioriteringen annorlunda. Nu är det bara att se framåt och göra så mycket kul man bara orkar. 

Vi har haft besök från Luxemburg i 3 veckors tid. Så härligt det var! Det är drygt 1 1/2 år sedan och Zoé hade hunnit växa och bli en stor och lång flicka. Favoritkusinen Rasmus valde att också "bosätta" sig här under Zoés semester. Han jobbade, så Katarina och jag turades om att skjutsa honom till jobb på morgonen och sen kom han hit igen på kvällen när han slutat. Förhoppningsvis ska det gå lättare och lättare att kunna ta sig till Sverige nu trots pandemin. Tyvärr blir det nog inget besök från Dallas i år, för USA-reglerna stämmer inte riktigt med de europeiska.

Jag har hunnit fylla år under min "semester" och det var roligt att kunna fira dagen med barn och barnbarn. Peter skickade en film med Hanna och Daniel där de i kör säger :"Happy Birthday, Grandma!". Nästa år får jag förhoppningsvis höra det i verkligheten.