Laglydig

Nu är det åter dags att visa legitimation när man ska åka över till Danmark. Tidigare var det när vi skulle åka hem från Danmarksturen. Den här gången ska det bara göras stickprov, så antagligen blir det inte sådana köer som det var tidigare. För mig räcker det att visa körkort, men för ickenordiska medborgare behövs ett pass. Katarina kommer hit på fredag kväll och åker hem igen på söndag, men hon har givetvis passet med sig så det blir inga problem för henne. Orsaken till det hela är att många svenskar varit inblandade i mycket otrevliga händelser i Danmark, så jag har full förståelse för att danskarna vill ha lite koll.

Jag kan inte tänka mig att jag blir haffad så många gånger i någon kontroll......jag ser nog ganska snäll och beskedlig ut. Men det är klart att skenet kan bedra. Så tänkte säkert den tulltjänsteman som tog in mig för kontroll för många år sen.

När Ulrika gick på Tillskärarakademin i Köpenhamn hyrde hon ett omöblerat rum i Helsingör och pendlade där emellan. Vi tog dit en del möbler och första veckan åkte jag över varje kväll och hjälpte henne sätta upp gardiner och göra det lite hemtrevligt. Varje gång jag kom till tullen i Helsingborg var det samma personal som stod där. När jag för fjärde gången den veckan kom spatserande av färjan, såg jag hur en i tullpersonalen gjorde sig redo för att stega ut i gången. Jaha, tänkte jag, det är nog jag som ska synas. Mycket riktigt! Han bad mig komma in i ett litet avgränsat utrymme och frågade om han fick titta i min väska. Jag kunde väl knappast säga nej, och jag hade inget olagligt där heller, så jag var inte nervös. Det enda som fanns där var stickor och lite garn, för vi var klara med rummet och Ulrika och jag firade det med en handarbetskväll.

Men jag var oerhört tacksam att jag inte blev stoppad kvällen innan, för då hade jag en hammare i väskan. Vi hade nämligen spikat upp en del tavlor. Då hade jag kanske blivit känd som "Hammarterroristen". Fast idag är det farligare vapen som används.