Fördomar

Så fort en känd person uppnått pensionsåldern ställs alltid den ofrånkomliga frågan: Ska du börja mata duvor nu? Lär man ut på journalisthögskolan vilka frågor som ska ställas vid en viss ålder? Har varje åldersgrupp en viss sorts frågor som passar in att fråga dem om? Så ointressant! I så fall skulle ju alla människor vara kopior av varandra. Jag tror det bottnar lite i det synsättt vi har på äldre personer här i vårt land. De är inte lika mycket värda, och det är fullt legitimt att förlöjliga deras sysselsättningar. Men det går inte att sätta likhetstecken mellan gammal och pensionär. För det första tycker inte jag att 65 år är en hög ålder, och dagens pensionärer är definitivt inte gamla mentalt.

T.o.m. regeringen anser ju att det är för tidigt att pensionera sig vid 65. Det måste betyda att den här ålderskategorin fortfarande kan uträtta annat än att "mata duvor". När man sitter på uteserveringar kommer ofta duvor knatande och letar efter smulor, och då slänger de flesta iväg lite mat till dem. Jag har svårt att föreställa mig parkbänkarna upptagna av pensionärer som sitter och kastar brödbitar till stadens duvor. Skulle de här flygfäna vara helt beroende av pensionärerna så blev de inte feta.

Jag har stoltserat med titeln Passionista i över 9 år, men jag har aldrig matat några duvor i en park. Matat duvor har jag klart gjort någon gång, men det var så länge Göran hade brevduvor här hemma i vår trädgård.  En vanlig dag hos mig börjar med att jag stiger upp på morgonen...eller...nåja, när jag vaknat och då är det frukost, tidningsläsning och bloggen som gäller. Det tar sin lilla tid och innan man vet ordet av är det nästan lunch. Med den usla pension man får så är det inte tal om att gå ut och äta lunch utan den får man fixa till hemma. Eftermiddagen och kvällen är jag fullt upptagen av allt mellan himmel och jord (speciellt om man har hus och trädgård, och massor av hobbies). Vid kl.10 på kvällen när nyheter och sport är över på TV börjar de riktiga programmen; nämligen deckarna. De kan man följa tills ögonen går i kors och man inte orkar längre. 

Jag tror nog att framtidens pensionärer i stället för att ta med en påse bröd på väg till parken ser till att ha mobilen laddad så de kan sitta och surfa i solskenet.