Du käre lille snickerbo

Göran och jag gillar att ha olika projekt igång, och gärna sådana som tar lite längre tid. Nu har vi kommit på något som verkligen kommer att ta tid. Görans snickarrum är på 35 kvm, så det är rejält stort. Han har en hel massa olika snickerimaskiner och hyllor med förråd av spikar och skruvar m.m. Det såg aningen rörigt ut nu, som det ofta blir med tiden. Han tyckte att en del maskiner bara stod där utan att han använde dem, och det är onödigt. Vi bad två starka killar, Rasmus och Bo, att montera ner dem och bära upp dem till garaget. Där stod maskinerna parkerade några dagar innan de såldes vidare. 

Från början när vi flyttade in i huset för snart 50 år sen användes det här stora rummet som lekrum till barnen. Då hade jag målat en hage på golvet och lite sagofigurer på väggarna. Det var inget som Göran ville ha när han övertog rummet utan det målades i lite diskretare färger. Nu var det läge för ännu en ommålning.

Vi flyttade över maskiner och annat som fanns där så att halva rummet var tomt. Sen satte Rasmus igång med att rolla taket. Det fick göras två gånger för att bli riktigt snyggt. Jag är oerhört tacksam att Rasmus gillar den här sortens jobb, för mina axlar pallar inte för att i flera timmar hålla armarna så högt. Rasmus är lång så det blir inte lika jobbigt för honom.

När taket var klart kom jag in i bilden. Jag fick förtroendet att måla väggar och golv. Göran har fullt upp med att sortera småsaker och kassera det som inte behövs längre. Det blir säkerligen en hel del bra-att-ha-grejer som får respass till tippen. Det bästa med att jobba åt sig själv är att man slipper all tidspress. Känner vi en dag att.....nej, nu gör vi något annat....så gör vi det......utan att ha dåligt samvete. Vi är oftast överens om när det är dags för en paus, och ibland kan den där pausen bli ganska lång. Det är bara nyttigt att ge sig iväg och insupa lite nya idéer. Inte minst för humöret. Som pensionär är det inte meningen att man ska stressa som en skållad råtta.