Snart är det dags

Igår strålade solen från en klarblå himmel hela dagen. Ingrid berättade om på sin blogg att hon varit ute i sin trädgård och jobbat och jag blev lite avundsjuk. Då var det grått och regnigt hos mig och det fanns inte en chans att göra någon nytta utomhus. Nu däremot är jag så sugen på att sätta igång. Jag var tvungen att gå en inspektionsrunda och kolla upp vad som skett än så länge.

Den röda och gula kornellen har fortfarande inte fått några löv, men de är väl så vackra med sina färgglada grenar.

Ormhasseln ser lika rufsigt okammad ut som vanligt. Det enda som lyser upp där är de gula hängen som finns överallt. De här tre växterna tycker jag egentligen är vackrast utan löv, för då ser man grenarna, och det är dem som står för charmen.

Jag har pallkragar som jag sår lite grönsaker i och persiljan har stått fin hela vintern. I den ena satte jag i fjor vitlök, som jag sen glömde bort. Det blev en glad överraskning när jag såg att de växt en hel del. Ogräsrensningen får ändå vänta ett tag, för det är så blött.

Våra rabarber brukar visa sig väldigt tidigt, och de skymtar redan även om de inte är så höga än. Jag får göra rabarberpaj på de stjälkar jag har i frysen så länge.

Runt apelträdet lyser det både lila och gult av krokus.

Vi satte nät runt altanen eftersom det var ett mellanrum där som kaninerna gillade. De hade bo där i flera år och visst var ungarna jättegulliga att titta på. Som tack för att de fick bo hos oss så hoppade de in till grannarna och käkade, så vi hade inget att klaga på. Tyvärr kom det gott om katter som lurpassade på de här små ungarna och det var inget kul att se när de fångade dem. Därför beslöt vi att sätta stopp för boendet. 

Jag spraymålade nätet i samma färg som altanen, men det blev ändå inte riktigt bra. I fjor planterade jag murgröna där, som jag inbillar mig kommer att växa med raketfart och dölja nätet helt.