I mitten av 1700-talet beskrev Carl von Linné smaragdboan med det vetenskapliga namnet Corallus caninus. Låter som det skulle vara en kanin, men caninus betyder visst "från hund" på latin. Smaragdboan kallas även för hundhuvudboa eller bara hundboa. Det påstås att formen på ormens huvud påminner om ett hundhuvud. Den lever i fuktiga, tropiska regnskogar och kan hittas i amazonområdet där den är mest aktiv under natten. På dagen vilar den på en gren. Längden är mellan 150-230 cm och den kan bli över 20 år gammal.
Det finns även en variant som kallas för den nordliga varianten. Det är ormar som lever i de nordliga delarna av Sydamerika och det är denna variant som hålls i terrarier. De tycker om att ligga på horisontella grenar, och därför måste terrariet vara brett men inte alltför högt. Jag, som får stora skälvan bara av att skriva om de här krälande varelserna, kan inte begripa hur man vill ha sådana djur i sin närhet....inte ens om huvudet påminner om en hund.
Färgen på boan är grön med vita teckningar. Jag har aldrig sett en sådan orm i verkligheten men eftersom den kallas smaragdboa antar jag att den gröna färgen påminner om smaragder. Den föder levande ungar och de är rödorange. Efter ett halvår har ungarna också fått den smaragdgröna färgen.
På film har jag sett när ormtjuserskor dansar runt med en orm runt halsen. Många tittar på det här med skräckblandad förtjusning, men det har säkert fifflats mycket med det djuret och många gånger är det rena djurplågeriet.
Jag har faktiskt haft en orm som slingrat sig runt mig. Ja, inte runt halsen, men runt handleden. Den var svart med guldhuvud och svanstipp och hade smaragdgröna ögon.
Så intressant lucka du har öppnat för idag. Hajade till lite grann först men fastnade sedan för den intressanta infon. Kände inte till att boaormen som finns i folks terrarier kommer från Nordamerika, har alltid trott att den kommer längre söderut ifrån. Intressant också att den är döpt som den är för att den liknar en hund. Lite rolig jämförelse när den är så mycket orm som den bara kan vara, även om huvudformen kan likna. Men aldrig att jag tänker på boa-orm när jag ser en hund.
SvaraRaderaFör min del tycker jag liksom du att ormar inte ska hållas fångna, de ska vara i det fria där de hör hemma.
Någon ormtjuserska blir jag nog aldrig :) . Det måste nog till att ormen tjusar mig först i så fall. Jag är inte rädd för ormar och klarar nog av dem rätt så bra men då handlar det förstås om våra småttingar, huggormen, snoken och hasselsnoken. De är ju av en annan kaliber än en som kan bli över två meter lång. Nej, var och en på sitt ställe.
Men armbandet du hade var väldigt speciellt och vackert. Ögat som blänker till osv.
Ja, det får nog bli lika för min del. En fjäderboa och inte mera än så.
Ha det finfint hela dagen!
Jag är lite skraj för alla sorters ormar och krälande varelser över huvud taget. Den här har ju faktiskt en vacker färg, men det får inte mig att ändra uppfattning. Jag har sett program på TV där de visade hur munnen syddes ihop på ormen innan föreställningen. Hemskt!
SvaraRaderaEn massa spännande att läsa hos dig igen.. Jag tycker alla typer av ormar är obehagliga men det var intressant att läsa detta jag visste ingenting av det.. kram!!
SvaraRaderaJag tycker de är skrämmande djur.
RaderaSkräckblandatförtjusning - är rätta ordet när jag öppnar denna luckan, ormkräl oj oj oj men den är vacker och nog kan jag se hundhuvudet ....
SvaraRaderaAtt de gröna föder rödoranga ungar, ja det är ju tjusigt, vilken färgkombo!
Jo, en sån grön fjäderboa går an!
Kram
Rödorange ungar låter fint, men färgen till trots avstår jag från småttingarna med.
RaderaDet var vacker färg på den ormen. Tror du inte att det är så att ormar som används av tjusare är vana från "barnsben" och att de är mätta... Maken fick enorm runt sin hals på en resa till Marocko för många, många år sedan. Ingen god känsla. Men det gick bra.. 🙂 God måndag!
SvaraRaderaDet är möjligt att du har rätt.
RaderaJag ska erkänna att jag snabbt bläddrade förbi bilden på ormen. Jag är lite märklig. Har lättare att se ormar i verkligheten än på bild. Fattar inte varför men jag känner mig nästan hypnotiserad när jag tittar på en bild av en orm. Den hade ju snygg grön färg men liknade inte min hund det minsta :) Handledsormens gröna ögon var däremot tjusiga ... och boan runt halsen såg värmande ut.
SvaraRaderaIntressant lucka, den 21:a.
Ha en fin dag!
Haha! Nej ormen är definitivt inte så gullig som din hund.
RaderaJag hickade nästan till när bilden på ormen mötte mig. Även om färgen i sig är mycket vacker så är jag inte så road av saker som slingrar sig.
SvaraRaderaKram och god måndag!
Då tycker vi väldigt lika.
RaderaIntressant inlägg om smaragdboan ... visst är den ljuvligt vacker! Det finns många vackra ormar! Jag har inte haft någon boa, men en kungspyton. När jag träffade Lasse blev jag tvungen att välja - honom eller ormen - och ja, hur jag valde vet du ju.
SvaraRaderaSnyggt armband!
Kram
Du gjorde ett mycket klokt val. Du verkar vara en riktig tuffing, Anki.
RaderaJag har inte många fobier, men ormar är en av dem. Jag tycker att de är sällsynt otäcka och när jag var barn nekade jag att gå i högt gräs utan gummistövlar. Nu måste jag väl erkänna att jag är räddare för fästingar, för några ormar ser man aldrig. Jag har sett en snok, men aldrig en orm ute i naturen.
SvaraRaderaHa en glad måndag!
Kram, Ingrid
Jag är också väldigt rädd för ormar även om jag inte sett så många i verkligheten.
RaderaLäcker grön nyans. Annars måste jag erkänna att jag alltid haft "ormfobi". Vi var fjorton killar i mellanstadieklassen. Jag hann vara hemma hos tretton av dem. Nummer fjorton hade en orm. Usch.
SvaraRaderaKram, Bosse
Kan inte tänka mig att ha en orm som husdjur....när det finns så många andra gulliga djur.
RaderaFy, jag tycker att det är skitläskigt med ormar. I somras då Stefan kom hem fick han se en huggorm i vår trädgård. Tur att varken jag eller grannarna var hemma, för då hade vi varit ute. De är ju fridlysta, så Stefan bar upp den i skogen.
SvaraRaderaHoppas att din dag inte blir lika läskig, som dagens lucka!
Kram
Jag håller mig till stigarna när jag går i skogen så jag ser var jag sätter fötterna.
RaderaOrmar har ingen stjärnstatus hos mig! Set helst att inga ormar finns i min närhet! Den avslutande gröna boan är ok, den ser faktiskt skön ut! Intressant läsning, alltid kul att lära sig något nytt!
SvaraRaderaPassar på att önska dig God Jul!
Ja, fjäderboan har jag inget emot. Den är helt ofarlig.
RaderaHu, nej vem vill ha ormar i sin närhet? Det räckte så bra att bara läsa.... det kryper i skinnet på mig. Minns en sommar då syrrans flicka var liten och vi var till en skogsjö och badade och rätt som det var kom det en snok och simmade mellan oss. Då gällde det att behålla lugnet och inte skrämma upp en treåring. Ha en skön kväll=)
SvaraRaderaDet spelar ingen roll om det inte är en giftorm, den är lika skrämmande ändå. Jag är imponerad över att du kunde hålla dig lugn.
RaderaMin yngste son har ormar. Jag går snabbt förbi dom .
SvaraRaderaMen för några år sen hade han en grön orm då stannade jag en minut och tittade på den.
Var rädd om dig
Kram!
Nej, fy för ormar.
RaderaJag skulle enbart vilja hålla mig till fjäderboan. Den är otroligt vacker och jag skulle säkert passa i den gröna färgen.
SvaraRaderaOrmar är jag inte så förtjust i men smaragdboan har ju ett mycket fint namn. Har inte sett så många ormar i mina dar, men mött några ute i naturen, ingen fin upplevelse.
Trevlig kväll.
Kram!
Det finns trevligare djur att träffa på i skogen.
RaderaNu försvann min kommentar uti det blå.
SvaraRaderaHar upptäckt att jag ibland måste vara utloggad på Googlekontot för att kunna kommentera och ibland ska jag vara inloggad. Men vet aldrig när.
SvaraRaderaSpännande med denna orm. Hade inte en susning ens om att den fanns. Men ormar är inte min "bästa gren" så det räcker bra om jag läser om dem. Skulle nog tacka nej till att hålla i en.
Tack för denna lucköppning.
Jag har inte heller någon längtan efter att "klappa" en orm.
RaderaJag är inte rädd för ormar, förr hade vi en stor snok som vi kallade "cykelslangen" för den var så stor. Den låg ofta och solade vid husknuten eller så stötte man på den i hästhagen... Men orm som husdjur skulle jag aldrig vilja ha, kram
SvaraRaderaHaha! Kul namn på en orm. Nej, något husdjur tycker jag inte en orm är.
Radera