En kort sekund

 En sekund kan vara en evighet. Åtminstone kan det kännas så ibland. Men vad är då en zeptosekund? Jo, det är en miljondel av en sekund, nämligen 0,0 följt av 19 nollor och en etta. Några fysiker i Tyskland har kommit fram till detta. Ett exempel de drog fram var att om man kastar en sten i havet, som när man kastar "macka", studsar stenen två gånger och det bildas vågor. När vågorna från de två nerslagen möter varandra slås de ut i vad som kallas ett interferensmönster. Klart som korvspad! Forskarna tror att tekniken kommer att fungera på andra mer svårförklarliga system, och att fler studier behövs. Vi får hoppas att det kommer nåt vettigt ut av detta som blir till hjälp för mänskligheten.

Jag har också forskat lite i det här om tid. När man är barn är tiden vääääääääääääääääääääääldigt lång. Ni minns väl Långfredagen och dagarna före julafton? Det var som att gå i sirap. I skolan gick tiden ibland fort och ibland sakta. Det berodde helt på vilka ämnen det gällde. Loven försvann alltid i ett nafs. Jag vet egentligen inte riktigt när det svängde och visarna på klockan började snurra snabbare än normalt. Troligtvis var det efter man fått barn och efter att barnbarnen kommit har takten ökats ytterligare. 

Jag trodde i min enfald att när jag blev pensionär, då skulle tiden sakta ner igen. Pyttsan! Den rullar fortfarande på i raketfart. Kanske är det ändå inte så illa. Det betyder ju att jag har något att sysselsätta mig med hela tiden. Alternativet hade varit att jag suttit och rullat tummarna och tittat på klockan stup i kvarten. Så långtråkigt! Nu vaknar jag på måndagmorgonen och en zeptosekund senare är det söndag kväll. 

Så här har veckan som gick sett ut för mig.

Måndag: Vi hade inplanerat besökstid på lasarettet, men det tog givetvis inte hela dagen. När vi kom hem var lusten att göra något vettigt inte så stor utan det blev mest lite framför datorn.

Tisdag: Jag målade väggen i Görans snickarrum. Det är så stort så vi fick dela in det i tre delar och nu var det dags för sista delen.

Onsdag: Efter att ha satt skyddstejp i nederkanten på väggarna målade jag golvet en gång. Det måste till två strykningar för att det ska bli riktigt hållbart.

Torsdag: Det kändes riktigt bra att göra slutmålningen av golvet. Nu måste vi vänta ca en vecka innan det går att sätta tillbaka alla tunga snickerimaskiner.

Fredag: Äntligen dags att ta itu med mitt syrum! Jag plockade ut alla lådor med tyger och tömde alla bokhyllor, som även de var fyllda med tyger. Jag har ett stort lager som jag samlat på mig under många år. 

Lördag: På lördagen var det dags att involvera starka killar. Bo och Rasmus kom hit och bar ut de tyngsta möblerna från rummet. Det som återstår där nu är att städa innan jag kan börja måla väggarna. 

Söndag: Det fick bli en vilodag, och det kändes att det behövdes. Men jag är verkligen sugen på att börja måla så fort som möjligt. Symaskinen har jag fått plocka upp på ovanvåningen för det är en pryl som jag inte kan undvara nån längre stund. Då får jag abstinensbesvär.