Jag vill ha en egen brandman

 

Ja, gärna en hel brandstyrka undanstoppad nånstans här hemma. Då slapp jag de där irriterande manickerna i taket. Jag menar givetvis brandvarnarna. Vi har en placerad precis utanför köket och en nere i tvättstugan. De är sammankopplade så när den ena börjar tjuta sätter även "kompisen" igång och sen väsnas de i stereo. Ljudet kan väcka döda. Jag blir lika "stissig" varje gång det händer och eftersom jag inte är så lång måste jag ha en stege för att nå upp och stänga av dem. Till saken hör att jag blir ganska yr när jag kommer upp ett par trappsteg, så det känns inte alls säkert. Någon gång har jag stått där och vajat fram och tillbaka och till sist fått tag i brandvarnaren och dragit ner den helt. 

Mer än en gång har jag sagt att jag vill inte ha kvar dem, men Ulrika och Bo protesterar vilt och säger att det måste vi ha. Lätt för dem att säga som är viga. Jag får försöka fundera ut ett enkelt sätt för mig att nå upp till dem. Igår satte de igång för fullt när jag lagade middag. Jag hade lite för hög värme på spisen så det började ryka en aning. I tidningskorgen låg en IKEA-katalog och den fick jag snabbt upp och började vifta med. Till min förvåning blev det tyst. Antagligen var det inte så mycket rök denna gången kanske. 

Kanske brandvarnarna vill säga mig något? De tjuter aldrig när någon annan har hand om matlagningen. Det kan bara betyda en sak. Nämligen att jag inte passar att stå framför spisen. Trist..... men för husfridens skull ska jag i framtiden hålla mig på behörigt avstånd från köket.