Ännu en 20-minutersresa

Rasmus har sportlov denna veckan och har varit här sen i helgen. Igår bestämde vi oss för att ta en tur till Helsingör. Meningen var att han åter skulle besöka den minililla och röriga fotbollsbutiken, som fanns gömd inne i en gränd. Det är några år sedan vi var där senast, och vi blev både snopna och besvikna när vi kom fram. Butiken hade flyttat och det fanns ingen hänvisning till vart. Vi letade på nätet och såg att det var en bra bit att promenera dit, så vi struntade i det.

I stället gick vi och handlade danskt grovbröd och lite gott pålägg till lunchen när vi kom hem igen. Det hade öppnats en del nya butiker sen jag var där senast och jag tittade lite i deras skyltfönster. Rasmus var väldigt omtänksam och undrade ifall jag ville gå in i någon affär, men jag var inte riktigt upplagd för att prova kläder. Det var ändå gulligt av honom att fråga, tyckte jag.

Både Göran och Rasmus är väldigt sportintresserade och de häckar framför TV:n om kvällarna. Det är inget för mig. I stället har jag plockat fram en gammal bok, som jag inte läst tidigare. Den har stått i min bokhylla i många år och av någon anledning så har den fått stå orörd. Jag tog med den på flyget till Zoé och började läsa. Vilken tur att det var dagsljus hela resan, för handlingen i boken är rejält kuslig. Boken är skriven av Stephen King och heter Staden som försvann. Jag hann bara läsa några kapitel när jag åkte ner, så jag fortsatte på hemresan. Det varnades för att det kunde bli lite skumpigt p.g.a. blåsten, men jag märkte ingenting.

Helt plötsligt plingade det till och visade att vi skulle ta på säkerhetsbältena igen. OK, tänkte jag, då är det väl dags för lite skumpande nu och jag var helt säker på vad piloten skulle berätta när det rasslade till i högtalaren. Men, så fel jag hade! Han berättade att vi skulle snart landa. Jag hade varit så inne i bokläsandet så jag hade inte märkt hur snabbt tiden gått.

Jag har många sidor kvar att läsa och det är betydligt mer spännande än det som visas på TV. Det känns ändå bra att ha lite sällskap när jag sitter där med min bok framför TV:n, för jag har livlig fantasi och är aningen mörkrädd.